Ansvarsfrågan ingen lätt sak

Det pratas mycket om ansvar nu. Ansvar för patienter, för
läkemedelsbehandling, för ekonomi och för helheten. På Medicinska
riksstämman som gick av stapeln i Älvsjö i förra veckan var ansvaret
närvarande i många av de föreläsningar och seminarier som pågick.

 Under vinjetten ?Ökad kunskap och klokare vård – för patientens bästa? belystes temat på flera sätt på mässans scener, hallar och salar.

 På fredagen arrangerade Svensk förening för medicinsk information, SFMI, ett symposium om it-stöd och läkemedelsanvändning. Under ledning av Göran Petersson från eHälsoinstitutet i Kalmar och Svenska Läkaresällskapets it-kommitté dryftade en namnkunnig panel om it-stöd kan bidra till en optimal läkemedelsanvändning.

I en oturligt avlägsen belägen salen, dit bara ett femtontal mässbesökare hittade, vilade ansvarsfrågan tung. Ansvarig för läkemedelslistan, ansvarig för behandlingsmål, ansvarig för it-system. När panelens deltagare hade presenterat dagsläget med idel bilder av journalsystem, interaktionsdatabaser, ordinationslistor, receptregister, expeditionsstöd, Fass och ett eller annat stöd som den enskilda vårdcentralen använder kändes det som när jag skulle trassla fram ljusslingan till balkongen i helgen. Den som sin låda knutit i hop sig med påskpynt, paketsnören och ett bortglömt halsband ? det här går aldrig.

Vi svenskar må vara duktiga på it och stödsystem men att vi i vårt lilla land har sju-åtta journalsystem och en till synes oändlig mängd stödsystem som inte är kompatibla känns inte som den bästa av världar. Att ta reda på vad en patient egentligen tar för läkemedel beskrevs levande av läkaren Henrik Ljunggren som ett detektivarbete som tar mer tid i anspråk än vad gemene läkaren anser sig mäkta med. Det ser olika ut i hela landet, vissa landsting har gemensamma läkemedelslistor men inga beslutsstöd. I Stockholm till exempel har man många beslutsstöd men ingen gemensam läkemedelslista .

I ljuset av detta är de resultaten som beteendevetaren Pia Bastholm kommit fram till inte så förvånande. I sin forskning om allmänläkares uppfattning om vem som bär ansvaret för patienternas läkemedelsbehandling visar hon att en betydande andel tycker att ansvaret ligger på patienten själv. Det är ju bara de som har hela bilden, lyder argumentet. Andra menar att ansvaret dumpas på dem.

Knappast en tillfredsställande attityd. Om gemensamma system skulle kunna bidra till att läkaren får tillgång till en aktuell och uppdaterad lista av vad patienterna verkligen tar tror jag det skulle minska känslan av maktlöshet. Som Lars L Gustafsson från Läkemedelscentrum mycket riktigt påpekar så löser inte it alla problem och det väcker många nya frågor. Vem ska granska informationen, vem ska stå som avsändare, ska systemet kunna varna och ska varningar i så fall kunna blockeras? Ska vi söka på indikation eller substans? Lars L Gustafsson, som tillsammans med Anders Rane lyfter fram vikten av kunskapsdatabaser och samlat ansvar i en debattartikel i SvD nyligen, betonade att organisationen kring elektroniska stödtjänster är lika viktig om inte viktigare än systemet själv. Han förespråkade ett oberoende medicinskt råd som värderar informationen som ska ingå, något som kräver en förordning från Socialstyrelsen.

Till sist gick frågan till Håkan Nordgren, avdelningen för vård och omsorg på SKL. När? Det är prioriterat den kommande treårsperioden, svarade han. Vem som blir ansvarig återstår att se. Men man kan konstatera att betydelsen av farmacvter i vården inte diskuterades den här gången.