Behandling för hepatit C på anstalt

Lite drygt 4 000 personer sitter i fängelse i Sverige. Bland dem är förekomsten av hepatit C jämförelsevis hög. Omkring 30-35 procent av de intagna beräknas smittade och bland de som sitter för narkotikabrott är procentandelen betydligt högre.  

– Det gör anstalterna till en bra arena för att nå och behandla människor med infektionen, säger smittskyddsläkaren Stephan Stenmark i Västerbotten.

– När man sitter där finns också tid och möjlighet att genomföra en behandling under goda och kontrollerade former.

Därför har han och kollegan Anders Nystedt i Norrbotten precis startat ett projekt vars idé är att specialisterna åker till fyra anstalter i Norrland och erbjuder leverskadeundersökning och behandling av hepatit C under anstaltsvistelsen.

– Anders Nystedt och jag är både infektionsläkare och smittskyddsläkare. Det gör att vi ser till individers rätt och möjlighet till behandling, men också på behovet att minska smittan i samhället, säger Stephan Stenmark.

Intagna inom kriminalvården har rätt till samma sjukvård som alla andra medborgare. Och intagna har sedan tidigare erbjudits provtagning och sedan eventuellt en remiss till specialist på sjukhus. Projektet kan ses som en pilotstudie för att utöka infektionsvården på landets anstalter.

– Skillnaden är att nu kommer specialisterna till anstalterna för att göra undersökningen och bedömningen, säger Maria Hägerstrand, vårdutvecklare inom Kriminalvården.

– Det blir en form av ”hembesök”. För kriminalvården innebär det att vi slipper de krångliga transporterna och klienterna behöver inte det sekretessmässiga problemet med att befinna sig på en öppenvårdsmottagning.

Maria Hägerstrand säger att hennes erfarenhet är att kriminalvården blivit allt intressantare som samarbetspartner. Något hon välkomnar.

– Anstaltstiden är ju en ”bra” miljö för att motivera och fullfölja vård och behandling. Det är ju också därför som vi sedan många år tillbaka erbjuder intagna vaccinering mot hepatit B.

En gång i månaden åker en specialist till anstalterna Ersboda, Sörbyn, Saltvik och Ljusnadal. Hen har då med sig en portabel fibroscan som är en ultraljudsundersökning för att mäta ärrbildningsgraden i levern. Provtagningarna som föregår undersökningen har tagits av kriminalvårdens sjuksköterskor.

– Med det här sättet att arbeta räknar vi med att nå dem vi har svårt att nå på den vanliga mottagningen, säger Stephan Stenmark.

Genom att besöka anstalterna i stället för att remittera till sjukhus hoppas man nå de som inte kommer på kallelser till mottagningen. Stephan Stenmark beskriver att många inte har en etablerad uppföljning på infektionsklinikerna. När intagna får information om att de har möjlighet att behandlas och bli friska under anstaltsvistelsen räknar man med att motivationen för såväl provtagningar som undersökningen ska öka.

Behandlingskriterierna är Läkemedelsverkets rekommendationer, det vill säga minst fibrosskada 2. Och behandlingen följer de nationella behandlingsrekommendationerna.

– Patienterna bedöms individuellt utifrån dessa. De får samma behandling som på infektionsmottagningar. Det handlar om de olika nya tablettkombinationer vi har i dag med behandlingstider på 8-24 veckor, säger Stephan Stenmark.

För att få påbörja behandlingen under anstaltsvistelsen krävs att den intagne har längre tid kvar på fängelset än behandlingstidens längd.

– Min erfarenhet är att även de som hamnar i fängelse är intresserade av sin hälsa och kanske kan det här att bli frisk från hepatit C bli ett skäl att vara missbruksfri även efter anstaltsvistelsen, säger Stephan Stenmark.

De som upptäcks med allvarlig skada och behöver behandling, men har för kort tid på anstalten för att uppfylla kriteriet, får en remiss till sjukhus för fortsatt uppföljning efter frigivningen.

Projektet, som kan ses som en pilot för hur behandlingen av personer på anstalt kan gå till, har precis startat och behandling för några intagna har påbörjats. Hur många de kommer att bli har man inte något uppsatt mål för; det beror på antalet som uppfyller kriterierna.

– Vi ska göra en utvärdering om ett år. Då vet vi också ungefär hur många det kan handla om som behöver behandling. Vår målsättning är ju att det här ska bli en del av kärnverksamheten, säger Stephan Stenmark.

Förutom de fyra anstalterna i norr planeras liknande behandlingsmodeller på anstalter i region Skåne och Stockholm. Syftet är förutom att bota sjuka även att få ned prevalensen.

– Och de man botat är i alla fall inte smittsamma om de, vilket Gud förbjude, återfaller säger Stephan Stenmark.

Enligt de studier som finns ligger återfallsfrekevensen på någonstans mellan 5-10 personer per hundra personår. Det finns också studier som visar att återfall är vanligare bland de som inte behandlats för sin infektion.

– Återfallen kan man ju på sikt minska genom bra opiatsubstitutionprogram i ett utökat samarbete med kriminalvården, säger Stephan Stenmark.

Han hoppas också att sprutbytesprogrammen, som erbjuder injicerande missbrukare rena verktyg, utökas och sprids över hela landet. Sådana finns i dag bara i tre landsting i södra Sverige. Men regeringen vill att den här lågtröskelverksamheten sprids i landet.

– Det minskar i och för sig inte risken för återfall i missbruk, men det kan vara en del i harm reduction, det vill i säga arbetet för att minska hälsoriskerna, menar Stephan Stenmark.