I din studie på åtta äldreboenden i Östergötland stod nästan fyra av tio på antidepressiva läkemedel. Personerna som var mellan 71 och 100 år gamla hade i genomsnitt elva andra läkemedel. Vilka problem såg du?
– Hela 77 procent av de äldre hade misstänkta biverkningar av antidepressiva medel. Med så många läkemedel är det svårt att veta om en åkomma beror på biverkningar, sjukdom eller normalt åldrande. Ett sätt att kontrollera behandlingseffekten är att bestämma koncentrationen i blodet. Med så kallad TDM, som står för therapeutic drug monitoring, kunde jag påvisa stora individuella skillnader i farmakokinetik.
Vad är fördelarna med TDM?
– Metoden kan öka kunskapen om psykofarmaka i klinisk praxis och är särskilt viktig när patienten behandlas med flera läkemedel samtidigt. TDM ökar möjligheten till individuell dosering och kan hjälpa till att förklara oönskade effekter. Analysen kan också användas som ett mått på hur väl patienten följer sina ordinationer.
Hur utnyttjas metoden idag?
– Tyvärr utnyttjas det väldigt lite. Det användes mer tidigare men när nya psykofarmaka som är mindre toxiska introducerades ansågs det onödigt.
– Dessutom känner få läkare till vilka analyser som finns tillgängliga och tolkning av analysresultaten kan saknas på en del analyssvar. Det beror på att det finns mindre läkare på laboratorier som kan ge råd om hur man ska tolka provsvaren.
Vad har dina studier visat?
– De visar att det är stora skillnader mellan olika individer när det gäller vad kroppen gör med ett läkemedel. Koncentrationerna för två psykofarmaka som jag analyserat vid andra studier, det antidepressiva escitalopram och det antipsykotiska ziprasidon varierade kraftigt mellan olika patienter trots att de fått samma dos. I studien på äldreboendet hade 73 procent en högre eller mycket högre koncentration av läkemedlet än förväntat.
Varför var det så stora avvikelser?
– De flesta äldre patienter får samma doser som rekommenderas för personer under 65 år. Men äldre personer kan ha en nedsatt njurfunktion som gör att de inte eliminerar läkemedlet lika effektivt. Samtidig medicinering med andra läkemedel kan också påverka koncentrationen.
Hur tycker du att läkemedelsanalyser ska användas?
– De borde användas rutinmässigt. Det är inte en särskilt dyr metod och ger ett bra underlag för att följa upp behandlingen. Om patienten plötsligt försämras kan man kontrollera om koncentrationen är lägre. Då kan man lättare förklara vad försämringen beror på, till exempel om något annat läkemedel kommit in i bilden.
– På det sättet skulle man kunna förebygga problem och fånga upp människor med läkemedelsrelaterade problem innan de dyker upp på akuten.
Är det särskilt viktigt för äldre?
– Det är extra viktigt när man har många läkemedel som kan interagera med varandra. Man har kanske stirrat sig blind på hur många läkemedel den äldre har. Men det kan vara nog så viktigt att ta reda på om det är rätt läkemedel och i rätt dos som patienten får. Patienten kanske ska använda läkemedlet livet ut och då bör det finnas ett protokoll för att följa upp effekten.
