Vad vill politikerna med apoteken? Det var den stora frågan vid en politikerdebatt som anordnades av Apotekarsocieteten, Sveriges Farmaceuter och Sveriges Apoteksförening på tisdagen. Samtliga riksdagspartier var representerade förutom Sverigedemokraterna, då de enligt arrangörerna inte visat något intresse för apoteksfrågorna.
Alla politiker var överens om att apoteken är en del av hälso- och sjukvården, men de var inte helt ense om hur farmaceuternas kompetens bäst ska utnyttjas. Är det ett bra sätt att utnyttja kompetensen genom att låta farmaceuterna stå i kassan, frågade moderator Fredrik Hed panelen. Nej, menade de flesta politiker även om Metin Ataseven (M) menade att det är bra att ha kunnig personal också i kassan på apoteken.
– Det ena behöver inte utesluta det andra, sade han.
Flera rapporter, bland annat från Statskontoret, har visat att farmaceuterna får kompetensutveckling inom läkemedelsområdet i mindre utsträckning efter omregleringen. Både Lena Hallengren (S) och Eva Olofsson (V) var öppna till att låta Läkemedelsverket reglera vilken typ av och hur mycket kompetensutveckling som ska vara obligatoriskt för farmaceuterna.
På frågan om apoteken bör få betalt för rådgivning och farmaceutiska tjänster efterlyste flera politiker initiativ från apotekskedjorna själva.
– Apoteken måste själva visa vad de vill. Staten ska inte tala om för apoteken vad de ska göra, nu har vi ju en omreglerad marknad med flera olika apotek, sade Lena Hallengren (S) och gav som exempel att en konkurrensfördel kan vara att alltid erbjuda läkemedelsgenomgångar.
Men Anders W Jonsson (C) menade att vi måste ge oss till tåls innan vi ser större skillnader mellan aktörerna. Först om tio år kan vi utvärdera omregleringen, sade han.
Anders Andersson (KD) lyfte frågan om även andra yrkeskategorier kan arbeta på apotek, till exempel sjuksköterskor. Han skulle vilja se en möjlighet att vaccinera sig mot säsongsinfluensa på apoteken.
Ett ämne där panelen var rörande överens var om att det behöver bli fler samarbeten mellan apoteken och landsting och kommuner, framför allt inom äldreomsorgen. Det hoppades man att apoteken själva ska ta initiativ till.
Flera av politikerna pratade om att apoteksaktörerna själva måste visa vad de kan och vill innan det kan bli tal om en ökad handelsmarginal eller ersättning för farmaceutiska tjänster. Barbro Westerholm (FP) menade däremot att det kan vara dags att se över handelsmarginalen, så att apoteken kan fokusera på kärnverksamheten. Även Anders W Jonsson (C) öppnade om att se över finansieringsmodellen.
– Dagens prismodell kom till snabbt och är ganska fyrkantig. Jag kan hålla med om att den inte premierar farmaceutiska tjänster.
De senaste veckorna har de stora skillnaderna i priset på läkemedel utanför förmånen diskuterats. Agneta Luttropp (MP) menade att det inte är acceptabelt.
Inget parti tyckte att omregleringen ska rivas upp, men Eva Olofsson (V) sade att det kanske var dags för staten att genom Apoteket AB kan visa vad man vill med apoteken. Hon påpekade även att om apoteken skulle få statlig ersättning för läkemedelssamtal så vill man inte att de pengarna ska hamna i utländska riskkapitalbolag.
På en fråga från publiken om apoteken bör kunna förhandla om pris på generikaläkemedel själva svarade alla politiker nej. Anders W Jonsson (C) gav Norge som ett varnande exempel, där priserna är högre än i Sverige.
Debatten avslutades med att politikerna fick svara på om de trodde att apoteken skulle bli en valfråga i nästa års valdebatt. Det var de eniga om att det inte skulle bli, men däremot en del i frågan om hälso- och sjukvården.
