Antikolinergika skyndar på åldrandet

Läkemedel med antikolinerg effekt används av många äldre för att behandla bland annat högt blodtryck, inkontinens och allergi. Nu bekräftar en ny studie, den så kallades GEMS-studien, att de kognitiva biverkningarna kan vara allvarligare än man tidigare trott. Bland annat tyder studien på att en kombination av två läkemedel med mild antikolinerg effekt tillsammans kan påverka individen lika mycket som ett läkemedel med medelmåttig effekt.

Enligt studien, som presenterades på American Geriatrics Society Meeting i Washington i maj, kan biverkningarna likställas med att lägga tre till fyra år till en persons ålder. En person som är 75 år och använder minst ett medelmåttigt antikolinergt läkemedel befinner sig på en mental nivå som en som är 78 till 79 år, skriver forskarna. Personerna gick till exempel långsammare och hade mindre förmåga att ta vara på sig själva än de som inte behandlades med de aktuella läkemedlen.
Antikolinerga läkemedel blockerar effekterna av signalsubstansen acetylkolin, som bland annat används av vissa nervbanor i hjärnan som är viktiga för de kognitiva funktionerna. Exempelvis är Alzheimers sjukdom förknippad med en brist på acetylkolin.

I studien, som genomfördes av forskare vid Wake Forest University, USA, ingick drygt 3 000 äldre personer som hade normala kognitiva funktioner när studien startade. Av dessa behandlades 40 procent med ett eller flera antikolinerga läkemedel. Några av de vanligaste läkemedlen i studien var blodtrycksläkemedlet Adalat, magläkemedlet Zantac och inkontinensläkemedlet Detrol, som heter Detrusitol i Sverige. Det sistnämnda har stark antikolinerg effekt.

Antikolinerga läkemedels negativa inverkan på äldre patienter var även något som togs upp vid American Academy of Neurology 60th Anniversary Annual Meeting i Chicago i april. Då presenterades en studie som bygger på data från den så kallade Rush Religious Orders Study, en longitudinell kohortstudie på äldre katolska nunnor och präster utan känd demens. Knappt 900 individer följdes i nästan åtta år och resultatet visade att de individer som fick ett antikolinergt läkemedel försämrades i sin kognitiva funktion 1,5 gånger snabbare än de som inte fick ett sådant läkemedel.
Enligt Yngve Gustafson, professor och överläkare vid Enheten för Geriatrik, Umeå universitet, finns det framför allt tre faktorer som styr en persons risk att drabbas av kognitiva biverkningar av antikolinerga läkemedel; hjärnans reservkapacitet, möjligheten för läkemedlet att ta sig in i centrala nervsystemet och personens ålder. Människor med demens, de som har drabbats av stroke och äldre individer är extra sårbara.
? Fruktansvärt många läkemedel har antikolinerg effekt utan att det omnämns i Fass, till exempel många antibiotikapreparat, vätskedrivande medel och vissa ACE-hämmare. Problemet är att läkemedlen inte är testade på äldre och sköra människor och det är hos dem som biverkningarna är mest påtagliga. Jag ser dem dagligen när jag besöker äldreboenden, säger han.

Vi flera tillfällen har han tagit emot patienter för demensutredning som sedan botas enbart genom att han har tagit bort de antikolinerga läkemedlen från patientens läkemedelslista.
? Men det är ingen populär forskning. Läkemedelsindustrin vill inte få reda på att det läkemedel som man har utvecklat har antikolinerga effekter, eftersom man då till stor del går miste om den patientgrupp som utgörs av alla äldre människor, säger han.
Johan Fastbom är docent vid Aging Research Center vid Karolinska Institutet och gick tillsammans med bland annat Socialstyrelsen igenom läkemedelsanvändning bland äldre i det så kallade KÄLLA-projektet för fyra år sedan.
? Vi noterade att läkemedel med betydande antikolinerga effekter användes av 20 procent av deltagarna i studien. Det är anmärkningsvärt att så stor andel fick denna typ av läkemedel. Problemen med att ge antikolinerga läkemedel till äldre har ju ändå diskuterats åtminstone sedan slutet av 80-talet, säger han.

Men det handlar som alltid om att väga nytta mot risk. I det individuella fallet kan effekten vara så god att den kan överväga biverkningsrisken.
? Finns det en fastställd diagnos där man har prövat ut en behandling som fungerar väldigt bra så kanske man inte i alla lägen ska ändra på den. Det är i första hand den slentrianmässiga användningen av antikolinerga läkemedel som måste stoppas, säger Johan Fastbom.