Det har nu gått ganska exakt två år sedan Arne Björnberg intog VD-stolen för statliga Apoteksbolaget ? numera Apoteket AB. Han har under det senaste året tvingats påbörja en näranog tioprocentig nedskärning av företagets kostnader på ägaren statens order. Kostnadsminskningen, som hittills gått enligt planerna, har möjliggjorts bl a genom en personalminskning på 960 personer på två år, främst genom avtalspensionering och naturlig avgång, nedläggning av ett 25-tal olönsamma apotek och flytt av huvudkontor ifrån de dyra centrala Klarakvarteren i Stockholm till det billigare Nacka Strand, strax utanför Stockholm. Knappast åtgärder som kommer att få honom att vinna någon popularitetstävling bland sin personal, men nödvändiga för att kunna uppfylla statens besparingskrav.
? Ingen VD tycker att det är kul att tvingas skära i verksamheten och göra besparingar på 400 miljoner, men det var inte mycket jag kunde göra när beslutet om besparingen väl var fattat, säger Arne Björnberg. Innan det var klart försökte jag påverka utgången av beslutet, men när en ägare väl har fattat ett sådant beslut anser jag det vara heligt, speciellt med tanke på att ägaren i detta fall är folkvald.
Nazistskämt i Aftonbladet
Att han inte alltid är så populär bland sin personal har han fått uppleva senast nu under våren då ett av hans skämt vid invigningsfesten av det nya huvudkontoret dök upp i en artikel i Aftonbladet som kritiserade honom för att han citerade nazister. Skämtet, en satirisk anekdot om när Hermann Göring blir avsnäst efter att ha förolämpat en italiensk diplomat, kan sägas vara särskilt illa valt eftersom Arne Björnberg redan under sitt första år som VD för Apoteksbolaget fick mycket starka reaktioner på sitt uttalande om att Joseph Goebbels var en bra informatör ? duktig på att föra ut det nazistiska budskapet.
? Jag var naturligtvis medveten om riskelementet i att ta upp detta ämne igen och så här efteråt kan jag väl säga att jag inte gjorde en perfekt riskbedömning utan jag borde kanske ha låtit bli, säger han.
Men samtidigt säger han att han ogillar att censurera sig själv och att han synnerligen ogärna tänker i termer av taktik gentemot sin egen personal. Arne Björnberg vill kunna vara sig själv utan att förställa sig i sina kontakter med sin personal.
Att han då och då hämtar exempel från nazitiden beror, menar han, dels på hans stora intresse för historia och dels på att det gör hans resonemang lite mer spännande.
? Det innebär ju ett visst element av att höja lyssnargraden, säger han.
Han är dock inte särskilt bekymrad över händelsen och tror inte heller att ryktet om hans eventuella nazistsympatier kommer att överleva speciellt länge.
? Nej, och det beror på att jag inte har något dåligt samvete. Jag är sannolikt så långt ifrån nazist som det går att komma, säger han. Jag är egentligen en väldigt snäll person, och vore jag elak så skulle jag akta mig mycket noga för att göra sådana uttalanden.
Att vissa medarbetare har uppfattat hans uttalanden som att han hyser sympatier för nazisterna visar bara hur viktig en tydlig kommunikation är i allt ledande, menar Arne Björnberg. Och även om man kan säga att han misslyckats med kommunikationen i detta fall så är han inte orolig för framtiden i företaget.
? Hittills i livet har jag alltid upplevt att graden av uppskattning har varit högst hos dem jag har mest kontakt med, så är fallet även här på Apoteket. Det är när det börjar vara tvärtom som man ska bli orolig och börja se sig om efter någon annan sysselsättning, säger han.
Regelverk irriterar
Arne Björnbergs drastiska språkbruk och många gånger lika drastiska ledarstil har resulterat i att många har en bild av honom som en ganska hård ledare. Och det är något som stämmer, åtminstone i vissa situationer, menar han.
? Jag är inte hård, jag är värre än så, säger han. Jag har ett enormt starkt rättspatos som jag tror har sitt ursprung i att jag som äldsta syskon, i en syskonskara på fyra, alltid var den som fick dela läsken. Och det är ju, som alla vet, alltid den som delar som får välja sist. Jag reagerar mycket starkt på orättvisor och kan bli ohyggligt förbannad över integritetsbrist, t ex hatar jag vinklade beslutsunderlag.
Något annat som irriterar Arne Björnberg väldigt mycket är de enorma regelverk som omgärdar verksamheten på apoteken. För att illustrera mängden av regler som apotekspersonalen måste känna till för att de ska kunna utföra sitt arbete har han samlat alla de fem författningar som reglerar området i en pärm som han bokstavligen låter tala för sig själv.
? Jag är sannolikt en av få personer i det här landet som har denna författningssamling komplett i en och samma pärm och det har jag av en enda anledning. Jag har låtit den falla från två meters höjd för att tjänstemän och politiker på departementet och myndigheter ska få höra dunsen, säger han. Om det är en effekt av mitt pärmsläppande eller inte vet jag inte, men nu håller i alla fall Socialstyrelsen på att skriva ihop de fem författningarna till en, vilket rimligen måste vara en gudi behaglig gärning.
Visa att grinden är öppen
Sin roll som ledare upplever Arne Björnberg främst vara att övertyga sina medarbetare att våga ta ett större ansvar.
? Mitt jobb är väldigt mycket att få folk att inse att grinden faktiskt är öppen. Jag har alltid slagits av att människor upplever mycket fler hinder än vad som egentligen finns, säger han. De allra flesta kan mycket, mycket mer än vad de tror. Och det är nog det viktigaste i min roll som ledare att få folk att upptäcka att gränserna går mycket längre bort än de någonsin drömde om.
Metoden som Arne Björnberg använder för att få medarbetarna att inse att de klarar av mer är att delegera under överinseende.
? Jag lägger på folk lite mer ansvar än vad jag är blixtsäker på att de klarar av. Sedan får jag ju självklart stå där som simläraren med stången ? men den ska inte vara alltför synlig, säger han.
Själv anser han att hans snabba analysförmåga är en av hans bästa tillgångar som ledare.
? Jag kan snabbt dra ihop fakta och sammanställa dem, säger han. Jag är också rätt okuvlig ? det krävs rätt mycket för att jag ska deppa ihop. Något som i sin tur beror på att jag nästan alltid ser möjligheterna där andra ser problemen, d v s jag är extremt lösningsinriktad. Vissa menar till och med att jag är lösningsinriktad i irriterande hög grad.
? Min sämsta egenskap som ledare är att jag ibland drar sabeln och vrålar ?framåt? lite för snabbt.
Men trots detta har Arne Björnberg mycket svårt att komma på några beslut som han fattat under de två år som han varit VD för Apoteket som han ångrar eller skulle vilja ha haft ogjorda ? förutom några incidenter som han anser vara för personrelaterade för att diskutera i en tidningsintervju.
Rotation på HK bra
Man skulle kunna se den ganska drastiskt ökade omsättningen av personal på Apotekets huvudkontor som en barometer på Arne Björnbergs ledarstil. Från att praktiskt taget ha varit noll under många år har ett antal personer valt att lämna huvudkontoret under det senaste året. Men Arne Björnberg menar att om denna utveckling har något med honom eller hans ledarstil att göra så är kopplingen enbart positiv.
? Jag ser det som mycket glädjande att en del av mina medarbetare har kommit underfund med att det bara är bra att varva med lite fälttjänst om man har suttit på huvudkontoret i 10?15 år, säger han.
Han menar tvärtom att det var den tidigare situationen med en mycket låg omsättning som inte var sund för företaget. Anställda vid Apoteket kan nu börja vänja sig vid att det kommer att vara betydligt större rotation på tjänsterna i det centrala hjärtat i företaget.
? Alla organisationer mår bra av att det är en ständig omväxling mellan huvudkontoret och fältet. Personal under 50 års ålder ska aldrig utgå ifrån att ett jobb på huvudkontoret är längre än fem år, säger han. Och vi gör allt vi kan för att intala de yngre som vi nyanställer på huvudkontoret att de inte ska se arbetet där som någon livsgärning. Tre?fem år är lagom, sedan ska de ut på fältet igen, tycker jag.
Redan rustade för konkurrens
Lars Jedings föreslagna konkurrenssituation är inte något som Arne Björnberg oroar sig speciellt mycket för. Han menar att Apoteket redan idag står rätt väl rustat inför den nya situationen som eventuellt blir verklighet.
? Jag tror inte att det är så genomgripande förändringar som vi kommer att behöva göra, säger han. Det som sannolikt kommer att hända är att folk kommer ha mer åsikter om hur de ska få sina läkemedel i framtiden. Hittills har ju apotekssystemet helt och hållet kunnat bestämma hur detta ska gå till. Kunderna kommer, i framtiden, förvänta sig ha tillgång till flera former av läkemedelsdistribution, t ex postorder.
Men även om han har ganska långtgående visioner när det gäller postorderfarmaci så tror han ändå inte att det kommer att bli något som tar över de vanliga apotekens roll i någon högre utsträckning.
? Det har ju visat sig att det är väldigt svårt att slå ut varma, levande kroppar och därför tror jag ändå att vanliga apoteksbesök kommer att stå för huvuddelen av våra affärstransaktioner inom en överskådlig framtid. Postorder och andra distributionsformer kommer endast att bli komplement till detta.
? Det är ju faktiskt rätt mysigt att bli omhändertagen, det tycker även sådana kaxiga typer som jag, säger han. Det är ju inte helt fel att en medmänniska ägnar sig åt just mina problem i fem minuter.
Bokfantast privat
Privat är Arne Björnberg mycket förtjust i böcker. Nuförtiden hinner han dock knappt läsa längre ? ?bara ett par böcker i månaden? ? som han själv uttrycker det, med tillägget ?jag läser relativt fort?. Men i sin ungdom formligen slukade han böcker.
? Jag läste som en galning när jag var yngre. Jag minns att jag som barn var mycket irriterad över Umeå stadsbiblioteks begränsning att barn under 13 år bara fick låna sex böcker åt gången.
En absolut favoritförfattare är Anthony Burgess och inom deckargenren uppskattar Arne Björnberg bl a Ellis Peters (med 1140-talshjälten Broder Cadfael) och John Dicksson Carr.
Den senaste boken han läst är dock ?High fidelity? av Nick Hornby som handlar om en man i 40-årsåldern som, inte speciellt framgångsrikt, driver en skivaffär i norra London. ?Lite av en generationsroman?, enligt Arne Björnberg.
När det gäller film deklarerar Arne Björnberg att han har en låg smak.
? Jag är ingen Ingemar Bergman-fantast precis utan för mig är film underhållning till 100 procent, säger han.
Och efter att barnen föddes har det varit långt mellan biobesöken.
? Slösa barnvakt på bio, det gör vi inte, säger Arne Björnberg.
Istället är det video som gäller.
? Jag har en komplett Bond-samling (jag fick den i 40-årspresent) och en nästan komplett Clintan-samling, säger han. Jag tycker också mycket om Michael Douglas, speciellt i filmen ?Wall Street? ? det är ett fantastiskt tidsdokument.
Annars är den absoluta favoritfilmen klassikern ?Dr Strangelove? med Peter Sellers i huvudrollen.
? Det är dels en mycket rolig komedi ? en parodi på filmen ?Failsafe? från 1959, den första om hur man sätter igång ett kärnvapenkrig av misstag ? och dels har den så många roliga detaljer. Jag upptäcker nya detaljer varje gång jag ser filmen, säger Arne Björnberg.
Gitarrist i rock-band
Musikaliskt klappar Arne Björnbergs hjärta starkt för 60-tals rock?n?rollen ? den musik han växte upp med. Som tonåring var han till och med gitarrist i ett lokalt rock-band i Umeå mellan 1966 och 1968.
? I mitten och slutet av 60-talet fanns det band i varenda källare i Umeå, nästan alla höll på att spela. Som alla källarband bytte vi namn rätt ofta, men längst kallade vi oss nog ?Time out? beroende på att en av grabbarnas pappor brukade slänga ut oss med de orden, säger han. Jag vill dock poängtera att det hela var väldigt anspråkslöst, vi var verkligen ett hobbyband.
Efter 1968 började de andra i bandet att spela mer och mer blues och då ville inte Arne Björnberg vara med längre utan bytte in sin elektriska gitarr mot en aukustisk. En gitarr som han fortfarande spelar på till husbehov.
Att vara VD och gilla 60-talsrock är det inget konstigt med, tycker Arne Björnberg, utan bara en naturlig utveckling.
? Ja, jag är knappast ensam bland direktörerna att gilla den här typen av musik. Månadens Affärer hade ett tema för en tid sedan som visade att det är många direktörer som är födda efter 1950 och får jag gissa så är det sannolikt den här sortens musik som kommer att dåna på ålderdomshemmen om en 30 år, säger han. Inte fan blir det ?Drömmen om Elin? i alla fall.
Trots att han var tonåring under 60-talet var Arne Björnberg aldrig någon större Beatles-fan, istället lyssnade han på The Shadows ? ?jag var reaktionär redan då?. Andra favoritgrupper är Moody Blues och Dire Straits ? som dock dök upp lite senare.
? Jag har med andra ord stelnat i min musiksmak, säger han. Jag har knappt en aning om vad som har gjorts på 90-talet.
Investerar i sommarstället
Trots (eller möjligen på grund av) att Arne Björnberg är född och uppvuxen i Umeå är han ingen stor vän av snö och kyla utan åker med glädje utomlands när julstöket börjar. De senaste åren, sedan barnen kommit in i bilden, har det dock varit lite dåligt med resandet, men han hoppas kunna åka till varmare breddgrader nu till jul. Sommaren spenderar annars familjen helst i Sverige, speciellt nu sedan de köpt en tomt på en ö i Stockholms skärgård där de håller på att bygga en sommarstuga.
? Stockholms skärgård är väldigt svårslagen på sommaren, säger Arne Björnberg.
Det är också i det nya sommarstället som han plöjer ner en stor del av överskottet av sin lön. Han har nu 145 000 kronor i månaden efter en drygt treprocentig löneförhöjning ifrån ingångslönen 140 000. Det är ett lönelyft som ligger i paritet med de löneavtal som slöts under förra året.
? Vi har den filosofin att chefer ska få sin lön höjd med ungefär det som SACO-grupperna får i snitt, och detta gäller även mig, säger han. Och att lägga pengarna på sommarstället är ett väldigt mycket trevligare sätt att spara pengar på än att lägga dem i värdepapper, för värdepapper har man ju inte så stor glädje av under tiden.
Arne Björnberg är inte alls intresserad av aktier och den typen av penningplacering. När sommarstället i skärgården är betalt har han redan identifierat ett nytt potentiellt investeringsprojekt.
? Om jag har det här jobbet länge så skulle jag gärna ha en liten stuga i sydvästra England, säger han. Min hustru och jag är nämligen lika mycket anglofiler båda två.
Varken sparsam eller snål
Trots Arne Björnbergs 1,7 miljoners årslön har han ogärna en glödlampa brinnande i onödan och när han skulle köpa motorcykel igen så valde han en 14 år gammal, begagnad MC trots att han skulle kunna köpa vilken ny maskin som helst. Dessutom engagerar han sig i att hitta den absolut billigaste motorcykelförsäkringen på marknaden. Men dessa utslag av ekonomiskhet är inte detsamma som att han är snål, menar han.
? Nej snål är jag inte, däremot kan jag bli skitsur på pengaspenderande i onödan, säger han. Kan man få samma mervärde för mindre pengar, utan att ge avkall på affärsetiken, så är det naturligtvis bra, tycker jag. I vår utebelysning har vi t ex lågenergilampor och jag skulle aldrig ha nerv nog att inte ha det. Nu drar de elva watt och det är uthärdligt, men skulle vi ha ett par 75-wattare istället så skulle jag gå och stänga av dem stup i kvarten, så på så vis är jag väl snål. Men annars är jag inte särskilt bra på att hänga fast vid egna pengar.
Andras pengar däremot säger han sig vara mycket snål med, något som han tror beror på hans erfarenheter som scoutledare under 70- och 80-talen.
? Handskas man med andras pengar ska man inte lägga ut en spänn i onödan, särskilt inte vi på Apoteket som handskas med en så stor andel skattemedel, säger han.