Behövs en nationell definition av läkemedelsgenomgångar?

I kölvattnet efter artiklarna i Dagens Nyheter kring dementa och
deras neuroleptikaanvändning september -08 och Uppdrag gransknings
inslag om läkemedlesbiverkan samma månad har kraven på obligatoriska
läkemedelsgenomgångar ökat. Bakom dessa krav står bland annat
politiker. Man vet politiker vad läkemedelsgenomgångar är? Vet
professionen? Den viktigaste frågan är om läkemedelsgenomgångar
kommer att lösa problemen.

Debatten i media kan resultera i att vi apotekare får en utomordentlig möjlighet att visa att vår kompetens behövs inom svensk sjukvård. Men då är det viktigt att vi levererar en bra och genomtänkt produkt. Viktiga frågor vi apotekare måste ställa oss är t ex hur får vi långsiktigt goda resultat? Vad är goda resultat? Är sammansättningen i arbetslaget optimal? Är det rätt metod vi använder? De är tveksamt om de traditionella läkemedelsgenomgångar som genomförs runt om i landet leder till någon ökad hälsa för patienterna.

Det finns idag ingen nationell definition på vad som är en läkemedelsgenomgång. Dessa sker i dag på en mängd olika nivåer. Det uppstår därmed en risk för att man talar om olika saker när ämnet diskuteras. Vanligen avses ett multiprofessionellt samarbete mellan olika yrkeskategorier där var och en bidrar med sin kompetens. Sammansättningen av dessa varierar. I arbetslaget ingår alltid en läkare som kan samverka med en apotekare och/eller en sjuksköterska. Dessa sammansättningar är inte genomtänkta och medför en stor risk för att man endast snyggar till läkemedelslistorna för stunden. Anledningen till detta är att en i sammanhanget mycket viktig yrkesgrupp saknas; undersköterskor och sjukvårdsbiträden.

För att kunna optimera den äldre patientens läkemedelsanvändning, måste läkaren få detaljerad kunskap om vilka läkemedel patienten tar, hur han/hon reagerar på dessa, hur patienten mår och fungerar i vardagen, etc. Den enda yrkesgrupp som har denna information är undersköterskor och sjukvårdsbiträden. Deras medverkan i arbetslaget är därför absolut nödvändig! Sjuksköterskor har med sin specifika kompetens en självklar roll i arbetslaget.

Det är naturligt att en apotekare med specialistkunskaper inom området kopplas till arbetsgruppen. I Modell Halland, Landstinget Hallands egna modell för läkemedelgenomgångar, kallas dessa för äldreapotekare. Äldreapotekaren är den person som har bäst förutsättningar för att arbeta gränsöverskridande över hela landstinget samt mellan landsting och kommun. Äldreapotekaren har en projektledarlik roll, där han/hon knyter kontakter, sätter upp tidsplaner, utbildar personal, tar fram diskussionsunderlag och sammanställer resultat. Detta i syfte att minimera arbetsinsatserna för övriga i arbetsgruppen, som annars kan upplevas som belastande.

Den halländska fyrklövern är en väl genomtänkt sammansättning av arbetslaget vilken Landstinget Halland arbetat utifrån sedan 2005. Detta är en av förklaringarna till våra goda resultat.

Jag vill därför föreslå följande definition av vad en läkemedelsgenomgång är:

Läkemedelsgenomgång är ett multiprofessionellt samarbete mellan olika yrkeskategorier där var och en bidrar med sin specifika kompetens för att förbättra livskvaliteten för och optimera läkemedelsbehand-lingen hos en patient.
För patienter utan stadigvarande vårdstöd från kommun, skall i arbetslaget ingå en patientansvarig läkare, en apotekare med specialistkunskaper på området samt patienten och/eller dennes vårdare/anhörig.
För patienter med stadigvarande kontakt med kommunal sjukvård skall dessutom en patientansvarig sjuksköterska samt undersköterskor/sjukvårdsbiträden med god patientkännedom ingå i arbetslaget.

Läkemedelsgenomgång blir med denna definition öppen för all optimering av läkemedelsbehandling och inte bara hos den äldre patienten inom kommunal sjukvård. Detta bör vara grundkraven för att få genomföra en läkemedelsgenomgång.


En viktig fråga är vad som är goda resultat? Antalet läkemedel är inget bra mått på kvalitén i läkemedelsanvändningen. Målet med läkemedelsgenomgångar skall vara att patientens hälsa och välbefinnande ökar. Detta kan åstadkommas genom fler eller färre läkemedel, byte av terapi eller dosjusteringar. Hälsan hos patienten bör mätas vid ett flertal tillfällen under en längre period, minst 3-6 månader efter starten av läkemedelsgenomgången.

Generellt sett finns det en stark övertro på läkemedlets effekter hos sjukvårdsbiträden, undersköterskor och sjuksköterskor. Behovet av utbildning är därför stort. De måste få ökad kunskap kring äldre och deras läkemedelsanvändning; vilka läkemedel som ofta ställer till problem för äldre, hur man skiljer på vilka symtom som orsakas av läkemedel respektive sjukdom och åldrande, hur man utvärderar läkemedelsbehandlingen och framför allt alternativ till läkemedel. Utan denna kunskap kan läkemedel komma att återinsättas på helt fel grunder och då har man haft läkemedelsgenomgången helt i onödan. Å andra sidan är det mycket svårt, rent av omöjligt för läkaren att utvärdera läkemedelsbehandlingen utan tillgång till omsorgspersonalens kunskaper och kompetens. Genom att bygga in kunskap hos omsorgspersonalen och samverka med dem får man goda förutsättningar för en god läkemedelsanvändning även på lång sikt.

Samarbetet mellan kommun och landsting är utomordentligt viktigt. För att detta skall kunna uppnås måste metoden innebära stora fördelar för båda parter.

I Modell Halland deltar undersköterskor och sjukvårdsbiträden aktivt i ronder och utvärderingar av äldres läkemedelsbehandling. Detta ökar deras kunskaper, motivationen och yrkesstoltheten stärks när man tar tillvara på deras kompetens. Läkaren kan utvärdera läkemedelsbehandlingen på ett enkelt och tidseffektivt sätt, patienterna mår bättre och vårdtyngden minskar. Detta har naturligtvis medfört att det har varit enkelt för kommun och landsting att samarbeta då båda parter ser stora fördelar med att arbeta på detta sätt.

Läkemedelsgenomgångar är ett begrepp vars innehåll vi måste diskutera. Genom att skapa en definition med tydliga kriterier minimerar vi risken för att läkemedelsgenomgångar skall uppfattas som något negativt. Redan idag finns det alldeles för många inom sjukvården som föraktfullt fnyser åt begreppet. Själva läkemedelsgenomgången skall bara betraktas som en del i ett större sammanhang där utbildning och samverkan mellan yrkesgrupper är avsevärt mycket viktigare än ett utlåtande från ett dataprogram. Detta stärker behovet av en nationell definition! Apotekare har mycket att vinna på detta, för att inte tala om alla våra äldre!

Det finns mycket att säga om ämnet, själv har jag satt samman ett dokument med dessa tankar och lite till, läs gärna och kommentera!