För de anhöriga till delvis beroende ställs det stora krav på egna insatser i hemmet. De som är totalt beroende av hjälp tas oftast om hand på särskilda boenden, säger sjuksköterskan Ann-Cathrin Jönsson.
Hon presenterade nyligen en avhandling där hon har följt samtliga patienter som under ett år för första gången drabbades av stroke i det upptagningsområde som hör till Universitetssjukhuset i Lund. Personerna följdes upp fyra och sexton månader efter slaganfallet. Från början var det 416 personer. Vid det andra studietillfället ingick 305 personer, flera hade avlidit det första året efter insjuknandet.
Ann-Cathrin Jönsson har i studien också följt de drabbades närstående och kunde konstatera att anhöriga till personer med måttliga efterföljande besvär ofta mår sämre än de närstående till personer med grava funktionsbortfall.
Följder som kognitionsstörningar och personlighetsförändringar är naturligtvis påfrestande för den som drabbas, men också för den närstående.
? Det kan bli väldigt jobbigt när man upptäcker att den man lever med förändras, säger Ann-Cathrin Jönsson.
En oväntad upptäckt som hon gjorde var att närstående mår emotionellt sämre, men de strokedrabbade mår emotionellt bättre när en tid förflutit sedan slaganfallet. Detta trots att den fysiska förmågan ofta hade försämrats vid andra undersökningstillfället.
Hennes tolkning är att människan har en förmåga att anpassa sig till nya situationer vilket blir tydlig för de strokedrabbade. De anhöriga däremot tror ofta till en början att situationen ska bli bättre. När inte så sker blir de besvikna.
Ann-Cathrin Jönsson anser att stödet till strokepatienter och deras anhöriga måste stärkas.
För de närstående borde det finnas anhöriggrupper och avlastningsplatser.
? Framför allt bör de anhöriga som står för stora hjälpinsatser få någon typ av stöd. Det finns så kallade avlastningsplatser på särskilda boenden, men det är ingen stor verksamhet. Man skulle nog vinna på att satsa mer på att organisera sådan verksamhet.