Annika Nordén-Hägg är apotekare och kvalitets- och miljöchef på Curaapoteken. Hon forskar också vid Institutionen för farmaci på Uppsala universitet och är aktuell med en avhandling som visar att farmacevter inte är mer än människor. Även de begår fel. Men det intressanta är vad som händer därefter.
– Jag har undersökt vad som oftast gick fel, och hur rapporteringen av detta genomfördes. Och hur man genom en bättre rapportering relativt enkelt kunde införa åtgärder som förbättrade säkerheten för apotekens kunder.
Avhandling avser Apoteket AB före avregleringen och visar att felexpedieringsrapporterna blev både fler och fylligare när man bytte från pappersrapportering till webbrapportering.
– Jag fann ett amerikanskt interventionsformulär och anpassade det till svenska förhållanden, tillsammans med forskaren som skapat det. Vår första iakttagelse var att säkerheten på svenska apotek generellt sett var mycket hög. Vilket jag tror beror på att Apoteket AB i många år arbetat med kvalitetsfrågor och att samarbetsklimatet på svenska apotek överlag är gott.
De i särklass vanligaste felen handlade om styrkan på de expedierade läkemedlen. Fel som uppstått för att registreringen i receptregistersystemet hade blivit felaktig. Det i sin tur berodde på att samspelet mellan organisationen, datatekniken och farmacevten inte fungerat.
– När vi såg orsaken kunde vi peta in ytterligare frågor i dataformuläret, som ledde till att antalet fel kunde minskas. Den faktor som påverkade felfrekvensen var inte det allmänna säkerhetsklimatet på apoteket, utan förmåga att känna igen stress. Personal som inte insåg stressens betydelse för arbetsprestationen begick fler fel. Resultaten visade också att hög medelålder bland personalen var förbundet med färre fel, medan sådant som blandad nationell utbildningsbakgrund var knutet till fler.
Vad tror du händer med säkerheten på dagens avreglerade apoteksmarknad?
– I dagsläget finns inget enhetligt system för felrapportering som aktörerna kan följa. Och med den konkurrenssituation som råder på marknaden frågar man sig förstås vem som högt vill prata om begågna fel.
