I dagsläget är kommunikationen mellan förskrivare och apotekspersonal oftast en envägskommunikation i form av elektroniska recept. Farmaceuterna skulle vilja att den informationen var tydligare, mer strukturerad och ibland fylligare. De vill också ha bättre möjligheter att snabbt och enkelt nå förskrivaren för brådskande frågor i samband med att patienten ska hämta ut sitt läkemedel.
Förskrivarna tycker sig inte ha lika stort behov av mer information från apotekspersonalen, men även de anser att det är viktigt med en väl fungerande kommunikation mellan förskrivare och apotek.
Detta framgår av slutrapporten från en förstudie inom ramen för den nationella läkemedelsstrategin. Förstudien genomfördes, som Läkemedelsvärlden tidigare rapporterat, av Apotekarsocieteten med anslag från regeringen. Studien syftade till att bidra med kunskapsunderlag för det pågående arbetet med att ta fram en nationell läkemedelslista.
Huvudfrågorna var: Hur kan information delas bättre mellan personal på öppenvårdsapotek och förskrivare? Och hur kan behandlingsinformationen till patienterna från olika aktörer i vårdkedjan göras så enhetlig som möjligt?
På uppdrag av Apotekarsocieteten genomförde undersökningsföretaget Ipsos fokusgruppsintervjuer med grupper av farmaceuter och grupper av läkare. Sammanlagt deltog nio läkare från primärvård och slutenvård och tio farmaceuter från öppenvårdsapotek. Dessutom djupintervjuades två läkare, två distriktssköterskor, en barnmorska och sex patienter eller patientföreträdare.
En slutsats av studien är att både farmaceuter och förskrivare anser att det behövs ytterligare möjligheter till informationsöverföring mellan apotek och vård. Båda parter anser att detta är viktigt för en effektiv och säker läkemedelsbehandling.
Men det är farmaceuterna som upplever det största behovet av att förbättra kommunikationen och det är oftare de än läkarna som i dag tar kontakt för att diskutera något gällande ordinationen. Farmaceuterna framhåller att de inte minst vid generikautbyte behöver känna till bland annat ordinationsorsak, behandlingslängd, substans, beredningsform, dos, styrka och administreringssätt.
I dagsläget får farmaceuterna denna information i högst varierande grad och inte på ett enhetligt sätt. Möjligheterna för läkaren att skriva fritext används sällan. Farmaceuterna hoppas att framtida system ska erbjuda en enhetlig struktur som gör det lätt för förskrivaren att lämna informationen redan vid förskrivningstillfället. På så vis blir det färre frågor att reda ut när patienten ska ha sitt läkemedel.
Om frågor ändå uppstår vill farmaceuterna gärna kunna nå läkaren snabbare än i dag, när kommunikationen sker huvudsakligen per mejl och telefon. Nya kommunikationsverktyg av typen chatt är en idé som förs fram.
Läkarna upplever inte behovet av att förbättra kommunikationen som lika påtagligt utan tycker att det redan fungerar ganska bra. Sådant som läkarna vill ha information om från apoteket är lagerstatus, restnoteringar, priser och förmåner. De vill kunna få veta hur många uttag som återstår på ett recept och även få information om avsteg från förskrivningen som görs vid expedieringen, till exempel byte av förpackningsstorlek eller beredningsform.
Patienterna är i grunden positiva till att förskrivare och apotek delar information om dem. De ser det som en fördel att själva slippa vara informationsbärare mellan apotek och vårdcentral. Precis som förskrivare och farmaceuter lyfter patienterna fram generiskt utbyte som ett problemområde.
