En genomgång av alla studier på hypertonibehandling av äldre personer under de senaste 40 åren publicerades nyligen i JAMA. Enligt analysen är ett högt systoliskt tryck en mycket större riskfaktor för hjärtsjukdom än ett högt diastoliskt tryck. I studierna var det väl dokumenterat att det systoliska blodtrycket bör behandlas när nivån är 160 mm Hg eller högre.
Mycket tyder också på att högt systoliskt blodtryck är ett växande problem. I en annan ny studie hade den systoliska hypertonin ökat från 57 procent till 76 procent hos äldre patienter med blodtrycksproblem under de senaste tio åren.
Det var först i början på 1990-talet som man insåg att det är viktigt att sänka det systoliska höga trycket hos äldre personer. Men det tar i genomsnitt tio år innan forskningsresultat avspeglas i hur läkare i praktiken förskriver läkemedel, påpekar forskarna. Många praktiserar fortfarande den gamla modellen som sa att det systoliska trycket ska vara 100 mm Hg plus personens ålder.
Litet stöd för ännu lägre nivåer
Många läkare är också oroliga för att ett sänkt tryck ska ge patienterna yrsel vilket resulterar i fallolyckor och benbrott. Men data tyder snarare på motsatsen, om man sänker trycket hos äldre personer mår de bättre och ramlar inte lika ofta, menar forskarna.
Det finns alltså ett starkt stöd för att behandla ett systoliskt tryck på 160 mm Hg och över. Däremot har det inte gjorts några större studier som utvärderat nyttan av att behandla ett systoliskt tryck mellan 140 och 159 mm Hg hos äldre personer. Att behandla för tryck mellan 140 och 159 bör därför anpassas mer individuellt till hur patienten tolererar behandlingen.
Forskarna tittade också på vilket stöd det finns för att behandla de äldsta patienterna, en grupp som blir allt större. Där fanns det bara en studie, SHEP, som visade att fördelarna med aktiv behandling jämfört med placebo ökade med åldern och nådde maximal effekt för personer över 80 år.
Däremot kunde forskarna inte hitta någon studie på hur livsstilsförändringar påverkar äldres blodtryck. Trots det bör man alltid utgå från att det har en positiv inverkan på en rad riskfaktorer för hjärtkärlsjukdom, är deras kommentar.
Studierna stöder användning av två klasser läkemedel när det gäller att sänka det systoliska höga trycket hos äldre personer, tiaziddiuretika och långverkande kalciumblockerare. Många patienter kräver mer än ett läkemedel för att få ner det systoliska trycket tillräckligt och där är det viktigt att dessa har olika verkningsmekanism, påpekar forskarna.
Professor Lars Hjalmar Lindholm bekräftar att äldres systoliska höga blodtryck är dåligt behandlat också i Sverige. Det kommer man att kunna se i den SBU-rapport om hypertoni som kommer i slutet av oktober och som han i dagsläget inte kan kommentera närmare.
? Vi är rätt bra på att behandla det diastoliska höga blodtrycket, men dåliga på att behandla det systoliska, säger han.
Det är främst äldre personer som har stora skillnader mellan systoliskt och diastoliskt blodtryck och generellt sett är det vanligare med systolisk hypertoni bland äldre personer medan yngre har mer diastolisk hypertoni.
? Historiskt gick vi på en mina när vi bara inriktade oss på det diastoliska höga blodtrycket, eftersom det systoliska är det farligaste, säger han.
Påverkar riktlinjer
Det är ett faktum som har varit känt en tid och det börjar nu påverka behandlingen i praktiken. Runt om i världen har det under de senaste tre åren börjat slå igenom i riktlinjer för hypertonibehandling.
Att vi idag är dåliga på att behandla det systoliska höga blodtrycket tror Lars Hjalmar Lindholm beror på att vi inte har optimala läkemedel samt att man i regel kommer igång med behandlingen för sent då kärlen redan har blivit förkalkade och svarar dåligt på läkemedel.
Han tycker därför att man ska börja behandla mycket tidigare än idag. Det är särskilt tydligt hos diabetiker, men det gäller även andra, menar han.
? Det är alldeles klart att vi underbehandlar många med hypertoni. Det kommer också att framgå av den kommande SBU-rapporten.
Det är helt andra slutsatser än man kommit fram till i den senaste NEPI-rapporten som redovisas på nyhetssidorna i detta nummer av Läkemedelsvärlden.
