När självförtroendet är
större än kunskaperna

”Det är aldrig fel att vara påläst innan man ger sig in i debatten.” Så avslutar barnläkaren och professorn emeritus Inge Axelsson sitt svar till Leif Östling, tidigare ordförande för Svenskt näringsliv och fd koncernchef för Scania, efter att ha bemött ett antal felaktiga påståenden som Leif Östling brett ut över en helsida i Sveriges största dagstidning.

Det är inget fel på Leif Östlings självförtroende. Han påpekar trosvisst att man absolut kan jämföra produktion av lastbilar med palliativ vård när det gäller devisen att mångfald borgar för kvalitet. Med mångfald menar Östling olika typer av vård, inklusive alternativa vårdformer som antroposofisk sådan.

Leif Östling anser att den svenska sjukvårdens avsaknad av sunt förnuft riskerar att leda oss rakt in i en katastrof motsvarande Neurosedynkatastrofen i Tyskland, då läkemedlet talidomid, i Sveriges sålt under produktnamnet Neurosedyn och som ledde till grava fosterskador, gavs till gravida för att behandla oro och illamående. Enligt Östlings historieskrivning var det den dåvarande ”ensidiga synen på vård och läkemedel” som banade väg för skandalen.

Neurosedynkatastrofen drabbade som bekant även Sverige, och en lång rad andra länder. Hur vi fick kunskap om att missbildningarna berodde på läkemedlet och hur det sedan stoppades, beskrivs väl i Inge Axelssons replik. Sammanfattningsvis kan man säga att det var ett vetenskapligt förhållningssätt, kunskapsinhämtning och enskilda individers integritet som gjorde att den farliga substansen kunde avslöjas.

Efter och på grund av Neurosedynkatastrofen upprättades en rad register i Sverige. Det gör att data om sjukdomsdiagnoser, vårdkontakter, födslar, misstänkta biverkningar, missbildningar och inte minst läkemedelskonsumtion idag samlas in. Detta, tillsammans med de höga krav på bevisad säkerhet och effekt som ställs på företag som vill producera och sälja läkemedel, är vårt absolut bästa skydd mot katastrofer av typen talidomid.

Leif Östling har dock fått för sig att det är en ”mindre enögd syn på vården”, där fler patienter använder sig av alternativa, icke evidensbaserade vårdformer, som är vägen framåt för att undvika framtida läkemedelskatastrofer, och dessutom sättet att minska vårdköerna och öka patientnöjdheten. Och det anser han (och uppenbarligen även en redaktör) att han har tillräckligt på fötterna för att uttala sig om på DN Debatt.

Det finns fler med generösa självförtroenden. Personer med en plattform som anser att just deras erfarenheter gör dem till experter, trots att det finns andra som ägnat år av studier och arbete för att inhämta en samlad kunskap. Vi har alla hört de tvärsäkra påståendena om till exempel vaccin, klimatförändringar och kost från personer med skiftande kunskapsunderlag och drivkrafter.

”Det är aldrig fel att vara påläst innan man ger sig in i debatten” är ett försynt påpekande av Inge Axelsson, som bemödat sig med att skriva en artikel för att reda ut Leif Östlings påståenden om sakernas tillstånd. Som pensionerad barnläkare kunde han säkert ägna sin tid åt roligare saker, men jag är tacksam för att han kände sig manad att svara.

Visst är det aldrig fel att vara påläst. I yttrandefrihetens namn kan man hur som helst självklart inte förbjuda någon att uttala sig. När det gäller personer över femton år kan det ändå vara en rimlig förväntning att de är någotsånär pålästa om de väljer att ge sig in i debatten, liksom att spaltutrymmet inte självklart behöver upplåtas till vilken höjdare som helst med en åsikt.