Jag är en vuxen person med adhd och damp, som vet hur illa det kan gå i skolan och hur dåligt det sedan kan bli i arbetslivet. Om jag hade fått amfetamin som barn hade jag sluppit det helvete, som jag har gått igenom när det gäller skola och jobb. Nu tränar jag mycket för att hålla min hjärna lugn. Men min adhd finns fortfarande kvar och jag hoppas verkligen att min läkare får igenom min licens angående amfetamin.
De små mängder det handlar om kan göra mitt liv till något anständigt igen. Nu går jag hemma och platsar ingenstans. Det känns för jävligt. Om jag får amfetamin som medicin så kommer jag att utbilda mig eller läsa på en folkhögskola, sedan så hoppas jag att jag kommer att få ett jobb. Jag gillar inte när andra människor som inte har neuropsykiatriska funktionshinder bestämmer vilken medicin jag ska få eller inte. De dömer mig och andra människor att leva med ett handikapp som gör livet till ett helvete, både för vuxna och barn.
Kent Karlsson
Degerfors