Allroundläkemedlet acetylsalicylsyra, ASA, är ett praktexempel på ett preparat som bytt identitet under medicinhistorien.
Även om Treo och Magnecyl fortfarande är storsäljare, förpassas det traditionella användningsområdet lindrig smärta och feber idag sakta till historien. Sedan 1980-talet är ASA i den medicinska professionens ögon i första hand ett viktigt förebyggande läkemedel efter hjärtinfarkt.
Dessutom används preparatet bland annat mot migrän, vaskulär demens och metastasrelaterad smärta (se tabell). I framtiden kanske det mångsidiga preparatet även får användning som profylax mot koloncancer.
Första syntetiska läkemedlet
Redan under den sumeriska högkulturen, omkring 3000 före Kristus, användes pilträdets salicylathaltiga blad mot reumatiska tillstånd. Läkekonstens fader, greken Hippokrates, förde traditionen vidare när han 400 år före Kristus rekommenderade extrakt av pilträdsbark mot smärta.
Kunskapen om pilträdets hemlighet föll dock i glömska och återupptäcktes inte förrän på 1700-talet av den engelske prästen Edward Stone, som delade ut barkpulver till ett femtiotal församlingsbor med reumatisk feber och sedan beskrev effekterna i ett brev till ett adligt sällskap i London.
Under början av 1800-talet började man extrahera fram salicilin och framställa salicylsyra och natriumsalicylat. Preparaten blev trots sina kraftigt magirriterande egenskaper populära medel mot ledbesvär.
Det dröjde dock till 1897 innan den legendariske tyske kemisten Felix Hoffman lyckades framställa en stabil form av acetylsalicylsyra. Han hade därmed inte bara lyckats lindra smärtan och inflammationen hos den första försökspersonen ? hans egen far som led av tilltagande reumatism ? utan även blivit först i världshistorien med att framställa ett effektivt läkemedel på syntetisk väg.
?Påverkar inte hjärtat?
Tiotusentals människor tog hjälp av ASA under stora influensaepidemier vid 1900-talets början, och preparatet inledde ett segertåg som saknar motsvarighet i medicinhistorien.
Ironiskt nog framhöll Bayer i några av sina allra första annonser för Aspirin försäljningsargumentet att läkemedlet ?inte påverkar hjärtat?, till skillnad från många andra av tidens populära kurer.
Idag känner de flesta till att ASA har fördelaktiga effekter mot hjärtkärlsjukdom, effekter som har att göra med substansens hämmande inverkan på blodets koagulation. Denna effekt föreslogs redan 1948 av den amerikanska läkaren Lawrence Craven, men få lyssnade på honom.
Först på 1980-talet började acetylsalicylsyrans metamorfos i och med dess genombrott som läkemedel mot återfall av stroke och hjärtinfarkt. Två banbrytande studier, ISIS-2 och Physicians Health Study publicerades i slutet av 1980-talet och fick stort genomslag. Sammanfattningsvis ger ASA-behandling i lågdos en minskad risk för nya, ickedödliga hjärtinfarkter eller stroke med omkring 30 procent; fördelar som dessutom tycks öka med längre behandlingstid.
Läs mer om acetylsalicylsyra och dess effekter i Läkemedelsvärlden 7-8/98.