Erfarenhet av 60 bipacksedlar

Under fyra år har jag deltagit i Apotekarsocietetens jury för att utse Årets bipacksedel inom olika terapiområden. Slutsatsen är att det finns stor förbättringspotential.

Varje omgång har vi läst och bedömt cirka 15 bipacksedlar var mot en given skattningsskala. Sedlarnas innehåll är strukturerat efter Läkemedelsverkets föreskrifter, men företagen formulerar texten själva. En inledande rubrik är “Innan du använder detta läkemedel”. Genomgående inleds stycket med att man inte skall ta läkemedlet om man är allergisk mot detta. Detta är omöjligt att avgöra när man skall ta ett nytt läkemedel. Frågan borde klarats ut vid förskrivningen men för visst receptfritt kan varningen behövas.

En annan rubrik är “Körförmåga och användning av maskiner”. Det finns tre lägen: påverkar, påverkar inte eller ej/bristfälligt undersökt. Uppgifter om att jag själv är ansvarig och att jag skall diskutera frågan med min läkare eller apotekspersonal utan att ange läget, är klokheter som inte är till hjälp när tabletten skall tas.

Apropå råden att kontakta läkare eller apotekspersonalen. Sjukhusläkare når man aldrig, vårdcentralen och apoteken på telefon- eller öppettider. Sjukvårdsupplysningen, som aldrig nämns, når man dygnet runt. Inte heller nämns läkemedelsföretaget som en resurs trots att de väl bättre än de flesta borde kunna svara på frågor om sina preparat.

Genomgående förekommer facktermer, som få utanför hälso- sjukvården förstår: MAO-hämmare, tricykliska antidepressiva, barbitursyror, kinoloner, kortikosteroider, angioödem, blodplättar, genombrottssmärta och så vidare. De går att undvika. Istället för att ange läkemedelsgrupper (t.ex. SSRI), som kan påverka eller påverkas av det aktuella läkemedlet, är det begripligare att ange motsvarande indikationsområde, t.ex. läkemedel mot depression, eventuellt med läkemedelsgruppen därefter inom parentes.

Svårast att förstå är avsnittet om biverkningar. Till och med specialister har stora problem. I ett examensarbete från 2008 bedömde bara drygt varannan farmacevt en verbalt uttryckt risk rätt och 70% den numeriska presentationen rätt. Många biverkningar kan man själv konstatera som t.ex. svettningar, men andra som leverskada är svårare. Istället för att ange alla tänkbara biverkningar bör mera krut läggas på att lära patienten att kunna avgöra om en biverkan är för handen. Är inte vit avföring ett tidigt tecken på leverpåverkan?

Slutligen några råd om bipacksedlarnas fysiska utformning: större text, tjockare papper vid dubbelsidigttryck så att texten inte lyser igenom samt färre vikningar som skrynklar pappret.

Idealet för receptbelagt är givetvis att patienten får en aktuell bipacksedel i samband med förskrivningen. Landstingens oförmåga inom IT-området gör nog att detta ligger en bit fram i tiden. Kanske kan någon apotekskedja bli först med att erbjuda utskrivna sedlar och kommenterar till texterna. Apoteket AB behövde aldrig.