Personer som genomgått ballongsprängning behandlas ofta med läkemedelsfrisättande stentar. Dessa har visat sig ge mindre risk för att kranskärlen återigensätts jämfört med vanliga metallstenstar. Problemet med läkemedelsstentarna är dock att de oftare leder till stenttromboser och en fördröjd läkning än de vanliga, vilket lett till att de används med stor försiktighet.
Nu har ett europeiskt forskarlag undersökt hur bra och säker en biologiskt nedbrytbar stent är jämfört med en konventionell läkemedelsstent. Den nedbrytbara stenten består av polymeriserad mjölksyra och bryts ner av kroppen ungefär sex månader efter att de opererats in i ett kranskärl.
Forskarna undersökte 1 707 patienter med stabil kranskärlssjukdom eller ett akut koronart syndrom. Hälften av dem fick en bionedbryttbar stent som avgav substansen biolimus och hälften en konventionell stent innehållande substansen sirolimus. Syftet med studien var att se hur många dödsfall, hjärtattacker, eller nya ingrepp i kärlen (revaskuleringar) som inträffade i de båda grupperna.
Resultaten presenterades i veckan vid den europeiska kardiologikongressen ESC i München och på tidskriften the Lancets hemsida. Det forskarna såg var att efter nio månader hade någon av ovanstående händelser inträffat hos 9 procent av de som fått en nedbrytbar stent och för 11 procent i kontrollgruppen. 427 av patienterna fick sina kranskärl röntgade för att mäta graden av reststenos i det behandlade kärlet. Resultatet var att i båda grupperna hade kärldiametern minskat med lika mycket.
Forskarna drar slutsatsen att den biologiskt nedbrytbara stenten är lika säker och effektiv som de konventionella. I en kommentar säger Ron Waksman, hjärtläkare vid Washington Hospital Center, att man ändå bör använda nedbrtytbara stentar med försiktighet och pekar på att 2,6 procent av dem som behandlats med dessa drabbades av stenttrombos efter nio månader vilket är en ganska hög siffra. Han beklagade också att studien inte innehöll en kontrollgrupp som fått metallstent.