Färskvaran förtroende

Varför ska jag som patient som behöver ett receptbelagt läkemedel som inte omfattas av förmånen dessutom betala mer för att bidra till att finansiera apoteksomregleringen? Varför protesterar inte farmaceuterna mot detta, bryr de sig inte om oss patienter?

Det är relevanta frågor från patienterna särskilt om de känner till att det dessutom är så illa att läkaren eller barnmorskan som skriver ut läkemedlet saknar prisuppgifter såväl för olika tillverkares varianter av samma läkemedel, som för skilda förpackningsstorlekar och för priserna för substituten i form av annan substans.

Det måste ha varit en obehaglig överraskning för våra politiker att receptbelagda läkemedel plötsligt kunde kosta olika saker beroende på till vilket apotek man går och i förlängningen var i landet man bor – precis motsatt det man sade innan omregleringen.

Men även om detta var och är obehagligt för politikerna så är det ingenting mot vad det är för de patienter som har fått sina medicinska behov bedömda av läkare och sedan ska betala onödigt mycket för de läkemedel de behöver. Det berör över en miljon svenskar årligen och det handlar inte bara om p-piller och medel mot erektil dysfunktion utan även om hudläkemedel, cancerläkemedel och alla nya läkemedel innan TLV hunnit bedöma ansökan om förmån.

Dagens marknad för receptbelagda läkemedel utan förmån har vissa likheter med taximarknaden i Stockholm, med de skillnaderna att jag åtminstone själv kan bestämma om jag ska behöver en taxi överhuvudtaget, vilken taxi jag skall sätta mig i och dessutom finns det en tydlig prisjämförelse i rutan på taxin. Men det finns en annan viktig skillnad. Stockholmare har fattat att priserna på taxi skiljer sig åt mellan taxibolagen, något som fortfarande är okänt för svenskar när det gäller receptbelagda läkemedel utanför förmånen.

Eftersom det är samma arbete att expediera ett receptbelagt läkemedel utan förmån som ett med (dessutom slipper man tänka på periodens vara) så förstår jag och många andra inte varför inte ersättningen till apoteken skulle kunna vara densamma? Alltså samma påslag som för receptbelagda läkemedel med förmån. Enkelt för patient/kund och för läkare. Förändringar i pris från läkemedelsbolag kan direkt kommuniceras till förskrivare och patient på samma sätt som för läkemedel inom förmånen. Apoteken kan konkurrera om kunderna med service, lagerhållning och kundbemötande i övrigt.

Men varför ska jag som patient själv förutom att betala hela kostnaden för mina receptbelagda läkemedel utanför förmånen dessutom betala mer i vinst till apotek än om de omfattats av förmånen? Varför ska inte jag och min läkare få information så att läkaren kan välja det som både är bäst och billigast för mig?

Varför ska jag och min läkare överhuvudtaget lägga dyrbar tid på att jämföra apotekens prissättning och vad de väljer att lagerhålla när prispressen skulle kunna ske automatiskt och transparent och dessutom stimulera till service? Och slutligen varför ska jag som betalar själv inte kunna få valfrihet att tillåta utbyte till den vara som är billigast för mig, få konkurrens med pris och förpackningsutformning mellan tillverkarna för att jag ska välja just deras handelsnamn och inte den som ger bäst handelsmarginal för apoteket (som vore den logiska följden av Sveriges apoteksförenings förslag att apoteken skulle få byta ut läkemedel med bibehållen fri prissättning)?

När jag och andra kollegor framför dessa synpunkter svarar Sveriges apoteksförening ”… de tre läkarna … sitter fast i gamla systemföreställningar om att staten ska ordna allt”. Men en marknad kan inte fungera utan att kunden har prisinformation och kan göra övervägda val. För att en marknad ska kunna fungera krävs ofta vissa regleringar. Att slå ifrån sig med vulgärargument istället för att vilja diskutera varför denna marknad saknar grundläggande förutsättningar för att fungera är inte trovärdigt.  

Det finns till och med en hel apotekskedja som kräver att jag som kund ska identifiera mig med personnummer, namn och vilket ändamål jag ska ha läkemedlet för (genom att visa upp receptet) för att ge en prisuppgift för att jämföra priser mellan apotek. Det är inte bara förvånande, det är upprörande att detta inte kritiseras.

Det som förvånar mig mest är dock att det framför allt är läkare som lyfter denna fråga i debatten och inte farmaceuter. Apoteken och därmed också farmaceuter har traditionellt ett högt förtroende hos svenskar. Men förtroende är en färskvara. Var finns farmaceuterna som kan och vill kritisera ett i grunden felaktigt system?

Var finns farmaceuterna som slåss för sina kunder mot apoteksföretag som inte bryr sig om kundens behov? Varför är enskilda farmaceuter och deras organisationer så tysta i denna fråga?