Ett arbete som saknar arbetsbeskrivning, men därmed också utan direkta begränsningar. Ett arbete som blir vad man själv gör det till.
Så beskriver apotekaren Cecilia Lenander sitt arbete på vårdcentralen i idylliska Skanör, en knapp timmes bussresa från Malmö.
I två år har hon nu varit anställd av privatägda Näsets läkargrupp som driver vårdcentralen i Skanör och en i Höllviken, några kilometer bort.
Till stor del gör hon det som varit en av hennes huvuduppgifter sedan många år; läkemedelsgenomgångar för patienter på äldreboenden och inom hemsjukvården, tillsammans med läkaren och en av delägarna, Lena Fjellström.
Men nu gör hon det som anställd på vårdcentralen och det är stor skillnad mot att som tidigare komma utifrån som konsult, anställd av Region Skåne.
– Jag gillar att vara en del av verksamheten, inte bara handelsresande i läkemedelsgenomgångar, beskriver hon förändringen.
– Nu är jag en del av helheten. Man ska inte underskatta personalrum och fikatillfällen.
Näsets läkargrupp är tillsammans med vårdbolaget Lideta i Helsingborg en av två privata vårdaktörer i Skåne som anställt apotekare sedan Region Skåne beslutat att inte längre erbjuda de privatdrivna vårdcentralerna apotekare för läkemedelsgenomgångarna.
Däremot får vårdcentralerna en ersättning på 1000 kronor för varje läkemedelsgenomgång. Alla vårdcentraler har också eget kostnadsansvar för sin läkemedelsbudget. Med en apotekare på plats ökar möjligheterna till en bättre läkemedelsuppföljning anser såväl Cecilia Lenander som Lena Fjellström.
– Finessen med en apotekare är också mervärdet, vi optimerar medicineringen, förtydligar Lena Fjellström.
Förutom de tvärprofessionella läkemedelsgenomgångarna, som är skånsk terminologi för fördjupade läkemedelsgenomgångar, är det fritt fram för andra patienter och frågeställningar.
– Vi har ju en hel del äldre patienter där något kan vara oklart och läkarna ber mig om hjälp. Ibland är det sjuksköterskorna som ber mig följa upp en patient, säger Cecilia Lenander.
– Häromdagen var det till exempel en patient där jag tolkade det som att läkaren bytt betablockerare, men patienten trodde han skulle ta båda vilket han gjorde och därför behövde förnya det ena receptet.
De här så kallade avstämningarna, det vill säga när Cecilia Lenander gör en ny och komplett läkemedelslista, resulterar så gott som alltid också i en genomgång för att se om det till exempel finns indikationer för medlen eller dubbletter.
– Jag fungerar ju också som en läkemedelsexpert som de andra kan vända sig till med sina frågor.
Ibland är det spontana frågor vid kaffet, ibland mailade via internposten, kanske efter ett patientbesök. Till exempel har sjukgymnasterna efterfrågat och fått information om de olika blodförtunnande preparaten och om olika smärtpreparat.
Cecilia Lenander följer också upp förskrivningen av olika läkemedel på vårdcentralen. Till exempel de receptfria protonpumpshämmarna som visat sig öka risken för frakturer och pneumonier.
– De har ju ansetts som i princip ofarliga och kan köpas receptfritt samtidigt som många får en reboundeffekt som gör att man inte slutar trots att de ursprungliga besvären kanske är över. Apotekspersonal är ibland vänliga och påpekar att det blir billigare att be en läkare förskriva ett storpack än de mindre man kan köpa själv.
– Cecilia är en ständig påminnelse om att vi läkare behöver fundera över vad, hur och varför vi gör en förskrivning, säger Lena Fjellström som är den som initierat att företaget anställde en apotekare.
Förutom ersättningen för läkemedelsgenomgångarna och optimeringen av patienternas medicinering fungerar genomgångarna också som utmärkta utbildningstillfällen.
– Cecilias kunskap om till exempel interaktioner är guld värd. Hon ser sådana betydligt snabbare än vi. Medan jag har sjukdomen och patientens synvinkel och sköterskan har omvårdnadsbiten och kan påpeka att en medicinering inte kommer att fungera med en tablett som patienten måste svälja hel, konstaterar Lena Fjellström.
Nu är det här med apotekare på vårdcentral inte nytt. Spridda exempel finns sedan början av 2000-talet då pionjären Judit Denés hade sin tjänst som apotekare placerad på vårdcentralen i Gislaved. Visserligen var hon anställd av Apoteket AB, men arbetsplatsen var förlagd till vårdcentralen.
Anställningen började som ett projekt som utvärderades efter två år. Men Judit Denés var på vårdcentralen till hösten 2007, då hon tillsammans med ett antal farmaceuter anställdes av landstinget i Jönköping.
– Och då sågs det också som lyxigt i överkant att ha en farmaceut stationerad på heltid på en vårdcentral, berättar hon.
Idag ingår Judit Denés i ett nytt projekt med kommunapotekare i Jönköping, ett samarbetsprojekt mellan regionen och kommunerna för att förbättra läkemedelshanteringen bland äldre.
I takt med att landstingen började anställa apotekare och omregleringen av apoteksmarknaden har Apoteket ABs konsultverksamhet minskat rejält. I stället har landstingen erbjudit primärvården farmaceutiska tjänster till läkemedelsgenomgångarna. I enstaka fall har det genom åren också funnits farmaceuter som haft sin arbetsplats inom den offentliga primärvården. Däremot är det nytt att privata vårdbolag anställer egna farmaceuter.
I Stockholms läns landsting har man nyligen påbörjat ett projekt för att testa möjligheterna att ha apotekare på vårdcentralerna. Den anställda apotekaren är stationerad vid en vårdcentral men ska enligt planen bistå också närliggande primärvårdsenheter.
– Det har ju gjorts en del försök genom åren, men det har inte varit helt lätt att finna en modell med bärighet för att få in det som en del i den reguljära verksamheten, säger Magnus Thyberg, chef på landstingets läkemedelsenhet.
– Det handlar ju om att finna ett fungerande sätt för att stödja förskrivarna.
Medan Cecilia Lenander i Skanör, speciellt under sommaren, får frågor om vad sommarsemestrande utlandssvenskar har för medicin med sig får Annika Dobszai frågor om vad det är för medicin som stadsdelens nysvenskar fått med sig från det tidigare hemlandet under sommarsemestern där.
Sedan september förra året arbetar Annika Dobszai som apotekare på Gullviksborgs vårdcentral i Malmö. Jämfört med Skanör är patienterna listade på den här vårdcentralen yngre och fattigare. Det är en landstingsdriven vårdcentral med många hyrläkare och patienter som ibland inte anser sig ha råd med nya och dyrare mediciner, som till exempel de nyare diabetsmedlen, berättar hon.
Två dagar i veckan arbetar hon på vårdcentralen. Då byts dietistskylten vid arbetsrummet ut mot Annica Doobszais titel. Hon är anställd av Region Skåne och arbetar också inom slutenvården och med läkemedelsgenomgångar på äldreboenden och inom hemsjukvården.
Arbetet på Gullviksborg är en försöksverksamhet för att se över möjligheterna att nå nya målgrupper och arbeta med läkemedelsfrågor och genomgångar på plats.
– Istället för äldreboenden och patienter inom hemsjukvården är målgruppen de som själva sköter sin medicin hemma, men där det ändå kan finnas behov av att se över medicineringen.
Och det behovet är stort, konstaterar Annika Dobszai efter det knappa året.
– Det är så mycket som kommer fram i de här samtalen jag har med patienterna. Många gånger stämmer medicinlistan i Journalen inte med verkligheten.
Efter en viss inkörningsperiod då såväl Annika Doobszai som läkarna skulle hitta hennes roll har hon nu ett flöde av patienter som läkarna och sköterskorna vill att hon ska titta närmare på. Huvuduppgiften är att träffa eller prata med så många patienter som möjligt om deras läkemedel.
Vid läkemedelsavstämningen försöker hon utröna vad patienten verkligen använder för läkemedel. Ibland gör hon hembesök för att underlätta avstämningen. Om möjligt ber hon patienterna ta med sig sina läkemedelsförpackningar och burkar när de kommer till henne på vårdcentralen.
Avstämningen handlar om att reda ut patientens medicinanvändning. Något som sällan stämmer överens vare sig med primärvårdens läkemedelslista eller sjukhusets. Men förutom de två listorna kan patienterna använda naturmedel, kanske ha besökt ytterligare läkare i Malmö, liksom i utlandet och fått med sig läkemedel från dessa. För Annika Dobszaihandlar det om att utröna vad patienten verkligen använder. Med det som utgångspunkt har hon sedan ofta förslag på förbättringar av patientens medicinering.
Som patienten vars blodtryck fortsatt att vara allt för högt trots fördubblad dos ACE-hämmare och tillägg med kalciumflödeshämmare och betablockerare.
– Nu talar vi om en patient som behandlats för sitt höga blodtryck under flera år. När jag träffade honom och vi gick igenom medicineringen visade det sig att han inte förstått att dosen ACE-hämmare hade ökats, kalciumflödeshämmaren hade han tagit en period, men sedan tog receptet slut.
Resultatet av den avstämningen blev att man är tillbaka på ruta ett, en höjning av dosen med ACE-hämmare.
Om följsamheten nu förbättras återstår förstås att följa upp.
