Beredskap för pandemi mer än vaccin

För en tid sedan orsakade Folkhälsomyndighetens vaccinupphandling inför en kommande pandemi stora rubriker. Många reagerade på vad de trodde var att Pandemrix hade upphandlats igen. Alltså samma vaccin som konstaterats orsaka biverkningar i form av narkolepsi hos cirka 300 personer efter vaccinationen mot svininfluensan, eller mer korrekt A(H1N1)-viruset 2009.

Nu är det inte samma vaccin Folkhälsomyndigheten köpt in utan samma prototypvaccin, själva vaccinbasen som sedan kompletteras med aktuell virusstam innan immunisering. Men jag förstår reaktionerna. De flesta människor är inte experter på vaccin och vaccintillverkning och prefix som ”prototyp” är lätt att ignorera i sammanhanget.

Vad jag inte förstår är myndigheternas kommunikation kring detta. Både Folkhälsomyndigheten och Läkemedelsverket verkade helt tagna på sängen av allmänhetens reaktioner och de frågor nyheten om vaccinupphandlingen väckte.

Till en början var dessutom intrycket att de båda myndigheterna gav olika svar i frågan. En bidragande orsak till förvirringen var SVT Nyheters rapportering med vinkeln att samma vaccin som orsakade narkolepsi skulle användas vid en eventuell ny pandemi.

Här är det lätt att skylla på media, och media har ett stort ansvar att i sin rapportering ge både korrekt information och nyanserade tolkningar. Ett färskt exempel där det senare kan ifrågasättas är SvDs nyhet om svenska folkets inställning till massvaccinering inför en pandemi. Här slår tidningen på stora trumman om att endast 6 av 10 svenskar tänker vaccinera sig och skriver att det ”finns en utbredd skepsis mot massvaccineringar”. Samma undersökning gjordes 2011 och nyheten är att inget har hänt. Lika många då som nu uppgav att de inte tänkte vaccinera sig och med tanke på att det inte föreligger något direkt hot, virusstammarna är ju säsongsbundna, är siffrorna inte anmärkningsvärda. Enda skillnaden är att i dag är unga mer villiga att vaccinera sig jämfört med 2011 medan äldre personer säger sig vara mindre benägna.

Men även om media har ett stort ansvar är inte allt medias fel. För att återgå till den omdiskuterade vaccinupphandlingen är det svårt att förstå att man på myndigheterna inte var upp till tänderna förberedda på vilka frågor som kunde komma.

Hur kunde man inte tro att detta skulle väcka reaktioner? Varför hade man inte på förhand tagit fram en sida med svar på frågor man måste ha förstått kunde komma och en pedagogisk förklaring av skillnaden mellan ett vaccin och ett prototypvaccin? Och varför hade inte Folkhälsomyndigheten och Läkemedelverket på förhand synkat hur man skulle kommunicera kring det hela?

Vad som gjorde att Pandemrix orsakade narkolepsi är inte helt klarlagt. Men det betyder inte att kunskapsläget är ofullständigt. Forskarna har en ganska god bild av vad som gick fel och det involverar många komponenter, varav en viktig pusselbit har att göra med själva virusdelen som sattes till prototypvaccinet innan immunisering. Även andra faktorer som ålder och grad av aktiverat immunförsvar hos de vaccinerade tros ha stor betydelse, och mer forskning behövs innan verkningsmekanismen är helt klarlagd.

Men också dessa fakta borde gå att göra tillgängliga för allmänheten. Med alla korten på bordet är det lättare att både skapa och behålla ett förtroende.

Människor, inklusive jag själv, vill ha kunskap för att kunna fatta informerade beslut. Mycket kunskap. I vissa frågor, som pandemivaccinering, räcker det dock inte med bara fakta. Det krävs också en förståelse för den oro som finns hos delar av befolkningen efter den senaste vaccinationskampanjen. Att bara tillhandahålla korrekt information är inte tillräckligt utan man måste också agera proaktivt för att fånga upp frågor eller oro som cirkulerar kring diverse frågor. Ett lysande exempel är de rådgivningsträffar som anordnas inom barnhälsovården för föräldrar som är skeptiska till att låta vaccinera sina barn enligt barnvaccinationsprogrammet. Sannolikt har det bidragit till att fler har tackat ja till vaccin än färre.

Vanligtvis är både Folkhälsomyndigheten och Läkemedelsverket duktiga på att förpacka och nå ut med viktig information. Men om målet är en hög vaccinationstäckning även vid nästa pandemi måste myndigheterna möta människorna där de är. Med biverkningarna efter förra vaccinationskampanjen i färskt minne är behovet av korrekt och pedagogiskt utformad information från vederhäftiga källor större än någonsin. Men även av ett aktivt lyssnande och öppenhet för frågor och tveksamheter.

Själv värderar jag Folkhälsomyndighetens och andra myndigheters kompetens högt och känner mig trygg med att de råd de ger är baserade på goda vetenskapliga grunder. Men har jag frågor jag inte fått tillfredsställande svar på förväntar jag mig också att kunna få det hos dem som sitter inne med expertkunskapen i god tid innan jag ska fatta mitt beslut.