84 dagar kvar.

Nu börjar pressmeddelanden med apoteksambitioner dyka upp här på redaktionen. Nu börjar vissa planer bli så konkreta att det går att få en inre bild av hur apotekssverige 2010 kan komma att se ut. Men det är än så länge inte de stora kedjorna som syns.

Det är med säkerhet många konsulter och projektledare som sitter och räknar nu på vad den handelsmarginal som TLV presenterade förra veckan kan tänkas räcka till. De stora kedjorna vill alla bli marknadsledande och ekvationerna ska inte resultera i att det ska gå runt, utan i att det ska bli ordentligt lönsamt. Utifrån det perspektivet knorras det därför fortfarande en del från de stora aktörerna och några besked om huruvida de ska in på den svenska marknaden eller inte dröjer. Från deras horisont förblir därför hela omregleringen något suddig i kanterna, även om det bara är 84 dagar kvar.

Istället är det de mindre spelarna som kostar på sig att bli lite konkreta. Familjeapoteket förklarar nu tydligt vad det är de vill, deras affärsplan är att göra det enkelt för barnfamiljer. Bland annat med paketförsäljning, necessärer fyllda med allt vad det första barnet kan behöva till exempel. Det är med sådana lösningar som de räknar med att bli ledande i Norden med ett fullskaligt internetbaserat apotek.
Även Åhléns har bestämt sig för att starta egna apotek i sina varuhus. Där är det inte svårt att se många kreativa lösningar, varför inte specialerbjudande om fotsvampskräm i kombination med extra luftiga skor? Eller kanske huvudvärkstabletter på avdelningen för festblåsor? Säga vad man vill om dessa aktörer, men de har åtminstone en tanke om att vara till nytta för patienter, och på så vis tjäna pengar.

Det är mer än man kan säga om TLV, åtminstone att döma av den rapport som presenterades i förra veckan. Fascinerande läsning på många sätt, och frånvaron av patientperspektiv var uppenbar. Det är en ekonomisk rapport, jo visst. Målet var just att åstadkomma lönsamhet för beställaren regeringen, och samtidigt göra hela läkemedels- och apotekssverige nöjda. Och det verkar de lyckats med. Mottagandet var överväldigande positivt och fraser som ?duktig rapport? ,?förvånansvärt väl genomfört på kort tid? och ?vi välkomnar TLV:s arbete? var de som dominerade. Men regeringen försöker lite då och då påminna om att det tredje målet med omregleringen är en förbättrad patientsäkerhet (de första två är priskontroll och ökad tillgänglighet). Och även TLV påpekar ständigt att de arbetar i patientens tjänst. Intressant då att de lyckats göra en så ordentlig genomgång om bristerna och fördelarna med dagens utbytessystem utan att fundera på hur det egentligen fungerar i praktiken.

Precis innan generisk substitution infördes 2002 publicerades denna artikel  i Läkemedelsvärlden. Kontentan i artikeln var en oro för att patienter skulle få flera olika fabrikat på samma år och att det skulle kunna påverka patientsäkerheten. Efter sju år kan man konstatera att detta snarare är regel än undantag, och att det uppenbart medför en ökad risk för diverse typer av felanvändning. Men det nämns inte över huvudtaget i TLV:s rapport. Märkligt kan man tycka när systemet i övrigt så tydligt genomgått fullständig revision. Det enda i rapporten som kan förbättra patientsäkerheten är att utbytestiden för billigaste generika kan förlängas från dagens en månad upp till ett par månader. Frågan är bara om det blir någon verklig skillnad eftersom de flesta kroniker hämtar sin medicin en gång per kvartal. Och om det blir en effekt så är det snarare en slump. Skälen som anges för att förlänga utbytestiden är nämligen enbart ekonomiska.

Förslaget att priset på originalläkemedel som fått generisk konkurrens ska sänkas med 65 procent låter som ett genidrag ur ett ekonomiskt perspektiv. Av någon anledning visar deras analys enbart att tillgängligheten kommer att öka och att det knappt kommer bli dyrare. Men ur ett patientperspektiv kan även det bli problematiskt. För även om Läkemedelsindustriföreningen ställer sig bakom förslaget så är det ingen garanti att enskilda läkemedelsföretag gör det. Globala läkemedelsföretag kan ha många anledningar till att inte dumpa priset på den rätt obetydliga svenska marknaden, riskerna för dem att prisdumpningen sprider sig till andra länder kan vara mycket större än värdet av att få sålt läkemedlet i Sverige. Och om ett läkemedelsföretag inte går med på att sänka sitt pris med 65 procent kommer de försvinna ut ur högkostnadsskyddet. De patienter som av någon anledning vill ha originalet får då betala det själva. Så är det redan idag med de läkemedel som TLV sagt nej till, men den troliga utvecklingen är att det kommer att bli betydligt fler framöver.

Kanske är det en konsekvens man är beredd att ta för att sätta ?en grimma på prisutvecklingen? som Hägglund uttryckt det. Risken är bara att det man vinner i en budget, slår över i en annan, nämligen den som ska bekosta vård av felbehandlade åldringar.

//LmV-redaktionen