Barnsarkom av typen Ewings sarkom är en aggressiv cancerform som kan drabba både skelettet och muskler, senor och bindväv. Patienterna är ofta barn i åldrarna tio år och uppåt. Behandlingen är cytostatika i kombination med operation och/eller strålbehandling. Det finns dock ett stort behov av nya behandlingsmetoder eftersom överlevnaden inte har förbättrats på flera decennier.
Forskare vid Karolinska institutet och MD Anderson Cancer Centre i Texas prövade därför i en ny studie att använda det redan godkända antidepressiva läkemedlet paroxetin mot denna typ av barnsarkom. Studien har publicerats online av Cancer research. Forskningen gjordes i laboratorium på cellinjer och möss. Trots det tidiga stadiet väcker den dock hopp om nya effektivare och skonsammare behandlingsstrategier.
– Även om vi ännu inte vet hur överförbara resultaten är till människor, så ger de oss hopp om att kunna använda vanliga läkemedel för unga cancerpatienter som är i desperat behov av bättre behandlingsalternativ, säger studiens försteförfattare Caitrín Crudden i ett pressmeddelande.
Hon var tidigare doktorand i receptorsignalpatologigruppen vid institutionen för onkologi-patologi vid Karolinska institutet.
Viktig upptäckt om barnsarkom
I studien undersökte forskarna funktionen hos en cellytereceptor som kallas IGF1R (insulinliknande tillväxtfaktor 1-receptorn). Den spelar en avgörande roll vid många cancersjukdomar, bland annat barnsarkom. Flera tidigare försök att utveckla läkemedel riktade mot denna receptor har dock misslyckats.
Men i denna studie upptäckte forskarna en viktig likhet mellan IGF1R och en helt annan grupp av receptorer. Det visade sig att IGF1R har en signaleringsmodul som även finns på så kallade G-proteinkopplade receptorer, GPCR. Den likheten öppnar vägen för en ny behandlingsstrategi.
GPCR är nämligen måltavlor för många av dagens läkemedel mot en rad olika sjukdomar. Några exempel är allergier, astma, depression, ångest och högt blodtryck. Däremot har de inte använts som måltavla för cancerläkemedel i någon större utsträckning.
Upptäckten av den gemensamma signaleringsmodulen fick forskarna att dra slutsatsen att det borde gå att påverka IGF1R med läkemedel riktade mot GCPR. Detta koncept skulle öppna nya möjligheter att använda väl tolererade läkemedel för att stänga av den tumördrivande receptorn och på så vis bromsa cancertillväxten.
Paroxetin bromsade tumörtillväxt
De testade denna hypotes genom att behandla musmodeller och cellinjer med Ewings sarkom med det antidepressiva läkemedlet paroxetin, en serotoninåterupptagshämmare. Forskarna fann att läkemedlet markant minskade antalet IGF1R på tumörcellerna och därigenom höll tillbaka tumörtillväxten.
– Vi har utvecklat en ny strategi för att kontrollera aktiviteten hos dessa tumördrivande receptorer genom att angripa GPCR. Detta är särskilt viktigt givet det stora antalet GPCR-riktade läkemedel som redan används idag och har låg toxicitet, säger Leonard Girnita, forskare vid institutionen för onkologi-patologi, Karolinska Institutet, och studiens korresponderande författare.
I nästa steg planerar forskarna att utveckla sin strategi genom att rikta in sig på fler tumördrivande receptorer samt att verifiera sina fynd i kliniska studier.
