Det är två forskare vid Karolinska institutet, Leif Friberg och Mårten Rosenqvist, som undersökt hur risken att få demens ser ut för patienter med förmaksflimmer som behandlats med blodförtunnande läkemedel jämfört med de som inte fått sådan behandling. Studien publiceras i tidskriften European Heart Journal.
Patienter med förmaksflimmer får ofta blodförtunnande mediciner, antingen warfarin eller andra, nyare sorter som NOAC (Nya orala antikoagulantia), för att minska risken för stroke.
Att det finns ett samband mellan förmaksflimmer och risken att utveckla demens är känt, men frågan om blodförtunnande läkemedel skyddar mot demensutveckling på samma vis som det skyddar mot stroke har inte kunnat besvaras tidigare.
Forskare vid Karolinska institutet ville därför undersöka det, och också se om de olika blodförtunnande läkemedlen hade olika effekt på risken för demensutveckling. Den retrospektiva registerstudie som nu publiceras är den hittills största studien som undersöker sambandet mellan antikoagulantia och demens.
I studien inkluderades alla patienter i Sverige som fått diagnosen förmaksflimmer på sjukhus mellan 2006 och 2014. Patienterna fick inte ha någon tidigare dokumenterad demenssjukdom. Totalt ingick 444 106 patienter med tillsammans över 1,5 miljoner personår.
Vid baseline stod knappt hälften på någon form blodförtunnande behandling, 43 procent på warfarin och knappt tre procent på andra läkemedel. 54 procent hade ingen blodförtunnande behandling.
Resultatet visade att de patienter som vid studiens början stod på antikoagulantia hade 29 procent lägre risk att utveckla demens. När forskarna studerade den fortsatta tiden då patienten tog antikoagulantia var risken ännu mindre, 48 procent lägre än i gruppen som inte fick någon blodförtunnande behandling. Totalt fick 26 210 patienter en demensdiagnos under studieperioden. Jämförelsen av warfarin och andra orala blodförtunnande läkemedel visade ingen skillnad.
Konsumtion av blodförtunnande medel visade sig alltså vara en betydande faktor som gjorde skillnad i risken att utveckla demens. Denna faktor var oberoende av andra, mer kända och mindre eller inte alls påverkbara faktorer som ålder, Parkinsons sjukdom och alkoholmissbruk.
Resultatet pekar på att tidig insättning av antikoagulantia är av värde för att bevara kognitiva funktioner hos patienter med förmaksflimmer, skriver forskarna. De påpekar i sin artikel att deras forskning visat att bara 45 procent av alla patienter hämtar ut ett blodförtunnande läkemedel inom en månad efter att de diagnostiserats med förmaksflimmer. Den nya kunskapen ger ytterligare argument för att tidigt behandla patienter med förmaksflimmer med blodförtunnande läkemedel.
För att helt bevisa antagandet att blodförtunnande läkemedel minskar risken för demens skulle randomiserade, kontrollerade studier behöva göras, men det är av etiska skäl inte möjligt, skriver forskarna. Vi kan inte ge placebo till patienter med förmaksflimmer. Det näst bästa är således det som forskarna nu gjort, att se på stora befolkningsgrupper i registerstudier. Fler studier inom samma område är därför viktiga, skriver forskarna.
