Christian Ifvarsson rekryterades till Läkemedelsverket våren 2009 som planeringsdirektör. Han har arbetat i ledningsgruppen i nära samarbete med generaldirektören Christina Åkerman.
Enligt uppgifter från Läkemedelsverket har han slutat på eget initiativ efter vad som uttrycks ha varit en tuff tid.
– Organisationen har förändrats mycket sedan Christian Ifvarsson började och även hans roll. Han har varit en viktig del i den förändringsprocess som verket genomgår, säger kommunikationschef Lars Dagerholt.
Den senaste tiden har varit turbulent för anställda vid Läkemedelsverket. Inom loppet av ett och ett halvt år har flera personer i ledningsgruppen och andra chefer och experter slutat eller flyttats internt. Byrådirektörerna Thomas Kühler, Lennart Philipsson, personaldirektören Monica Lindholm, tidigare kommunikationschefen Ursula Forner och ämnesområdeschefen Jan Liliemark har alla lämnat myndigheten. Charlotte Unger och Ulla Wändel-Liminga har flyttats internt och är därmed inte längre med i ledningsgruppen.
Just nu pågår en översyn av Läkemedelsverkets organisation. Föreslagna förändringar innebär bland annat att fler enheter ska bli direktrapporterande till generaldirektören. Förändringarna väntas vara på plats till årsskiftet.
– Vi har under en period fokuserat mycket på själva verksamheten och nu när den är på plats tittar vi på organisationen, det blir ett naturligt steg, säger Lars Dagerholt.
Senast sommaren 2009 genomgick verket en organisationsförändring då bland annat ledningsgruppen krympte från tolv till sju personer.
Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läs mer
“Slutat på eget initiativ” efter bara 1 1/2 år, ja, det låter ju troligt…
Vad är det som händer på Läkemedelsverket egentligen?
Lars, du verkar vara en trevlig prick. Men om man bara jobbat 2 månader på en arbetsplats bör man vara försiktig med att uttala sig om arbetsplatsens historia. Vem har lurat dig att tro att vi har fokuserat mycket på verksamheten? Lita aldrig mer på den personen, Lars. Vi har inte fokuserat alls på verksamheten på över 2 år. Däremot har vi varit introverta och sysslat med vår egen organisation. Flyttat rutor i organogramet hit o dit. Och sen tilbaka igen. För att inte tala om vilket fokus det varit på att lyncha chefer i ledningen. Det finns inget naturligt i det. Ta vara på din smekmånad. Lars. Det är nu en annan direktör som nu närmar sig falluckan. Du kan alltid ju fila på ett mer verklighetsnära uttalande till nästa gång.
Hej Bekymrad!
Det finns verkligen skäl att vara orolig för Läkemedelsverket. Många har fått lämna ledningen – men inte någon på eget initiativ. Dom har ställts inför faktum. Förbrukade marionetter, kunniga men oliktänkande chefer och personer som utgjort hot mot makten är några exempel som fått lämna. Kostnaderna i avgångsvederlag mörkas det på. Men det finns även andra konsekvenser. Det sätter pli på dom som är kvar. Vem vågar nu framföra obekväma åsikter? Det är väl känt att tillsynsverksamheten saknat styrning från ledningen sedan länge. Vem vågar ta upp det till diskussion? Ingen! Nej, medlemmar i ledningen (de som nu återstår…) har fått lära sig att vara tysta och tänka på sig själva och sin egen ruta för att ha jobbet kvar. Konflikterna djupnar istället för att gemensamt arbeta för syftet med verksamheten. Den karismatiska och utåt sett charmiga ledaren har duperat både styrelse och departement att tro att alla nuvarande problem har att göra med gamla ledningen. Skickligt men bedrägligt. Gamla ledningen slutade för över 2 år sen. Hur länge låter dom sig luras? Hur mycket skada hinner ske till dess insikten kommer?
Det finns en nymodighet på Läkemedelsverket. På vårt interna webbnät publiceras artiklar om vad som sker inom myndigheten och numera kan personal skriva in sina personliga kommentarer (men ej anonymt). Och tanken var god. Det är som bäddat för öppen dialog. Men hur ser verkligheten ut? Jo, ingen av de över 600 medarbetarna vågar skriva en enda kommentar till artikel om att Christian Ifvarsson ?valt? att sluta. Men det pratas desto mer bakom stängda dörrar. Ingen vågar heller kommentera den nya och förvirrande omorganisationen i staben. Ni vet den som i flera avseenden medför att vi går tillbaka till den organisation vi hade för 7 respektive 11 månader sen. Och som var så rätt att göra om då och så rätt att gå tillbaka till nu. Det som folk vågar kommentera är en artikel om kaffespill i trapphuset. Modigt! Nu väntar vi med spänning på artikeln om vädret så att vi alla kan vara delaktiga i diskussionen. Det är ju hälsosamt med dialog på en arbetsplats. Har jag hört.
Under mer än 1 års tid var det ett återkommande tema att betona hur dålig ekonomisk kontroll den förra ledningen hade. Det var katastrof! Den nya ledningen kom som en räddande ängel. I stället för änglar kom riksrevisionsverket med en skarp kritik av Läkemedelsverket. Eftersom generaldirektören är ensamt ansvarig blev det i praktiken en kritik av denne. Skiten som hade kastats på den förra ledningen hamnade nu i stället i ansiktet på den nya generaldirektören. Hon var alltså lika dålig som den förra. Talet om ekonomi försvann nu snabbt som samtalsämne på träffarna med personalen. Men ilskan var väckt och någon skulle ju hållas ansvarig. Då kunde ju den nye vice generaldirektören få axla skuldbördan för detta. Detta var ju litet en black om foten för generaldirektören eftersom hon själv hade stått för rekryteringen. Men – nöden har ingen lag. Skulden för detta överlämnades därför till den nyrekryterade vice generaldirektören i ett paket packat med raseri.
Övriga chefer arbetar under trycket att bli utskällda om de gör något fel. Därför vågar de inte företa sig särkilt mycket. Det gäller att inte göra något som kan orsaka överhetens vrede. Bristerna i den genomförda organisationsförändringen blir därför uppenbara. Problem blir inte lösta utan frustrationerna pyser under ytan. Cheferna är rädda och problemen exponeras därför inför öppen ridå utan någon åtgärd. Organisationen blev mera till för att markera att där var en regime nouveau ? än av något intresse att lösa organisatoriska brister. Eftersom generaldirektören inte kan erkänna att något är fel så måste andra ta på sig skulden för eventualla fel, vilket i praktiken blir ledningsgruppen eller personerna närmast denna. Ledningsgruppen blir hänvisad till att leka Svarte Petter ? det gäller att inte göra något som kan misshaga generaldirektören eftersom man då kan bli sittande med Svarte Petter och få sluta. Alla försöker därför att hålla så stort avstånd som möjligt till generaldirektören. A och O är att inte göra något som kan få generaldirektören att komma i negativ dager eller verka som en prick på denne. Där sitter ekonomiansvariga mest risigt till. Man får hoppas att de arbetar effektivt med rädslan som en snara kring halsen.
Riktigt tråkigt att dessa kommentarer behöver komma frampå detta sätt men det är tyvärr oundvikligt vilket den som läser ovanstående lätt kan inse varför. Ledarstilen fortplantas snabbare än blixten i organisationen.
Jag hoppas verkligen att det är egna erfarenheter ni, som kritiserar ledningen på LV, nu kommer med och inte andrahandsuppgifter (läs: skvaller). På alla arbetsplatser är det sunt att kunna skvallra med varandra för att “lätta på trycket” och kunna gå vidare med sitt arbete, men när man går ut offentligt med denna typ av kritik bör den vara väl underbyggd.
Nu måste styrelsen vakna!
Utfrysning, trakasserier, inga arbetsuppgifter, mobbing, utslagning, psykiskt våld. Systematisk sänkning av anställdas självkänsla och möjligheter. Allt är vardagsmat på Läkemedelsverket. Hur många ska må dåligt innan ni vaknar? Kostar i människovärde och i krass ekonomi. Kompetensurlakning och en stillastående verksamhet.
Kom igen. Utred förbehållningsröst. NU!!
Till “LV-anställd” apropå skvaller och erfarenheter:
Om du verkligen är LV-anställd så känner du nog igen det mesta. Eller du kanske tycker och tror att vi har ett öppet och positivt klimat? I så fall ska du nog komma ut ur bubblan och se dig om och lyssna runt lite. Varför är debatten här och inte i huset till exempel?
Visst kan jag hålla med om att diskussionen kanske borde kunna föras på LV och inte här. Men annars kan jag tycka att det är skönt att det rensas upp lite på LV också. Sitter man på en hög post med en hög lön så får man ta risken att man kanske inte sitter så säkert alla gånger. En ledning ska inte vara en “skyddad verkstad” dvs så fort man fått in en fot sitter man där säker oavsett vad man gör/inte gör. Inget personligt mot Christian, dåligt insatt i vad han gjort/inte gjort. Men vi hade ju sannerligen problem på LV vilka verkar ha uppstått just pga att ingen nånsin rörde om i grytan. Heja Christina med sleven 🙂
Vad vet vi egentligen om vad som har hänt? De flesta av ovanstående kommentarer verkar vara tyckanden (skvaller). Att få en organisaton på fötter är inte gjort i en handvändning och kräver även en del omorganisastion. Heja Christina!
Mina tankar går till er, särskilt måndag eftermiddag när ni träffas.
Det var en gång en myndighet
Som satt sig i en svår förtret
Det utsågs en ny Herre
Sen blev allt bara värre
Långa rader av konflikter
Det gör ont när vänskap spricker
Bäst att inte ta sig ton
Samverkan är blott vision
Sparkas hit och sättas dit
Säg emot du går på nit
Över nästa gallan vräker
Syftet gör dig mest osäker
Kuva, mobba, trampa ner
Samtidigt som Herren ler
Makten drogar själen kall
Dubbel Herre blir ditt fall
Spela med men sök dig bort
Slutar alla inom kort?
Hoppas någon ansvar tar
Herren blir snart ensam kvar…
Jag delar inte kritiken som framförts. Att inga eller få vill säga sin åsikt på LV är inget nytt, så har det varit ända sen jag började här för 10 år sen och har inget med nya ledningen eller nya GD att göra. Det är en del av den rådande kulturen på LV som man inte ändrar på i en handvändning. Jag tyckte att förra ledningen var luddig i sin vilja och därför kunde vi alla tolka budskapen så det passade var och ens egen agenda eller preferens. Idag ställs det tydliga krav, ffa på chefer och så ska det vara.
Chefskap innebär att axla ansvar vid så väl med- som motgång, leverera resultat och våga fatta beslut ? även obekväma – det verkar inte alla ha klart för sig. GD och nya ledningen genomför nödvändiga förändringar, kräver resultat och att chefer och medarbetare levererar. Jag tycker det är positivt. Men tydliga krav och förändringar accepterar inte alla, det innebär att de kanske måste tänka nytt och förändra sig, när de helst vill fortsätta i gamla fotspår. Klart de är kritiska till allt då.
Att några i ledningsgruppen försvunnit är inte oväntat, en del har inte levererat vad man kan förvänta sig, andra var Alvans utvalda och har fått gå då det är mycket vanligt att en ny högsta chef skapar sitt eget team. Åkerman behöver dock bli mer synlig i den dagliga verksamheten för att upprätthålla det förändringstryck hon initierat, gör hon inte det är risken stor att allt återgår till gamla vanor.
att sparka ut de man själv rekryterat, är det också nödvändigt och naturligt?
Genom att göra en medarbetarundersökning kan man ta reda på hur arbetsmiljön är. Om man använder samma frågor som tidigare kan man också jämföra resultaten. Men det tror jag inte nya ledningen vågar. Tidigt i år sades det att man skulle mäta och följa utvecklingen av “nöjd medarbetarindex”. Det är nu slutet av oktober och än har inte en enda sådan mätning gjorts.
Uppsala Nya Tidning har i en artikel idag avslöjat att Christian Ifvarsson får 80.000 kr resten av året + hela 2011 som avgångsvederlag. Det är nästan lika länge som han jobbat på Läkemedelsverket. Vilken fet skandal! Christian var generaldirektörens högra hand. Men inte den första. Generaldirektörens första högra hand var personalchefen Monica Lindholm. Hon fick också sluta med avgångsvederlag. Det är snabbt avverkat efter bara 2 år och 2 månader som generaldirektör. Ringer några varningsklockor?
Heja alla journalister som vågar granska ledarskapet!
Även i organisationer som styrs med järnhand finns naturligvis personer som inte blir berörda eller dom som till och med åker hiss uppåt i hierarkin (det blir ju poster lediga). Väger det då upp för dom som utsatts för raseriutbrott, Svarte Petter-leken eller fullkomligt orimlig arbetsbörda? Nej, det bör vara nolltolerans mot så dåligt ledarskap.
Kommunikationsenheten har ställt en fråga på intranät. “Har du använt dig av meddelarfriheten?” Alla medarbetare uppmanas svara på frågan genom knappalternativ och igår hade ett hundratal medarbetare svarat.
Vad är syftet med frågan? Att ringa in dom som svarat “ja”? Att ta reda på vilka dom är? Denna kartläggning bör stoppas. Meddelarfriheten är en grundlagsskyddad rättighet som är till för dom som känner till missförhållanden på en arbetsplats. Arbetsgivaren ska inte gräva efter information om vem som använder sig av den.
Det är illa om alla mår lika dåligt som de som kommenterat. Det man måste fråga sig som missnöjd anställd är vad man ska göra åt saken. Antingen får man ta tag i problemet (med risk för att man anses “obekväm”), bita i det sura äpplet och acceptera att man inte håller med om allt, eller säga upp sig. Att gå och vara förbannad och trissa upp varandra är ingen hållbar lösning – jag vet!
Jag tycker att det är uppfriskande med en GD som ställer krav och vill att LV ska bli en kund-orienterad myndighet (det är ju trots allt mina skattepengar ni lever av). Att ha en chef som inte levererar är något som vi i Sverige verkar ha blivit vana med – ingen tar ansvar och ingen vill kritisera! Skönt att det krävs lite leverans för en gångs skull!
Vad gäller avgångsvederlag så är det ingen skandal utan något fullt naturligt. Visa mig den höge chefen som inte har ett guldkantat avgångsavtal.
Go Christina!
Jag har inget med LV att göra. Men jag häpnar över hur det får gå till på de statliga verken likväl som i näringslivet.
Vittnesmålen här ovan tyder på att LV har en maktmissbrukande GD som försöker efterforska vilka medarbetare som är kritiska.
Skämmes, Christina Åkerman, för att du skyller på webbredaktionen i stället för att ta ansvar för dina försök att ta reda på vilka dina kritiker är. Gör en anonym medarbetarundersökning så får du veta vad dina anställda tycker och hur de mår!
Och Karin, din kommentar här ovan får mig att fundera på vad du har för relation till Åkerman. Att begära att folk ska säga upp sig för att de har en dålig eller hotfull ledning låter som ett förslag från nämnda ledning. Att medarbetarna inte vågar kritisera öppet är inget konstigt om stämningen uppfattas som den beskrivs av vissa medarbetare här ovan.
Din kommentar ?ingen tar ansvar och ingen vill kritisera? är oerhört naiv och samtidigt nedlåtande ? vad tror du att de anställda försöker meddela oss här ovan?
Jag håller heller inte med dig, Karin, om att feta avgångsvederlag är fullt naturliga. Jag tycker att de är en stor skandal varje gång de uppdagas. Det är hög tid att avskaffa dem.
Men Karin, du kan vara lugn när det gäller dina skattepengar. De går inte i någon hög grad till LV. Läkemedelsverket finansieras nästan helt av de företag vars ansökningar myndigheten granskar. Också det högst anmärkningsvärt.
Något som inte verkar prägla personalen på LV som ägnar sig åt onyanserat skvaller och illvilliga rykten anonymt om sin chef. En tråkig och feg metod. Prata med era chefer i första hand.! De har ett ansvar lika mycket som GD att bidra till verksamhetens utveckling. Eller med Christina så att hon får en chans att reda ut problemen. Tydliga mål, ansvar att leverera, utvärdering och befogenheter är något alla mår bra av . Det är normala betingelser för de flesta yrkesarbetande idag. Men LV-folket verkar inte vana vid detta. Har det varit en skyddad plats förut? Och nu kommer verkligheten och det skrämmer några till att gnälla och ondgöra sig på det hemskaste vis? Hade ett liknande förändringsarbete gjorts i näringslivet hade man hyllats och fått priser! Heja Christina!!
Det finns alltför få ledare som har ditt mod och som orkar ta nödvändiga – men tuffa beslut. Hoppas du inte ger upp!
Läkemedelsverket verkar behöva dig !
Du “Ledare”, vet du vad du talar om? Hur kan du veta vad som är skvaller och illvilliga rykten och vad som är sanning? Du kritiserar andra för att vara anonyma och använder själv en anonym signatur. Modigt? De i personalen som skriver kommentarer kanske har rätt och faktiskt är djupt oroliga för vad som händer på Läkemedelsverket. Har du tänkt på det?
Efter att ha läst alla kommentarer ovan så undrar jag över vad problemet egentligen är? Vad är det ni kritiserar? Jag har sällan hört någon som är så tydlig i sin kommunikation som Christina, sedan kan tyvärr inte alla beslut behaga alla.
Kolla artikel om Pillerverket pa totalstyrelsen.blogspot.com
Osminkad version om problematiken.