En hearing om gårdagens problem

Det finns många enkla poänger att plocka i en debatt om
patientsäkerhet. På en konsumenthearing i riksdagen igår om rationell
läkemedelsanvändning presenterades den bekanta bilden av industrins stora
pengapåse som slängs i patientens huvud. Bilden är förstås svår att värja sig
emot. Ingen patient ska behöva känna sig maktlös och utsatt. Men när
konsumentgrupper väljer att föra sin kamp mot gamla spöken blir det lätt för
makthavare och industri att värja sig. Läkare köpta av industrin är snart ett
minne blott. För den som värnar om patienten är det dags att ställa om siktet. 

Konsumenthearingen igår i riksdagen började spektakulärt. Den
före detta Pfizer-vice-vd:n  och
whistleblowern Peter Rost förklarade att svensk sjukvård eldar för kråkorna och
att den stora globala läkemedelsindustrin enbart bryr sig om Sverige för att vi
betalar överpriser på läkemedel. Han beskrev också hur problematiskt det är att
svenska läkare tjänar så dåligt, eftersom risken då är stor att de blir köpta
av industrin. Det var såklart kul att se hur den totalt oblyge, amerikaniserade
och självförhärligande Peter Rost fick politiker och myndighetspersoner att
skruva lite obekvämt på sig. Men Peter Rost la också grunden för maktens
möjlighet att senare under eftermiddagen göra det till allmän sanning att i
stort sett alla problem är lösta.

Peter Rost följdes dock först av ett antal mycket intressanta
talare. Teresa Alves från Health Action International beskrev den europeiska
lobbying som pågår för att läkemedelsföretag ska få göra reklam för
receptbelagda läkemedel direkt till konsumenterna. Sten Olsson från Uppsala
Monitoring Center visade en del mycket talande siffror kring biverkningarnas
faktiska påverkan på människor, vården och samhället. Rolf Adolfsson, professor
i psykiatri, kunde målande beskriva hur psykiskt sjuka patienter mer eller
mindre används som försökskaniner för nya, och tveksamt bättre, psykiatriska
läkemedel.

Men den intressanta vändningen under gårdagens hearing kom
först när representanter för Lif, Läkemedelsverket, Läkarförbundet, SKL,
Socialstrylsen, Vårdförbundet, Apoteket och Statens folkhälsoinstitut skulle
ställas till svars.

I rummet hade det vid det här laget hunnit etableras en
sanning i stil med att allting är hemskt, patienter felbehandlas, politiker gör
ingenting, industrin är ond och läkarna är köpta.  En timma senare hade pendeln slagit över och alla
problem tycktes lösta.

Vad var det som hände?

Jo, alla kunde sitta och säga, vilket de gjorde, att mycket
har hänt de senaste åren. På olika sätt förklarades hur etikavtalet mellan
industri och läkare nu omöjliggör att läkare blir köpta. Det generiska utbytet
lyftes upp som en åtgärd som räddat ekonomin. Patienter kan nu själva
rapportera in biverkningar till Läkemedelsverket och europeiska
läkemedelsverket, EMEA, arbetar för fullt för att individualisera medicinen och
på sätt minska biverkningarna. Utmärkt.  

Problemet är bara att kritiken som hade riktats mot dem var
gammal.

Vad panelen slapp svara på var vem som nu tänker hålla koll
på den totala omsvängning som industrin står inför. MSD meddelade i tisdags att
de styr om sin verksamhet från information direkt till läkare till att istället
fokusera på att träffa sjukvårdspolitiker och andra beslutsfattare. Ett område
ännu så länge hyfsat befriat från etikavtal.  GSK skrev i ett pressmeddelande igår att de
står inför samma omställning. Och ryktet säger att samma sak håller på att
hända på i stort sett alla läkemedelsföretag idag. Samtidigt dök jag igår på
ytterligare ett internetapotek som säljer högst misstänkta preparat mot
impotens och bantingsmedel. Snacka om att rikta sig mot den oskyldige och
oskyddade patienten.

Nej, värnar man om patienten i dag är det dags att styra om
siktet. Släpp läkaren, och håll koll på våra politiker. Sätt samtidigt in en
spejare på kvacksalvarna på internet.