Dags att ta efter Finland och införa läkemedelsfostran även i Sverige?

I mitt arbete ser jag dagligen exempel på hur vi använder läkemedel på mindre lyckade sätt. Jag ser också hur vi använder sådant som folk tror är läkemedel – och inte minst även sådant som folk använder just därför att det inte är läkemedel.

Den första gruppen tror att läkemedel är lika med bot – oberoende hur det används. Och blir förvånade, arga och besvikna när det visar sig att läkemedel också kan ha andra effekter. Inte minst negativa biverkningar.

Den andra gruppen köper preparat på nätet eller genom kontakter. Det är smidigt och ibland billigare än att behöva gå till sin läkare och sedan apoteket. Det kan också vara praktiskt om man egentligen inte är sjuk, men vill uppnå någon annan effekt. Att förpackningen som ser förtroendeingivande ut och bär kända företagsnamn kanske inte alls innehåller det som står på etiketten är inget de tänker på.

Den tredje gruppen skyr läkemedel, övertygade om att läkemedelsindustrin och läkare är i maskopi med varandra för att göra dig illa. Denna grupp litar blint på hörsägen, rykten och ”alternativ vetenskap”.

Det finns även en fjärde grupp, som kanske inte är lika extrem som de som jag nämnt innan, men som innehåller komponenter av okunskap om läkemedel och dess effekter. Den här gruppen samlar många, däribland mig själv. Även om jag efter cirka 25 år i branschen har plockat upp ett och annat korn av kunskap.

Utmaningen för alla dessa är att vi är utlämnade till att lita på den expertis som erbjuds när vi blir sjuka. Och graden av tillit varierar. På samma sätt varier det hur vi väljer att agera och bidra till tillfrisknande eller lindrande av vår sjukdom (eller om vi strävar efter någon annan medicinsk effekt).

Det som styr vårt agerande och våra tankar är hur mycket kunskap vi har.

I Finland finns något som heter Läkemedelsfostran i läroplanen för grundskolan. Redan i lågstadiet tas de första stegen, som följer eleven hela vägen upp i högstadiet.

Syftet är att lära barn och ungdomar att använda läkemedel förnuftigt och att vid behov finna pålitlig ”icke-alternativ” information om sina läkemedel och behandling.

Sannolikt finns fler positiva effekter av ökad förståelse och kunskap om läkemedels effekter. Inte minst vad gäller att förhindra missbruk eller felaktigt användande.

En sidoeffekt skulle även kunna vara att skapa större intresse för medicin och vetenskap. Inte helt fel för ett land beroende av högteknologisk industri och tjänster för att klara vårt goda välstånd.

Det kan vara dags för läkemedelsfostran även i Sverige.