Förskrivningsfeldatabas – ett utmärkt samarbete mellan apoteken och vården

En databas för dokumentation av förskrivningsfel och kontinuerligt
lärande från felen skulle vara ett utmärkt samarbete mellan apoteken och
vården.

Hur skulle det vara om apoteken och vården hade en gemensam förskrivningsfeldatabas för kunskapsutveckling? Farmacevterna skulle rapportera åtgärdade förskrivningsfel samt lära av andras rapporter för att blir bättre på att upptäcka nya fel. Förskrivare skulle genom att lära från felen, skriva färre recept med kända fel. Patienters oro vid apoteksdisken när farmacevter måste ta kontakt med förskrivare innan de kan få sina mediciner skulle minska. I slutändan ökar patientsäkerheten genom att läkemedlen används på avsett sätt!

Förskrivningsfel har visats orsaka fler skador än dispenserings- och administreringsfel. Förskrivningsfel orsakas som namnet antyder av förskrivaren, dispenseringsfel av farmacevt och slutligen administreringsfel av patienten själv. Studier från Sverige och andra länder har rapporterat att upp till cirka tre procent av recepten inte kan expedieras från apoteket utan att åtgärder vidtas. Antalet fel som upptäcks förutsätter förstås att farmacevter har kunskap och kompetens för att kunna identifiera och åtgärda dessa. I idealfallet ska vården och apoteken tillsammans bestämma vad som ska betraktas som förskrivningsfel. Att åtgärda felförskrivning tar tid från apotek, vården och patienter, men detta är ett okänt ämne för de flesta inom hälso- och sjukvården.

Förskrivningsfel som upptäcks rättas i samråd med förskrivare och i kommunikation med patienten. Detta sköter farmacevten på ett professionellt och diskret sätt så att patientens förtroende för förskrivaren och följsamheten till medicinering inte äventyras. Genom dokumentation och sedan återföring av kunskapen för verksamhetsutveckling skulle förskrivningens kvalitet förbättras och patientsäkerheten öka.

Ett samarbetsprojekt mellan apoteket Källan och vårdcentralerna i Norra Botkyrka under 2005 handlade om att farmacevterna skulle rätta förskrivningar, dokumentera, analysera och återrapportera resultatet till förskrivarna i syfte att reducera förskrivningsfel. För projektet definierades förskrivningsfel som recept som innehöll kontraindikationer, bristande följsamhet till riktlinjer och rekommendationer av fabrikanter eller myndigheter, dubbel medicinering, interaktioner och så vidare. Resultatet visade att upp till 0,3 procent av samtliga recept på Källan hade förskrivningsfel. Under 12-veckorsperioden som studien pågick blev farmacevterna duktigare på att upptäcka flera sorters förskrivningsfel eftersom detta diskuterades på apoteket. Man kan anta att antalet upptäckta fel skulle ha ökat om studien fortsatt under längre tid. Förskrivargruppen välkomnade initiativet och var mycket aktiva i samband med återrapporteringen av det anonymiserade och avidentifierade materialet.

Några förskrivare uttryckte önskemål att få feedback på sina egna fel. Resultatet innehöll bland annat tvivelaktig terapi, överdosering, underbehandling, risk för dålig följsamhet, risk för hyperkalemi, potentiell risk för serotonergt syndrom, avvikelse från rekommenderad dos utan att skriva obs/sic, överförskrivning (förskrivning till en patient som räckte till minst tre patienter under samma period), fel användare, kontraindikation, förskrivning av samma läkemedel i olika styrkor som ledde till att patienten överdoserade, feldosering, och förskrivning av startförpackning till en patient med pågående behandling.

Databaser för att dokumentera dispenserings- och administreringsfel fanns under apoteksmonopolet. Apoteken är skyldiga att rapportera de allvarligaste avvikelserna vid dispenseringen/receptexpeditionen till Socialstyrelsen och/eller Läkemedelsverket. Administreringsfel eller läkemedelsrelaterade problem (LRP) som patienten själv ansvarar för kan handla om till exempel osäkerhet om läkemedlets syfte, dubbelmedicinering, olämplig förvaring eller svåröppnade förpackningar. Arbetssättet att bättre upptäcka, åtgärda och dokumentera både dispenseringsfel (som tidigare samlats i en avvikelsedatabas hos Apoteket AB) och LRP (i en LRP-databas, som ovan) samt att systematiskt lära från fallen som dokumenterats har gjort apoteksfarmacevter bättre på att upptäcka dessa, vilket förbättrat läkemedelsbehandlingen. Detta fungerade bra före omregleringen. Hur det hanteras idag är upp till respektive aktör och denna viktiga dokumentation riskerar att bli eftersatt. Denna viktiga källa till information och kunskapsutveckling måste återskapas och vara ett viktigt samarbetsprojekt mellan apoteksaktörerna.

Dessutom måste en nationell databas med förskrivningsfel bli ett samarbetsverktyg mellan apoteken och vården, där alla fel och åtgärder kan dokumenteras och utgöra en kunskapskälla för landets förskrivare och farmacevter. Ett sådant samarbete över professionsgränser skulle kunna bidra till kvalitetsarbetet på både Apotek och Vårdcentraler. Samarbetet skulle spara tid och minimera merarbete för både vården och apotek när förskrivningsfelen kräver åtgärd. I slutändan får patienten bästa nytta av sina läkemedel och att skador minimeras.