Det är inte lätt att samverka om vi inte är överens om roller

Stiftelsen Nätverket för läkemedelsepidemiologi, NEPI, har under 2015 och 2016 genomfört ett projekt som vi kallar ”Samverkansprojektet” där syftet har varit att redovisa en diskussion mellan patienter och berörda yrkesgrupper – apotekare, läkare, receptarier och sjuksköterskor – kring vilka hinder de ser i läkemedelskedjan och vad som kan göras åt dessa hinder.

Något som förvånat många som läst rapporten är att de problem som projektet redovisar till stora delar inte finns beskrivna inom den nationella läkemedelsstrategin. Men det är förstås inte så konstigt. Den nationella läkemedelsstrategin utgår från en inventering kring vilka problem organisationer – sjukvårdshuvudmännen, apoteksföreträdare, myndigheter och yrkesorganisationer – lyfter fram. Samverkansprojektet försökte identifiera hinder i vardagen som stör de som dagligdags arbetar i läkemedelskedjan, eller förväntas genomföra behandlingen själva i hemmet. Det hade varit konstigt om så skilda ansatser skulle landa i samma hinder.

Det är klart att det finns viss överlappning. Behovet av en nationell läkemedelslista är tydligt framhävt i nationella läkemedelsstrategin. Samma behov är framträdande i samverkansprojektet, men då mer utifrån att patienten behöver veta vilka läkemedel hen ska ta, hur, när och varför, samt att den personal som möter patienten vid vårdinrättningar och på apotek också behöver veta samma sak.

Deltagarna i samverkansprojektet tar dock frågan ett steg vidare och beskriver ett behov av att kunna dela annan information mellan ordinatör, expedierande farmaceut och patient och att detta måste kunna ske dubbelriktat – fast med patientens tillstånd förstås.

En av de viktigaste slutsatserna från samverkansprojektet är att vi faktiskt saknar en gemensam och organisations- och yrkesöverskridande beskrivning av processen läkemedelsordination – beredning/expedition – administrering/egenadministrering. Det är inte lätt att samverka om vi inte är överens om roller och ansvar och vilket ansvar vi tar över i det vi i projektrapporten lite slarvigt kallar läkemedelskedjan (läkemedelspiralen vore ett bättre namn eftersom patienten går från vård till apotek och åter till vård och till apotek och så vidare). Många i projektet, och det gällde även farmaceuterna själva, anger en stor osäkerhet kring den farmaceutiska rollen och detta vare sig vi talar om öppenvårds- eller sjukhusfarmacin.

Det är inte lätt att samverka om läkare inte förstår vad farmaceutisk kontroll innebär och vilken frustration man som expedierande farmaceut kan uppleva över brist på information och brist på tid för att kunna göra ett bättre jobb. Det är inte lätt att samverka om farmaceuter och läkare inte menar samma sak med att ordinera och att följa upp. Det är inte lätt att samverka om vi inte diskuterar även sjuksköterskors roll, sjuksköterskor som inte bara administrerar läkemedel utan även träffar patienter i flera skilda sammanhang men också ibland ordinerar läkemedel.

Vill du bidra till samverkan? Läs gärna slutrapporten för samverkansprojektet som du hittar på NEPI:s hemsida. Den redovisar hur 57 farmaceuter, läkare, sjuksköterskor och patienter beskriver sin verklighet. Enbart det faktum att alla tillfrågade ville vara med och att de enstaka som inte kunde vara med under hela projekttiden över två år själva rekryterade efterträdare visar hur viktigt de tyckte arbetet var.

Har du tankar eller frågor efter att ha läst rapporten är du välkommen att höra av dig till mikael.hoffmann@nepi.net