Allt viktigt måste inte ligga i Stockholm

Sensommarens stora snackis är E-hälsomyndighetens förestående flytt till Kalmar. Hur ska det egentligen gå med allt det viktiga arbete som gjorts och ska göras inom digitalisering och e-hälsa?

Många hyser farhågor om att myndigheten ska dräneras på kompetens och riksdagsledamot Barbro Westerholm (L) kräver en riskanalys och åtgärdsplan för att förhindra ”samhällsstörande avbrott” när myndigheten nu lämnar huvudstaden.

Det är klart att en stor förändring som en flytt innebär utmaningar och att den måste genomföras strukturerat och med eftertanke. Men rimligtvis finns det kunnigt it-folk även i Kalmar med omnejd. I stan ligger till exempel Linnéuniversitetet med E-hälsoinstitutet där det bedrivs omfattande forskning och utbildning inom bland annat e-hälsa och digitalisering. Det är därför svårt att tro att myndighetens verksamhet står och faller med en flytt från Stockholm.

Om sensommaren handlat om E-hälsomyndigheten och Kalmar var försommarens heta potatis Brexit och EMAs kommande hemvist. I och med Storbritanniens utträde ur EU kan den europeiska läkemedelsmyndighetens huvudkontor knappast ligga kvar i London. Frågan är bara var den ska hamna och vad som händer när all oersättlig kompetens riskerar att försvinna vid en flytt? Låt oss säga till Sverige.

De flesta, inklusive jag själv, är dock övertygade om att en sådan omlokalisering skulle gå alldeles utmärkt och inte påverka myndighetens arbete negativt. Trots att man lämnar Europas största stad med allt vad det innebär.

Redan innan Brexit höjdes röster för att förlägga EMA i Sverige och inom kort väntas regeringen komma med beslut om att försöka få myndigheten till Stockholm.

Det skulle kunna ses som en fin kompensation för tappet av E-hälsomyndigheten, men i stället för Stockholm borde regeringen utlokalisera EMA redan från början. En naturlig placering skulle vara Uppsala med omedelbar närhet till Läkemedelsverket, Uppsala universitet, Akademiska sjukhuset och kortare avstånd till Arlanda än från Stockholm.

En annan gynnsam placering skulle vara Skåne och Lund med en stark life science-region både på den svenska och den danska sidan av bron och nära den europeiska kontinenten.

Eller varför inte i Björkarnas stad Umeå? Även den med en väl utbyggd life science-sektor med näringsliv, forskning och akademi, liksom universitetssjukhus och närhet till flygplats. Ur ett regionalpolitiskt perspektiv vore det också en tydlig markering från regeringen om att ”hela Sverige ska leva”.

Men oavsett var i Sverige, eller i Europa, EMA hamnar finns där sannolikt både kompetens och engagemang för en fortsatt god verksamhet. Troligtvis gäller detsamma även för lokaliseringen av E-hälsomyndigheten och det viktiga arbete som bedrivs där.