Janssen-Cilag (JC) hävdar i annonsen att det ?nu finns övertygande bevis som styrker användningen av risperidon som ett förstahandsval vid behandling av patienter med schizofreni?. Påståendet refererar till en ledare i New England Journal of Medicine i januari 2002. Eli Lilly (EL) hävdar att det då får anses att den referensen ensam stödjer påståendet, men EL tycker inte att en ledare i en utländsk tidskrift kan vara applicerbar till svenska förhållanden.
På förfrågan har JC lämnat fler referenser, bland annat Läkemedelsboken och ?Regelmässiga? rekommendationer av Sveriges läkemedelskommittéer. EL kan dock inte godta att dessa skulle representera flertalet specialister inom området.
Vidare tycker EL att bara för att flera av landets läkemedelskommittéer rekommenderar risperidon betyder inte det att preparatet är ett förstahandsmedel.
EL framhåller istället de riktlinjer som Svensk Psykiatrisk Förening sammanställt. EL menar att detta dokument måste anses som representativt för flertalet specialister inom området. Här anges inte risperidon som något förstahandspreparat. Detsamma gäller för den senaste SBU-rapporten på området, som kom 1997, samt Läkemedelsverkets senaste rekommendationer från 1997.
JC bestrider anmärkningarna men IGM går helt på EL:s linje. Begrepp som förstahandsval måste enligt praxis och gällande regler användas med stor försiktighet. På läkemedelskommittéernas rekommendationslistor råder ingen konsensus om risperidon skulle vara förstahandsmedel. Inte heller referenserna i annonsen övertygar IGM. Påståendet är därför obestyrkt och i strid mot artikel 4.6 i Regler för läkemedelsinformation. Därför åläggs JC en IGM-avgift om 60 000 kronor.
