DEBATT. Psykiatrin har överutrett, överdiagnostiserat och överbehandlat ADHD så till den grad att situationen blivit ohållbar.
Det handlar om en enorm grupp patienter – enligt nuvarande uppskattningar beräknas upp emot 20 procent av alla pojkar kvalificera sig för en ADHD-diagnos.
Kanske slutar det inte där: på Island har 30 procent av alla 18-åriga pojkar någon gång fått recept på amfetamin.
Privatkliniker nästan garanterar ADHD-diagnos
Explosionen av ADHD-diagnoser har lett till stora problem inom såväl barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, som i vuxenpsykiatrin, som brottas med långa väntetider.
För att komma runt väntetiderna har det uppstått privatkliniker som mer eller mindre garanterar den som betalar att få en diagnos.
Det sistnämnda fick nyligen socialminister Jakob Forssmed att ryta till och tillsätta två utredningar.
Äntligen har man på socialdepartementet förstått att det kanske inte är barnen som är sjuka, utan sjukvården!
Vi vet lika mycket om ADHD som kirurger
För bara ett halvår sedan lät det annorlunda. Då gav regeringen Läkemedelsverket i uppdrag att se över om man kunde utöka förskrivningsrätten för ADHD-läkemedel till fler än psykiatriker, dvs flytta över ansvaret för förskrivning av centralstimulantia som amfetamin till primärvårdens läkare, specialisterna i allmänmedicin.
Att förskriva läkemedel är inte synonymt med att kryssa i rätt rutor på receptet och trycka ”skicka”, utan innebär alltid en medicinsk bedömning – ska den här patienten ha det här läkemedlet? Hur länge? I vilken dos?
En specialist i allmänmedicin har dock inte utbildning för att svara på dessa frågor när det gäller ADHD. I vår specialistutbildning ingår inte barn- och ungdomspsykiatri, vilket innebär att vi inte vet mer om ADHD än till exempel en kirurg eller röntgenläkare gör.
De enklaste fallen är de svåraste
Extra pikant är det faktum att psykiatrin vill skicka över ”de enklaste fallen”.
Paradoxalt nog är dessa nämligen de svåraste – de som har besvär som gränsar till det normala är också de där diagnos och behandling är mest tveksam. Gråzonen, gränslandet mot det normala, öppnar för godtycke, överbehandling och diagnosglidning.
Det är just denna grupp, den som skulle ha mest nytta av ständig omprövning av både behandling och diagnos, som Läkemedelsverket överväger om man kan skicka till vårdcentralen för nya recept på obestämd framtid.
Om socialministern i dag oroar sig för privata klinker som lovar en diagnos, tror jag inte det är något alls mot de problem som kommer när möjligheten att skriva ut amfetamin finns på varje vårdcentral.
Risk för överförskrivning av ADHD-läkemedel
Amfetamin är inte vilket läkemedel som helst.
Även om de allra flesta specialister i allmänmedicin är seriösa och omdömesgilla personer, så kommer det alltid finnas läkare med rymligt samvete.
På samma sätt som det idag finns enskilda läkare som skriver för mycket sömnmedel, lugnande tabletter och morfin, kommer vi få läkare med mycket liberal inställning till amfetamin.
Samtidigt kan de sjukaste också råka ut för motsatsen – samvetsgranna läkare som känner sig osäkra kan vägra att förnya recept till patienter som verkligen har nytta av sin behandling.
ADHD-medicin löser inte samhällsproblem
För att stoppa ADHD-epidemin behöver man adressera orsakerna. Det är ju inte privatkliniker som är den primära orsaken till att diagnoserna exploderat de senaste tio åren.
Det är drivet av skolor vars undervisningssätt inte fungerar för en stor andel av eleverna.
Det beror på en psykiatri som inte förmått sätta ner foten och säga att det är helt normalt att ha svårt att koncentrera sig i en stökig miljö, som inte förmått skilja på personer med stora problem och de med mer normala bekymmer.
Det handlar om samhällets inställning till vad som är att betrakta som sjukt och om människors önskan att få just en medicinsk förklaring till sina bekymmer.
Vi löser inte samhällsproblem med mediciner. Vi löser inte överdiagnostik och överbehandling med att vältra över ansvaret att skriva recept på någon som inte riktigt kan bedöma om receptet behövs. Psykiatrin behöver städa upp sin egen soppa.
Ylva Sandström
Specialist i allmänmedicin
Ordförande för Svenska distriktsläkarföreningen
