Antibiotika i lunchkön

1950 skrev tidningen” Successful Farming” om att antibiotika i djurfoder ger större djur utan att man behöver ge extra foder. Sextiofem år senare står vi inför en allt mer utbredd antibiotikaresistens och är förvånade över vad som hände. Eller är vi det? Och vem ska städa upp?

Antibiotika är en fantastisk uppfinning som snart kan ha förvandlats till ett sentimentalt minne. En medicinsk landvinning som förstörts. Den allra störste delen av världens antibiotikaförbrukning sker samtidigt som köttindustrin letar vinster. Någonstans runt 250 000 ton antibiotika ges varje år i världen till djur som inte ens är sjuka och nya resistents bakteriestammar selekteras fram.

Man blir rädd när man tittar man på amerikanska siffror, där antibiotika i djurhållningen är tillåten. Multiresistenta bakterier ligger bakom 23 000 människors död varje år, enligt Reuters. Två miljoner människor blir sjuka av dessa bakterier som också kostar 20 miljarder dollar i direkta sjukvårdskostnader varje år, allt enligt beräkningar från den amerikanska smittskyddsmyndigheten.

Sverige är ett föregångsland när det gäller att inte längre använda antibiotika i djurhållningen. Men det räcker inte hela vägen. För vi är också väldigt duktiga på att vilja köpa billigt kött. Och då importerar vi det. Inklusive dålig djurhållning samt läkemedelsanvändning för ökad tillväxt. Bakterierna får vi på köpet. Fler och fler med multiresistens.

Att konsumenterna har stor styrka att styra utvecklingen är ingen överraskning. Finns ingen köpare saneras en marknad snabbt. Men ansvaret måste också delas och kan inte bara lastas över på dem som ska betala för produkten. Andra incitament måste driva på utvecklingen till en hållbarare antibiotikaanvändning, speciellt i de fall när konsumtionens krafter inte är lika starka.

Ett mellanting håller på att hända i USA. En multinationell livsmedelskedja har makt att förändra. McDonalds har beslutat att sluta köpa kyckling som behandlats med antibiotika som används till människor. Inom två år måste leverantörerna helt sluta använda sådan antibiotika i uppfödningen av sina fåglar. Bryter det ut sjukdomar i kycklingbestånden får producenterna behandla sjuka fåglar, men McDonalds kommer inte att köpa köttet från de behandlade djuren.

Vad världens största livsmedelskedja gör får naturligtvis konsekvenser. Det leder ju inte bara goodwill bland konsumenterna. Bedömare tror att den amerikanska kycklinguppfödningsindustrin från och med detta kommer att vara förändrad. Och till det bättre.

Andra mindre matkedjor har legat steget före med antibiotikafria råvaror, så McDonalds beslut har säkert inte varit helt frivilligt. Det krävs nog sin insats att stanna kvar på toppen. Men gör man det genom att främja frågor som konsumenterna bryr sig om sitter man nog betydligt mer stabilt.

Beslutet gäller än så länge bara de amerikanska restaurangerna och tyvärr har inte McDonalds gått hela vägen, man tillåter fortfarande specifika antibiotika till djur som inte används till människor, men medlen måste användas ansvarsfullt. Nöt- och griskött är inte heller på agendan.

Oavsett om det är konsumentraft eller smart marknadsföring som drivit fram McDonalds nya kycklingpolicy borde beslutet innebära positiva effekter. Det kommer att bli intressant att se hur McDonalds resonerar för sin restauranger utanför USA. Medvetna konsumenter finns ju överallt.

Så när frågade du eller någon annan i lunchkön varifrån köttet kommer när du var på restaurang senast? Är det producerat med hjälp av antibiotika? Ska vi se förbättringar måste vi som konsumenter åtminstone lägga kraft på att hålla oss informerade och inte skylla ifrån sig. Innan dess går det inte att kräva eller ens förvänta något alls.