Det finns paralleller mellan DASH och Vioxx

Med anledning av DASH-planens vikande landningsställ intervjuades SAS
informationsdirektör Hans Ollongren i radio och den intervjun dissekerades av
P3 programmet ?Starkt material? den 1 November.
Hans sa att det fanns tre anledningar till varför SAS valt att plocka bort DASH
planen från flygrutterna 1) Passagerarna har inte förtroende för flygplanen, 2)
SAS tänker på sin egen personal, 3) Planen äventyrar varumärket. Den påpasslige
journalisten frågade då om det inte var med tanke på säkerheten som man tog
bort DASH planet, men svaret på denna fråga var; – Nej, planet är säkert enligt
tillverkaren.

Det är inte svårt att dra paralleller till Vioxx. När händelserna uppdagades
gick media-drevet och avregistreringen var ett faktum. Vilket ledde till att 1)
patienterna inte hade förtroende för läkemedlet, 2) vårdpersonalen skulle inte
behöva ta ställning till riskanalysen och 3) det skadade varumärket för MSD.
Men läkemedlet var ju säkert om du använde det på rätt sätt i rätt
patientpopulation.

Den lilla skillnaden här är dock att det är tillverkaren (MSD) som plockar
läkemedlet från marknaden. Inte användaren (SAS) som i fallet med de
Bombardier-tillverkade DASH planen. 

En möjlighet som användare i samma ställning som SAS (ex. sjukhus) har
att “plocka bort” ett läkemedel är via upphandling. Frågan är vilken typ av
säkerhet sjukhusen ska vikta in i sin upphandling? Läkemedlet har biverkningar
men är ju godkänt och tillverkaren säger att det är säkert. Kanske ska
säkerheten upphandlas utifrån om 1) patienterna har förtroende för läkemedlet,
2) personalen känner sig trygg med läkemedlet och 3) det skadar inte sjukhusets
varumärke? Självklart skulle inte SAS (sjukhuset) plocka bort DASH planen om
det var de enda flygplanen (läkemedlet) som fanns i världen, men om det finns
alternativ gör de det. I detta fall kommer det kosta dem en miljard.

Vi brukar ofta vända oss till flygindustrin för att dra
lärdomar för patientsäkerhetsarbetet i sjukvården. Så för vilka förändringar
ska vi använda argument som bristande säkerhet alternativt äventyrande av
varumärke? Enligt SAS kommer användandet äventyra varumärket även om
tillverkaren säger att produkten är säker.