Målet med osteoporosbehandling är att förebygga frakturer, och tillvägagångssättet kan skilja från patient till patient. Tillskott av kalcium och D-vitamin, som ökar upptaget av kalcium i tarmen, tillhör dock standardbehandlingen.
? Men effekten har i vissa fall ifrågasatts på senare tid. Istället har det kommit en rad farmaka som reglerar balansen mellan skelettets uppbyggnad och nedbrytning, säger Östen Ljunggren.
Benmassan i kroppen omsätts hela tiden, bryts ner och byggs upp igen, och det är denna process som är involverad i uppkomsten av osteoporos. Tio procent av skelettet förnyas per år hos friska, vuxna individer. Benmassan är som störst vid 20-30-årsåldern och minskar därefter successivt på grund av större nedbrytning än nybildning.
Till de läkemedel som idag används för att behandla osteoporos hör bisfosfonater, strontium, SERM (selektiva östrogenreceptormodulerare), östrogen och bisköldkörtelhormon, så kallat paratyreoideahormon (PTH). Bisfosfonater har använts i drygt tio år och är den vanligaste formen av behandling.
Bisfosfonater hämmar celler som bryter ned ben och exempel på sådana preparat är Optinate, Alenat och Fosamax, som tas i tablettform en gång per dag eller vecka, beroende på hur stor dosen är.
? Sedan mindre än ett år tillbaka har det även blivit möjligt att behandla osteoporos med en årlig injektion av Aclasta, en stark bisfosfonat med substansnamnet zoledronsyra, berättar Östen Ljunggren.
Strontiums verkningsmekanism är ännu inte helt kartlagd men ämnet tycks både förhindra nedbrytning och främja uppbyggande av benmassa. En substans som tillhör denna grupp är strontiumralenat, under läkemedelsnamnet Protelos, som tycks ge lika god effekt som bisfosfonater hos kvinnor som passerat klimakteriet ? med avseende på minskad frakturrisk.
Även östrogen förhindrar nedbrytning av benmassan. Raloxifen är ett östrogenliknande läkemedel, också det i tablettform, som tillhör gruppen SERM. Det säljs under namnet Evista och stimulerar östrogenreceptorerna i benvävnad. Preparatet är avsett för kvinnor som passerat klimakteriet.
? Det är dock inte speciellt effektivt och nya mer potenta SERM-läkemedel är på väg. Kanske kommer kvinnor att börja äta dessa direkt efter menopaus för att förebygga både bröstcancer och benförlust, säger Östen Ljunggren.
Bisköldkörtelhormon stimulerar bildandet av nytt ben. Preotact är ett sådant läkemedel. Forsteo, med substansnamnet teriparatid, är ett bioteknologiskt framställt fragment av det naturliga bisköldkörtelhormonet. De båda preparaten ges i form av dagliga injektioner i upp till 18 månader till patienter med svår benskörhet.
Kotkompressioner kan även behandlas genom något som kallas vertebro- och kyfoplastik. Detta är två typer av kirurgiska ingrepp där en kotkropp fixeras genom införande av så kallat bencement. Kyfoplastik inleds med att en ballong blåses upp inuti kotan innan bencementet tillsätts. Teknikerna är relativt nya och långtidseffekterna okända.
? Behandlingen ger framför allt smärtlindring. Men klumpen sitter ju sedan kvar i kotan och det finns misstankar om att den kan leda till att det lättare inträffar kompressioner i kotan ovanför och under, säger Östen Ljunggren.
En helt ny typ av behandling av postmenopausal osteoporos, i form av ett biologiskt läkemedel som injiceras halvårsvis, befinner sig just nu i klinisk fas III-studier. Det är företaget Amgen som utvecklar Denosumab, en monoklonal antikropp som blockerar aktiviteten hos de celler som ansvarar för nedbrytning av ben, osteoklasterna, och ger en bisfosfonatliknande effekt. Resultat av studien väntas under andra delen av 2008. En annan antikropp riktad mot ett protein som hämmar de benuppbyggande cellerna har just börjat studeras i en fas I-studie.
? Sedan kommer det fler och fler läkemedel med förmågan att bygga upp skelettet. Det är en enorm ökning och vi kan snart göra vad vi vill med skelettet, säger Östen Ljunggren.
