Axel Edling, Ann-Christin Tauberman och Bodil Ericsson skriver som svar på vår uppmaning att läkemedel till barn alltid ska omfattas av läkemedelsförmånen i Läkemedelsvärlden nr 5 2006, att receptförskrivna läkemedel kan faktureras förskrivande enhet även i de fall att de inte ingår i förmånen.
Sveriges Kommuner och Landsting har i brev till landstingen den 29/3 uppmanat dessa att se till att de barn som av olika anledningar behöver syrahämmande behandling, som efter 1 maj inte längre ingår i läkemedelsförmånen, inte drabbas ekonomiskt, detta genom att landstingen går in och tar den här kostnaden på ett särskilt kundnummer.
Sveriges Kommuner och Landsting kan bara rekommendera landstingen att göra på detta sätt och vi har fortfarande inte fått någon bekräftelse på att alla landsting har en fungerande lösning, vi har snarare fått indikationer på att inte alla landsting har accepterat detta. Även i de landsting som har upprättat ett särskilt kundnummer för detta ändamål vet vi att det har varit problem och familjer har fått betala för barnets behandling, då inte alla förskrivare och all apotekspersonal känner till kundnumret. Vi har då hamnat i en situation där samma sorts patienter har olika villkor beroende på var i landet man råkar bo! Detta går stick i stäv med vad som anges på Läkemedelsförmånsnämndens hemsida där det anges att ett av skälen till att det finns en statlig myndighet är att läkemedelsförmånerna ska vara lika för alla i hela landet.
Vid det möte som barnfarmacevterna och barnläkarna hade med Läkemedelsförmånsnämnden (LFN) i mars poängterade vi att oavsett på vilket sätt man valde att lösa problemet med magsyrahämmande behandling till barn som inte kan svälja kapslar, så var det viktigt att det blev en lösning som var likadan i hela landet och att den var praktisk för läkare, patienter och apotek. Det första kravet vet vi ännu inte om det är uppfyllt (se ovan) och i och med att man sagt att dessa recept ska skrivas på pappersrecept och faktureras landstinget på ett särskilt kundnummer (som inte alla berörda förskrivare verkar ha fått kännedom om) så är det inte heller en praktisk lösning, vare sig för förskrivarna eller apoteken.
Vi vill också påminna LFN om den lag (2002:160) som styr deras arbete;
?11 § Om det finns särskilda skäl får Läkemedelsförmånsnämnden besluta att ett läkemedel eller en annan vara skall ingå i läkemedelsförmånerna endast för ett visst användningsområde. Läkemedelsförmånsnämndens beslut får förenas med andra särskilda villkor.
15 § Ett receptbelagt läkemedel skall omfattas av läkemedelsförmånerna och försäljningspris skall fastställas för läkemedlet under förutsättning…
2. att det inte finns andra tillgängliga läkemedel eller behandlingsmetoder som enligt en sådan avvägning mellan avsedd effekt och skadeverkningar som avses i 4 § läkemedelslagen (1992:859) är att bedöma som väsentligt mer ändamålsenliga.?
Legalt sett finns det alltså underlag för LFN att fatta ett beslut att undanta barn med särskilda behov från sitt beslut, frågan är om det är viljan som saknas.
Vi vill avslutningsvis uppmana LFN att beakta barnperspektivet i de kommande utredningarna genom att inkludera personer med rätt kompetens inom området, det vill säga barnfarmacevter och barnläkare.
Staffan Eksborg
leg apotekare, docent
Karolinska Apoteket, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna och Barncancerforskningsenheten, Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet.
Åsa Andersson
leg apotekare
Karolinska Apoteket, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna
Ordförande i SPPG (Scandinavian Paediatric Pharmacist Group)