Även läkemedelsindustriföreningen Lif har nu tagit fram en handlingsplan med åtgärder som ska bidra till att minska utvecklingen av antibiotikaresistens. Läkemedelsvärlden talade med Bengt Mattson, sakkunnig på Lif, om handlingsplanen.
Varför har ni tagit fram handlingsplanen?
– Bakgrunden är egentligen enkel i och med att antibiotikaresistensutmaningen är så påtaglig. Vi har ju under många år arbetat med frågan och den här handlingsplanen är ett försök att tydliggöra vad som behöver göras. Att handlingsplanen kommer just nu är kopplat till att Sveriges har ordförandeskapet i EU under 2023. Därför tyckte vi att det var passande att ha tydlig plan med vad som behövs, från både våra medlemsföretag och externa parter.
Men behövs det verkligen en handlingsplan till, finns det inte risk att det bara bli ännu en rapport som bara bli stående i en bokhylla?
– Vi har haft kunskapen om vad som behöver göras länge, det stämmer. Men genom handlingsplanen har vi nu åtgärderna som behövs tydligt nedskrivna så att läkemedelsföretag och externa aktörer kan ha handlingsplanen som utgångspunkt i sitt arbete. Med handlingsplanen vill vi poängtera att vi tycker att antibiotikaresistens är den viktigaste läkemedelsfrågan just nu. Men det får inte bli så att vi nu känner oss färdiga och att den bara hamnar i någon hylla. Det är nu arbetet börjar.
Och vad är det ni kommer att göra?
– Vi kommer att fortsätta att jobba i det redan etablerade kanalerna, men också jobba med nya initiativ. Vi vill visa tydligt att här är de frågor som är av stor vikt och där det behövs en bred samverkan med många aktörer. Bland annat kommer vi att fortsätta vårt arbete inom plattformen Platinea som arbetar med att förbättra tillgängligheten och användningen av antibiotika.
– En annan viktig punkt är preventionsarbete. Vi driver till exempel frågan om att införa ett svenskt vuxenvaccinationsprogram.
Vad hoppas ni att arbetet ska leda till?
– Det finns två viktiga milstolpar. Den första är att vill vi att frågan om antibiotikaresistens ska vara högt på agendan när Sverige har ordförandeskapet i EU. Den andra är att vi vill att Sverige ska vara en internationellt erkänd testmarknad för nya incitament och andra samhällsinsatser som på olika sätt hanterar utmaningen.
– Det finns också en speciell önskan från oss att vi vill att Sverige tar rollen att prata om starka så kallade pull-incitament som skapar förutsättningar för nya antibiotika, samt bidrar till en säker tillgång till redan existerande antibiotika.
Gör läkemedelsföretagen vad de kan i frågan om antibiotikaresistens?
– Om svaret hade varit ja hade vi inte behövt ta fram en handlingsplan. Den syftar ju till att föra arbetet framåt både när det gäller interna och externa aktörer. Jämfört med många andra terapiområden så är det i dag få företag som arbetar med att ta fram nya antibiotika. Vår tes är att det inte bara är läkemedelsföretag som tar fram antibiotika som behöver se antibiotikaresistens som den viktigaste läkemedelsfrågan. Utan antibiotika så är många andra läkemedelsterapier som blir omöjliga att använda.
– Vi önskar att alla läkemedelsföretag, alltså även de som inte direkt har antibiotika på marknaden, förstår den risk som finns om vi inte kan använda oss av antibiotika. Vad de kan bidra med där har vi inget klart svar på, men frågan berör oss alla. Både oss som samhällsmedborgare och potentiella patienter, samt läkemedelsföretag antingen direkt eller indirekt.
