Rutinmässig screening för prostatacancer aktualiserades för första gången på allvar 1991, när PSA-testet för diagnostik av prostatacancer i botbart skede presenterades. Reaktionerna på artikeln i New England Journal of Medicine lät inte vänta på sig i USA, där Per-Anders Abrahamsson, numera professor och överläkare vid Lunds universitet, vid tidpunkten var verksam som gästforskare.
? Hysterin var fullständig. Mer eller mindre över en natt skulle alla vita män över femtio och svarta över fyrtio PSA-testas årligen. Läkemedels- och diagnostikindustrin, patientföreningarna och urologerna talade plötsligt samma språk. De fick dessutom draghjälp från media och drabbade kändisar som Bob Dole, Norman Schwartzkopf och Frank Zappa. Genomslaget blev enormt och vetenskapen kom i andra hand. Incidensen i prostatacancer fyrdubblades sedan på fyra år och många måste utan tvekan ha behandlats i onödan, säger Per-Anders Abrahamsson.
Idag rekommenderar inflytelserika American Cancer Society och American Urological Association alla män att genomgå PSA-test och rektal examination årligen från 50 år och uppåt. Statliga National Cancer Institute och den stora primärvårdsläkarorganisationen American College of Physicians står dock inte bakom det allmänna screeningförfarande som blivit verklighet.
Lugnare i Sverige
I USA betyder fler operationer inte bara mer pengar till urologerna, utan även till narkosläkarna, patologerna, läkemedelsindustrin med flera. I Sverige där vården i högre grad är offentlig har debatten varit lugnare och mindre polariserad. En och annan drabbad politiker och kulturjournalist har offentligt propagerat för allmän screening, men sedan Statens beredning för medicinsk utvärderings (SBU) expertgrupp i sin utredning 1995 inte fann stöd för allmänna kontroller har få opponerat sig. Svensk urologisk förening följer SBU-gruppens linje, och restriktivitet gentemot allmän screening råder idag i princip i alla länder utom USA. Undantaget är när man av genetiska ? omkring tio procent av all prostatacancer har en ärftlig komponent ? eller andra skäl har anledning att misstänka en förhöjd risk att insjukna.
Många motargument
Bland argumenten mot allmän screening finns överdiagnostiken vid PSA-testning (se föregående artikel) och det faktum att många tumörer som skulle varit ofarliga behandlas. ? Uppemot var femte operation görs i onödan och huruvida detta är försvarbart är en brännbar fråga. Mer forskning krävs som syftar till att på ett bättre sätt kunna särskilja farliga och ofarliga tumörer, säger Per-Anders Abrahamsson.
Kritiker brukar också anföra att behandlingen inte är tillräckligt bra från ett biverkningsperspektiv för att motivera en allmän screening. Livskvaliteten sänks ofta i olika avseenden ? impotens blir till exempel ofta en ofrånkomlig och handikappande konsekvens av behandlingen. En allmängiltig kritik finns också gentemot screeningförfaranden; de riskerar skapa onödig oro hos de som testas.
? Den förbättrade diagnostiken och behandlingen samt det faktum att genomsnittsåldern vid diagnostillfället blir allt lägre har dock på senare tid urholkat många av dessa resonemang. Argumenten för allmän prostatacancerscreening är i nuläget inte påtagligt svagare är de för allmän mammografi.
? Det finns inga tumörbiologiska skillnader som talar för det ena eller det andra. Beslutet om allmän mammografi var politiskt och opinionstrycket från aktiva patientorganisationer hade stor betydelse, säger Per-Anders Abrahamsson.
Kollegan Jonas Hugosson, docent vid Sahlgrenska universitetssjukhuset, går ännu längre; enligt honom är prostatacancer den tumörsjukdom som är mest lämpad för screening överhuvudtaget ? inklusive bröstcancer.
Omtvistad mortalitetssänkning Huvudfrågan är huruvida allmän screening sänker den totala dödligheten i prostatacancer eller inte. Från USA har resultat offentliggjorts som tyder på en mortalitetssänkning i storleksordningen tio procent. Utvecklingen har inte observerats i många andra länder och beror enligt vissa bedömare på införandet av allmän screening. Detta har dock ifrågasatts, exempelvis av den svenska ledande epidemiologen Hans-Olov Adami
Per-Anders Abrahamsson har länge ansett att man bör utvärdera screening i en svensk interventionsstudie, men häromåret blev han nedröstad i denna fråga i SBU:s expertgrupp. ? Nu är det antagligen för sent eftersom den omfattande okontrollerade testningen gjort det omöjligt att få rena kontrollgrupper.
Slutlig dom om tre år
Den stora internationella så kallade Rotterdamstudien som omfattar uppemot 100 000 patienter kan komma att slutligt avgöra om ett screeningförfarande kan bli verklighet även på denna sida av Atlanten. Resultat väntas om två till tre år. I studien ingår bland annat den hittills enda svenska interventionsstudien under ledning av docent Jonas Hugosson vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg. Denna studie jämför 10 000 män som erbjudits PSA-test med lika många kontroller.