Minns ni primärvårdsreformen från början av 90-talet vars avsikt var att avlasta sjukhusen och därmed spara pengar åt landstingen. Vi skulle välja husläkare, men fick inget veta om kandidaternas kompetens. Sjukvårdspolitiker i osalig förening med läkarnas organisationer lyckades tuta i folkflertalet att alla husläkare var lika duktiga.
Den 1 oktober trädde apotekens rätt att byta originalläkemedel mot billigare kopior i kraft. Mot det kloka i detta har som bekant Läkemedelsindustriföreningen (LIF) protesterat. Den hävdar att reformens nackdelar äter upp kalkylerade kostnadsbesparingar. Redan vid förpostfäktningarna 1999 gav LIF ut en pamflett för att visa på nackdelarna med byte till generika. Undertecknad kritiserade därvid i denna tidning trovärdigheten i de framförda argumenten.
Under förhösten förde LIF ut sina argument till allmänheten och kritiserades för detta i bland annat Dagens Medicin av fem företrädare för läkemedelsetablissemanget och av ordföranden i Svensk Förening för Allmänmedicin (SFAM). I första fallet anklagades LIF för att ??omkullkasta det arbete som Sveriges Riksdag ? bedriver för att komma tillrätta med onödiga läkemedelskostnader?. I det senare gällde kritiken att LIF störde relationen läkare/patient. Bägge inläggen andades missnöje med att LIF vänt sig direkt till konsumenterna.
I Frankrike protesterade nyligen läkarna mot att Novartis vänt sig direkt till allmänheten och uppmanat dem att söka läkare för nagelsvamp. Vare sig Novartis eller dess produkt Lamisil nämndes i informationen. De franska läkarna anser liksom SFAM att frågan om läkemedelsval är en fråga för läkaren och dennes patient. Dessutom är deras inställning att sjukdomen är negligerbar, och tar kraft från viktigare behandlingar. Novartis fick dock rätt för sitt handlande i domstol.
Sjukvården i industriländerna har kommit att omfatta allt fler friska eller måttligt sjuka medborgare. Kontakterna sker i förebyggande syfte och genom att vanan att söka sig till vården vuxit kraftigt. Utvecklingen innebär att förhållandet läkare ? patient allt oftare handlar om läkare ? konsument.
Det svenska förbudet mot DTC är entydigt. Men det finns inget förbud att informera allmänheten om sjukdomar och läkemedel. Fanns det ett sådant skulle vare sig LIF:s agerande, tidningarnas reportage om läkemedel eller vanliga hälsosajter vara tillåtna. Sverige liksom de flesta europeiska länder har valt mångfalden när det gäller att informera allmänheten i hälsofrågor.
Om apotekens rätt att byta till generika spar pengar åt samhället får vi veta om några år. Jag hoppas och tror den gör det ? även om husläkarreformen inte gjorde det.