Undersökningar har visat att ungefär tio procent av alla patienter som söker vård uppger att de inte tål penicillin. Från sjukvårdens håll förskriver man då oftast något annat antibiotikum för att inte riskera att patienten får en allvarlig allergisk reaktion. Men faktum är att endast en tiondel av de som uppger att de är allergiska mot penicillin faktiskt är det, vilket visas vid närmare utredning av patienten.
– Vi möter patienter varje dag som behöver penicillin och det är ganska vanligt att de säger att de inte tål det, säger Anna Lange, överläkare på infektionskliniken på universitetssjukhuset i Örebro.
Mer kunskap behövs om allergi mot penicillin
Anna Lange menar att kunskapen om penicillinallergi hos såväl patienter som hos läkarkåren är låg, vilket kan vara negativt för patienten.
– Penicillin är ett bra antibiotikum. Det är smalt och dödar de bakterier man vill och har lindriga biverkningar.
Alternativet om man inte kan få penicillin är ofta bredspektrumantibiotika som slår mot fler bakteriesorter, vilket också ger mer biverkningar.
– Vissa av dessa antibiotika dödar inte heller bakterierna utan trycker bara ned dem, vilket inte är tillräckligt vid vissa allvarliga infektioner. Dessutom bidrar överanvändning av bredspektrumantibiotika till en ökad antibiotikaresistens, säger Anna Lange.
För att utreda om en patient har en verklig penicillinallergi eller inte är det viktigt med en noggrann anamnes, säger Anna Lange. Många gånger tolkar patienten till exempel utslag på kroppen eller lös mage i samband med en penicillinbehandling som allergi. Men det är det alltså oftast inte, säger Anna Lange.
– Sådana reaktioner kommer oftast efter ett par dagar och kan bero på själva infektionen eller vara en följd av kombinationen av infektionen och penicillin. Det är klart att man kan bli orolig, men det är inte farligt och det är viktigt för sjukvården att ta reda på mer om reaktionerna och när de uppstod.
Viktigt identifiera verklig allergi
En ”riktig” allergisk reaktion kommer däremot snabbt, inom en timme efter man tagit penicillin. Då kan patienten bli allmänpåverkad, få svårt att andas, få blodtrycksfall och kräkas.
– Det vill man ju absolut inte utsätta patienten för, säger Anna Lange. Därför är det viktigt att identifiera dem med verklig allergi.
För att inte riskera att en patient får en allvarlig allergisk reaktion, eller att patienter i onödan går miste om effektiv penicillinbehandling, är som sagt en noggrann anamnes ett första steg.
– Många gånger räcker det för att utesluta allergi. Är man trots allt osäker kan man behålla patienten på mottagningen en timme efter att hen tagit sin tablett och se. Får man ingen reaktion då är det inte allergi. Vid starkare misstanke om allergi kan man remittera patienten för en allergiutredning, säger Anna Lange.
Vid en sådan utredning görs först ett vanligt pricktest. Om inte det visar tecken på allergi går man vidare med ett provokationstest där man ger antingen fulldos, eller gradvis ökande doser av det penicillin man tror det finns en allergi mot.
– Vid dessa undersökningar är det alltså ungefär en tiondel som visar sig ha en verklig penicillinallergi, resten inte.
Anna Langes förhoppning är att sjukvården ska bli bättre på att utreda eventuell penicillinallergi. Både för patientens och för omgivningens skull.
– Det kan påverka patientens framtida möjligheter att få den mest effektiva behandlingen och även bidra till att minska antibiotikaresistensutvecklingen om man kan ta penicillin i stället för bredspektrumantibiotika.
