Tvivel var det första professor Albert I Wertheimer kände när han fick reda på att han utsetts till årets Scheelepristagare.
? Socialfarmaci, som disciplin, är endast 25 år gammal och alltså väsentligt mycket yngre än de flesta andra ämnen inom farmacin. Jag hade därför svårt att tro att en företrädare för detta unga ämne skulle tilldelas ett sådant här pris. Jag ser det som ett erkännande, mer av ämnesområdet, än av mig som person faktiskt, säger han.
Albert Wertheimer är sedan hösten 1997 chef för Merck, Sharp & Dohmes avdelning för forskning kring medicinska utfall (outcomes research) i Philadelphia, USA. Bakom sig har han en lång karriär inom den akademiska världen med bland annat positioner vid universiteten i Virginia, Philadelphia, Minnesota och New York.
Ville inte stå bakom en apoteksdisk
Albert Wertheimer föddes i Buffalo, New York, för 56 år sedan. Han har levt hela sitt liv i stora städer på den amerikanska östkusten, förutom när han, under kortare perioder, har bedrivit forskning på andra orter i världen.
Han började läsa till apotekare 1960 i Buffalo därför att hans farbror, som var apotekare, övertygat honom om att det var ett framtidsyrke. I slutet av fjärde året av den femåriga utbildningen insåg dock Albert Wertheimer att han inte ville spendera resten av livet bakom en apoteksdisk. Han tog därför en sabbatstermin och läste en kurs i marknadsforskning vid handelshögskolan i Buffalo. Han fascinerades där av kopplingen mellan människans attityder och hennes beteende och efter avslutade apotekarstudier gick han tillbaka till handelshögskolan och tog en examen där också.
Efter doktorsstudier vidtog ett antal befattningar inom universitetet från biträdande professor till professor och slutligen dekanus 1990 vid ?College for Pharmacy & Science? i Philadelphia. Men att hamna högst upp i den akademiska karriären passade inte Albert Wertheimer alls.
? Arbetet som dekanus var till 100 procent administrativt och jag som älskar att undervisa saknade verkligen det som dekanus. Jag hade inte tid med några doktorander och jag hade inte heller tid med min egen forskning, säger han.
Så efter fyra års administrerande fick Albert Wertheimer nog och lämnade den akademiska världen. Istället blev han vice VD för ett sjukvårds- och apoteksföretag som heter ?First Help Services?. Och nu ytterligare fyra år senare sitter han alltså som chef för MSD:s resultatforskningsavdelning och han stortrivs.
? Nu kan jag göra allt det som jag ville göra vid universitetet, men aldrig hade resurser till, säger han.
Studerar verkligheten
Det Albert Wertheimer gör, tillsammans med sin grupp, är att undersöka hur läkemedlen fungerar ute på den verkliga marknaden efter FDA:s godkännande. Det handlar mycket om att undersöka kvoten mellan kostnad och nytta, att undersöka hälsoekonomin, men det blir också en hel del epidemiologi, berättar Albert Wertheimer.
Han känner sig inte begränsad av att arbeta åt ett multinationellt läkemedelsföretag eftersom MSD har läkemedel inom så många områden. Det finns nästan alltid något läkemedel som MSD har inom det område som Albert Wertheimer intresserar sig för.
? Det är klart att jag skulle nog få argumentera rätt bra för att få göra en studie kring mjäll eftersom MSD inte har några mjällpreparat, men det finns så många andra områden som är intressanta att det inte gör något. Jag har naturligtvis fått samma fråga av mina tidigare kollegor som är kvar vid universitetet och jag brukar säga att de är begränsade av ekonomin. Så jag antar att vi allihop är ungefär lika begränsade, men på olika sätt, säger han.
Skrev den första boken
Professor Albert Wertheimers största insats, menar han själv, är inte någon egentlig forskningsupptäckt utan istället när han, tillsammans med kollegan Mickey Smith 1974, skrev och gav ut den första läroboken i socialfarmaci. Det var när de två undervisade i Mississippi som de skapade läroboken genom att plocka material från olika håll och sätta samman det till en bok. Denna bok hade sedan en katalytisk effekt och möjliggjorde att socialfarmaceutiska institutioner kunde växa upp vid universitet i olika delar av världen, berättar han.
Albert Wertheimer beskriver farmacin som en stol med tre ben. Det ena benet är de fysiska vetenskaperna som t ex fysikalisk och organisk kemi. Det andra benet är de biomedicinska vetenskaperna som t ex farmakologi och galenik. Det tredje benet är socialfarmaci.
? Idag kan vi utan problem göra ett läkemedel som innehåller exakt 5,000 mg av en mycket väl kontrollerad substans, men om patienten inte förstår varför hon ska ta läkemedlet så tjänar det ju inte mycket till, säger han.
Han menar att alla tre benen behövs för att stolen ska stå stadigt. Socialfarmacins roll är att genom att använda psykologisk, sociologisk, epidemiologisk och medicinsk kunskap skräddarsy informationen till varje patient så att han eller hon kan ta till sig informationen och bli motiverad att ta sina läkemedel.
? En av de svåraste sjukdomarna är hypertoni där patienten inte känner av sin sjukdom, men måste fås att ta sin medicin som kanske orsakar biverkningar som gör att patienten känner sig sämre än innan han eller hon började ta medicinen. Det är en utmaning, säger han.
Hittade Scheele på Internet
Privat är Albert Wertheimer en usel tennisspelare, enligt honom själv. Han tycker om att läsa deckare, lyssna på musik och han och hans fru har en liten konstsamling. Han är gift för andra gången och hans hustru är också apotekare, ursprungligen från Barcelona i Spanien. I sitt nya äktenskap har Albert Wertheimer en sju år gammal dotter och i det tidigare två barn som nu har vuxit upp. Hans son håller på att slutföra sina doktorandstudier vid universitetet i Wisconsin och hans dotter läser vid universitetet i Minnesota.
Vem Carl Wilhelm Scheele var hade Albert Wertheimer endast en vag aning om när han fick beskedet om att han tilldelats priset, men efter en stund på Internet visste han allt om både Carl Wilhelm och Scheelepriset.
Han ser fram emot att få komma tillbaka till Sverige där han, i två omgångar, har varit för att studera Apoteksbolaget. Först 1975 då han tillsammans med Rune Lönngren utvärderade de första fem åren av bolagets existens. Sedan tio år senare, 1985, då de gjorde en liknande utvärdering för perioden 75?85.
? Apoteksbolaget är ett enormt socialt experiment, säger han. Men när vi undersökte det 1985 fungerade systemet. Det fanns en vitbok för hur en ideal farmaceutisk sektor skulle fungera och Apoteksbolaget hade då uppnått praktiskt taget alla mål.