Karolinska institutets nya rektor Annika Östman Wernerson börjar sitt nya jobb idag, den 1 mars.
Hur känns det?
– Spännande och roligt. Jag hade inte kunnat tro att jag skulle få frågan. Men det är en fantastisk möjlighet. Och om andra tror på mig, att jag klarar det, så varför inte ta chansen?
Varför fick du frågan, tror du?
– Jag är väl förtrogen med KI som organisation. KI har alltid funnits med mig på olika sätt. Jag pluggade på KI när jag läste till läkare med start 1982, sen har jag arbetat som njur- och transplantationspatolog på Karolinska universitetssjukhuset, men har hela tiden haft en koppling till KI. Sen har jag varit anställd på KI sen 2011 och gjort en massa olika saker, forskat och undervisat, varit dekan och vice rektor för utbildning.
Vilka personliga egenskaper gör dig lämplig för uppdraget?
– Jag gillar mitt arbete, jag är envis, strukturerad och tycker om att jobba i team. Visst är det ett stort och utmanande uppdrag, men jag har kloka och kompetenta medarbetare att ta hjälp av. Sen får man vara ödmjuk, blir det för tufft får man ta hjälp och be om råd.
Brinner för att göra skillnad
Vad driver dig, vad är din passion?
– Jag är väl en idealist i grunden. Jag brinner för att göra skillnad, jag började som undersköterska en gång i världen och det var därför jag sökte läkarutbildningen från början, säger hon och fortsätter:
– Jag vill bidra till samhället, se till att våra studenter är väl förberedda för sin kommande yrkesroll och fortsätta att se till att vi har stark forskning inom basvetenskap och klinisk forskning.
Vad vill du göra i din nya roll, vad har du för visioner?
– Naturligtvis att KI ska vara fortsatt internationellt framgångsrikt, ha en stark vi-känsla och att alla medarbetare känner sig stolta över KI och att de vill bidra till fortsatt hög kvalitet inom både forskning och utbildning. Jag vill också att dessa kärnverksamheter ska vara nära kopplade och stärka varandra.
Elpriser och hyror en utmaning
Vad har du för utmaningar?
– Pandemin tog ju mycket kraft, särskilt i början. En kris där KI självklart såg sitt ansvar att bidra. Vi bet ihop och jobbade mycket utåt och med att ställa om vår verksamhet. Nu när vi har mer arbetsro vill jag jobba mer internt och stärka oss för att klara framtida utmaningar. Som för många verksamheter handlar utmaningarna förstås också om ekonomi, med höjda elpriser och hyror. Det gäller att få resurserna att räcka till.
– Det är viktigt att få ut så mycket som möjligt av resurserna, använda dem på ett klokt sätt till kärnverksamheten forskning och utbildning. KI har också ett globalt ansvar som vi ska ta när det gäller globala hot mot hälsan, som klimatutmaningar, miljö och pandemier.
Du har sagt att du vill fortsätta forska. Din nya tjänst är utmanande, hur ska du orka och hinna?
– Det är viktigt för min roll att ha förankring i verksamheten, så jag vill gärna forska lite och ha kvar en liten del av undervisningen.
– Sen är jag van att jobba mycket, men man får lyhörd för hur man mår. Jag har en bra egenskap, att jag har lätt att sova och koppla av om jag bestämmer mig för det. Jag umgås med familj och vänner, är ute i naturen med hunden och åker skidor. Det är viktigt att kunna stänga av emellanåt.
“Vi har utbildats i kriskommunikation”
Rektorspositionen är ganska utsatt, företrädare som Harriet Wallberg har haft det rätt tufft, inte minst med Macchiariniskandalen. Är du rustad för det?
– Jag har erfarenhet av en del tuffa situationer i mina tidigare ledarroller, exempelvis som utbildningsdekan, även om den här rollen förstås är ännu mer utsatt. Jag får helt enkelt göra mitt bästa och lyssna på andra duktiga medarbetare. Vi har utbildats i kriskommunikation och jag får ta hjälp av andra.
Nämn något få vet om dig?
– Jag är rätt bra på att laga mat men är en usel bagare, vi har mest knäckebröd hemma.
Sen den obligatoriska frågan – har du några skelett i garderoben?
– Det här låter kanske tråkigt men inget som jag vet. Nej, jag har inte rökt marijuana, eller ens rökt alls. Det värsta jag kan komma på är att jag har pallat äpplen.
