Det är både lätt och naturligt att sätta in läkemedel. Men det är inte alls lika enkelt att sätta ut läkemedel. Konsekvensen blir att många patienter, framför allt äldre och dementa, står på många läkemedel under lång tid.
Insättning av läkemedel utgör en stor del av läkarutbildningen, men utsättning får nästan ingen tid alls.
? Det beror på att det är mycket svårare med utsättning, säger Christer von Bahr, adjungerad professor och överläkare i klinisk farmakologi vid Södersjukhuset i Stockholm.
Vid insättning av ett läkemedel finns en naturlig orsak. Men Christer von Bahr menar att man redan då ska tänka på att utvärdera behandlingen, och eventuellt byta läkemedel och ändra dos. Samt att det ska journalföras.
För att stämma i bäcken har han infört kursmoment under termin 6 och 7 på läkarutbildningen i Stockholm som tar upp just utsättning av läkemedel.
? Det som gör det svårt är att det är många olika läkare inblandade, både privata, på sjukhus och på vårdcentraler. Det är svårt när någon annan har satt in det. Man vill inte gärna gå in och ändra något som någon annan har satt in.
Tidsbrist i vården, bristande läkarkontinuitet, att det är oklart vem som är ansvarig för uppföljning och omprövning är andra orsaker till att läkemedel sällan sätts ut. Det blir också svårt att sätta ut preparat när indikationen är oklar eller inte alls angiven.
? Vi är helt enkelt dåliga på att utvärdera behandling och effekt, säger Bodil Lidström, chef för Äldre och läkemedel inom Apoteket.
? Vi borde försöka få till en bättre dialog mellan sjukhusläkare, allmänläkare och vårdhemsläkare. Men det är svårt att veta var man ska börja och vad som exakt är problemet.
Måste avsätta tid
Yngve Gustafson är professor och överläkare vid Geriatriska kliniken vid Umeå universitetssjukhus. Sedan
? Där finns de äldsta patienterna som har många läkemedel. Dessutom är 70 procent av dem dementa vilket försvårar bilden ytterligare.
Läkemedelsgrupper som ofta sätts ut eller dosjusteras, är benzodiazepiner, neuroleptika, antidepressiva, blodtrycksbehandling samt läkemedel som orsakar konfusion.
Ett sätt att komma tillrätta med problemet är strukturerade läkemedelsgenomgångar. En grupp oftast bestående av läkare, apotekare, sjuksköterska och patienten eller patientens anhörig eller kontaktperson sitter ner gemensamt.
Men ett hinder är fortfarande samarbetssvårigheter mellan de olika professionerna. Det händer att små revirstrider blossar upp, framför allt mellan läkarna och apotekarna.
? Vi kompletterar varandra. Vi är experter på läkemedel, läkarna är experter på diagnos och sjukdom, säger Bodil Lidström.
Yngve Gustafson håller med.
? Visst, läkare är känsliga när andra ifrågasätter dem, men jag tror att det är mer ett uttryck för dålig självkänsla, säger han.
För en lyckad genomgång krävs att det avsätts tid för alla inblandade parter. Och att någon samlar in information om patientens sjukdomar, symtom, diagnoser och läkemedel. Utifrån det diskuterar man sig fram till lämpliga åtgärder.
Yngve Gustafson anser att man under genomgången måste fråga sig om indikationen finns kvar och om effekten är utvärderad. Vidare ska man systematiskt analysera risk för interaktion och biverkan.
? Man ska helt enkelt kritiskt ifrågasätta alla läkemedel. Speciellt långvariga behandlingar.
? Inom kommunal äldrevård borde det vara obligatoriskt med läkemedelsgenomgångar varje år. Där finns mest att hämta, säger Yngve Gustafson.
Livskvalitet viktigast
Apodos, färdigförpackade läkemedel i påsar, lyfts ofta fram som ett säkert och bra sätt att ge läkemedel, framför allt till äldre i olika boendeformer. Men Yngve Gustafson menar att man inte får förlita sig på det.
? Bara för att patienten står på Apodos ska man inte tro att man kan slippa genomgångar. Om Apodos ska ha hög kvalitet krävs genomgångar. Men egentligen görs det för få genomgångar, kanske bara en tiondel av det verkliga behovet.
För Christer von Bahr är genomgångarna enkla. Han använder sig av några enkla käpphästar: Ifrågasätt indikationen, dosjustera, sätt eventuellt ut eller in ett medel eller byt till ett läkemedel som finns på rekommendationslistorna.
Enligt Apotekets egna resultat leder genomgångarna till tre saker: Utsättning, dosjustering och insättning ? i den ordningen. Men det viktigaste är alltid patientens livskvalitet. Ofta förbättras den i och med att läkemedel sätts ut.
? Många patienter mår bättre, eller i varje fall inte sämre.
Genom att de flesta tar färre läkemedel efter en genomgång blir det också en ekonomisk besparing. Enligt Bodil Lidström blir det mellan 400 och 3000 kr per patient per år.
? Det ger kostnadseffektivitet som i sin tur skapar utrymme för andra kvalitetshöjande åtgärder. Andra vinster är kompetensutveckling för personalen, säger Bodil Lidström.
Börja tidigare
Enligt Bodil Lidström görs det läkemedelsgenomgångar på ett 50-tal ställen runt om i landet. Men omfattningen varierar stort.
? På vissa ställen är det sjukhem med 20 patienter, på andra ställen finns det i hela länet. Till exempel har Södermanland och Västra Götalandsregionen kommit långt.
I dag är snittåldern på dem som får läkemedelsgenomgångar i Apotekets regi mellan 86 och 89 år. För hög, tycker Bodil Lidström.
? Det vore bra om man började tidigare.
Läkemedelsgenomgångar kan göras när som helst, både på yngre och äldre patienter. Därför driver Apoteket genomgångar både på äldreboenden, som till exempel i Piteå och på Kungsholmen i Stockholm, samt på vårdcentraler, som till exempel i Gislaved.
Bodil Lidström, liksom övriga intervjuade, ser gärna att det görs fler läkemedelsgenomgångar. Men genomgångarna tillhör de tjänster som Apoteket ska finansiera utanför marginalen. Alltså handlar det för Apotekets del mycket om landstingens betalningsvilja. För landstingens del handlar det om mycket annat.
? De ser problemet men har så mycket att prioritera. Men samtidigt har de kostnadsansvaret för läkemedelsbehandlingen och ansvar för att patienten ska må bra.
Trots att Apoteket tar betalt för läkemedelsgenomgångar görs det i dag fler genomgångar än för några år sen då det var gratis.
? Vi har både en större kunskap och en större medvetenhet kring brister i läkemedelsanvändning i dag jämfört med tidigare. Därmed vet vi bättre i dag att vi måste göra något åt både bristande följsamheten samt arbeta bort felaktig läkemedelsbehandling, säger Bodil Lidström.