Bättre att utvärdera vad som kan göras

Läkemedelsvärlden hade i årets första nummer ett givande reportage om
olika sätt som läkemedelsindustrin använder för att öka trovärdigheten
i vetenskapliga tidskrifter för publikationer, som gynnar deras
produkter. Förfarandet är förstås oacceptabelt.

LIF´s vd Richard Bergström föreslår i en intervju i anslutning till reportaget att SBU därför inte skall förlita sig så mycket på publicerade studier utan i högre grad begära in original data från företagen. SBU´s chef Måns Rosén instämde i den senare delen av förslaget.

I senaste numret av Dagens Medicin låter det annorlunda och Rosén samt två medarbetare går till generalangrepp på Bergström och hävdar att industrin inte vill bli granskad av oberoende institutioner utan att alla data och analyser skall komma från företagen själva. Jag ser inte att Bergström fört fram den åsikten. Han talar om en tyngdpunktsförskjutning och att SBU ska begära in de data de behöver och mer arbeta som Läkemedelsverket. Istället för ett generalangrepp hade det varit mer konstruktivt att utvärdera förslaget mot nuläget och andra alternativ. Allt kan som bekant bli bättre.

Vad kan göras?
a.    Industrin måste sluta att ?styla? artiklar. Kravet är utmärkt, men av samma karaktär som fördömandet av skattefusk
b.    Tidskrifterna måste bli bättre på att upptäcka och refusera artiklar, som inte håller måttet. Ja, men jag tror redan de gör sitt yttersta inom sin budget.

Läkemedelsindustrin är inte den enda part som får in osanna eller tveksamma artiklar i den vetenskapliga pressen. Nature publicerade 1988 en artikel till stöd för homeopati som påstod att molekyler kunde lämna minnesavtryck i vatten och Wakefield fick 1998 in en artikel i Lancet om autism som följd av vaccinationer. Samtidigt som dessa övertramp finns får det inte skymma att den absoluta majoriteten av artiklar i välrenommerade tidskrifter är av högsta klass.

Nå, vad med Bergströms förslag? Skulle manipulerandet av data som SBU skall fatta beslut på öka eller minska med det? Skulle processen bli enklare eller oöverskådligare? Jag kan inte avgöra det. Kanske kan man se hur andra branschers förhållande till myndigheter är utformat som t ex. fordons-, kärnkrafts-  och livsmedelsindustrins. En avgörande nackdel med färre publicerade data i vetenskapliga tidskrifter är att antalet ögon som kan granska och bilda sig en egen uppfattning minskar.

Myndigheter och förvaltningar, som utsätts för kritik slår alltid tillbaka. Det må gälla domstolar, skatteverket, Socialstyrelsen, försäkringskassor eller byggnadsnämnder. Det är det traditionella sättet för dem att utföra sin uppgift, men attityden håller sällan i längden.