I Läkemedelsvärlden nr 6 2002 redovisades IGM W393/02 där Astrazeneca (AZ) friades för en annons för Seloken Zoc. Annonsen var en modifiering av en första annons, som även den anmäldes av Pharmacia (P) till IGM. Pharmacia överklagade ärendet till NBL och anmärker framför allt på tre punkter.
P anser att det inte har visats på någon skillnad mellan Seloken Zoc och Tenormin. Någon direkt jämförelse finns inte heller mellan preparaten. Noggrann läsning av annonsen kan ge ett sånt intryck, att betablockerare med likvärdig blodtryckssänkning kan delas upp i en billigare och en dyrare grupp. Den förra utan några extra effekter och den senare med mer än bara blodtryckssänkning. För detta finns inget stöd anser P. AZ menar att det inte är rimligt att ange varumärken för samtliga betablockerare vid en jämförelse. P menar att i en jämförelse som denna utelämna namnet på det preparat man jämför sig med är ofullständigt och ägnat att vilseleda. Speciellt när Seloken Zoc och Tenormin är de preparat som i det stora flertalet fall används vid behandling av hypertoni.
P menar vidare att påståendet ?enkel och säker behandling? i en jämförelsesituation som denna ger att det läkemedel som jämförs med inte svarar upp mot den formuleringen. Detta är vilseledande.
Slutligen menar P att AZ:s prisjämförelse enbart gäller indikationen hypertoni. Noggrann läsning kan dock ge intryck av marknadsföring av Seloken Zoc på även indikationerna postinfarkt och hjärtsvikt. Vid hypertoni är normaldosen 50 mg/dag men för de övriga är normaldosen 200 mg/dag vilket medför en annan och betydligt högre behandlingskostnad. Även här är annonsen vilseledande.
NBL går på Pharmacias linje, finner att Astrazeneca har handlat i strid med artiklarna 4 och 12 i regelverket, ändrar IGM:s beslut i ärende W393/02 och ålägger AZ att betala en NBL-avgift om 60000 kronor.