En åldrande befolkning, nya dyra läkemedel och ökade hälsoklyftor i samhället ställer ökade krav på hälso- och sjukvården och dess resurser. Frågan om prioriteringar diskuterades också vid ett flertal seminarier under Almedalsveckan.
Där var enigheten stor hos såväl politiker som läkare och andra berörda parter om att gapet mellan behov och resurser ökar och att det krävs åtgärder för att hantera det.
Ett konkret exempel som beskrevs är det nya läkemedlet Spinraza (nusinersen) mot spinal muskelatrofi. Tack vare det har ett litet antal patienter med en mycket allvarlig sjukdom nu ett behandlingsalternativ, något som tidigare saknades. Nackdelen är att läkemedlet är dyrt. Under det första året kostar behandlingen drygt 4,8 miljoner kronor och därefter 2,4 miljoner kronor de efterföljande åren, som Läkemedelsvärlden tidigare rapporterat.
– De senaste åren har det kommit flera läkemedel som är livsomvälvande för de barn som behöver dem, men det gör också att prioriteringsfrågan ställs på sin spets när läkemedlen är så dyra, sade Anna Bärtås, barnläkare och representant för Barnläkarföreningen vid ett seminarium som föreningen arrangerade.
Press på företagen
Spinraza är bara ett av flera nya läkemedel med hög prislapp som kommit fram de senaste åren. Andra är till exempel Orkambi (ivakaftor och lumakaftor) mot cystisk fibros och Translarna (ataluren) mot Duchennes muskeldystrofi.
Innan läkemedlen har börjat användas i hälso- och sjukvården har de dock utvärderats av Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket TLV och rådet för nya terapier, NT-rådet, som bedömt effekten i förhållande till priset och sjukdomens allvarlighetsgrad. Därefter har priset förhandlats med läkemedelsföretagen bakom läkemedlen och hemliga avtal slutits där man kommit överens om pris och andra villkor.
Jan Liliemark, avdelningschef på Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU, menade att hälso- och sjukvården behöver bli bättre på att sätta press på företagen.
– Vi måste prata med företagen och diskussionen måste föras på en global nivå, inte med de svenska marknadsbolagen. Och ibland säga nej och inte acceptera de priser de begär. Det är enda sättet, sade han.
Rickard Nergård, barnläkare och medlem i NT-rådet, pekade på att man måste inse att hälso- och sjukvården och läkemedelsföretagen har olika uppdrag och att prispressen kan se ut på andra sätt.
– Jag tror inte vi behöver säga nej till behandlingar. Men jag kan inte förstå varför vi inte kan be industrin vara transparenta med sin prissättningsmodell och visa den tidigt i processen. Kanske skulle det leda till andra prisnivåer, sade Rickard Nergård.
Alternativa kostnader
Även vid ett seminarium arrangerat av Prioriteringscentrum i Linköping diskuterades nya dyra läkemedel som en utmaning, tillsammans med andra kostnadsdrivande faktorer som ställer krav på etiska avvägningar och beslut i den kliniska vardagen.
Martin Henriksson, docent i hälsoekonomi vid Linköpings universitet pratade om ”knapphetsproblemet”.
– Vi kan inte göra allt, även om vi vill, och det problemet kommer vi alltid att ha, sade han.
Han lyfte också att det alltid finns en alternativ kostnad för de val vi gör och att ”hälsa försvinner när vi skapar hälsa”.
– Satsar vi mycket resurser på en individ är det ett antal andra som blir utan och det är den alternativa kostnaden som vi också måste se, sade Martin Henriksson.
Vill se ny prioriteringsutredning
All hälso- och sjukvård utgår från den etiska plattformen som formulerades i prioriteringsutredningen och antogs av riksdagen för drygt 20 år sedan. Enligt den ska prioriteringar göras utifrån tre principer i hierarkisk ordning: människovärdesprincipen, behovs- och solidaritetsprincipen och kostnadseffektivitetsprincipen.
Kort beskrivet ska alla människor betraktas och behandlas lika oberoende av exempelvis social status, ålder eller ekonomisk ställning. Vidare ska den med störst behov prioriteras över den med lindrigare besvär och slutligen ska en rimlig relation mellan kostnader och nytta ”eftersträvas”.
Under seminarierna i Almedalen lyfte flera medverkande behovet av att se över och revidera den etiska plattformen.
– Jag förstår inte varför kostnaden ska ligga sist. Med den principen skulle vi kunna hitta Sveriges sjukaste person och satsa alla resurser på denne. Det blir för mig väldigt konstigt, sade Martin Hansson, som gärna ser en ny prioriteringsutredning.
Det gör även Lina Nordquist, riksdagspolitiker (L), som pekade på att effektiviseringar och digitaliseringar inte kan lösa alla framtidens utmaningar.
– Ju mer man kan göra desto mer gör man. I den pressade vardagen är det svårt att stå emot och ge till dem som skriker högst. Men kanske är det inte de som har de största behoven. Vår uppgift i politiken är att företräda de som inte har någon röst, sade hon.
Bra som det är
Men Karin Båtelson, vice ordförande i Läkarförbundet höll inte med om behovet av en ny prioriteringsutredning.
– Vi tycker att den etiska plattformen är jättebra. Vi prioriterar i vården hela tiden och hela tiden flyttas gränserna för vad vi kan göra. Det är viktigt att vi inte slutar vara innovativa och för att klara det måste vi stoppa resursslöseriet.
Det handlar, menar Karin Båtelson, bland annat om att ta hand om personalen, fasa ut gamla behandlingar, skapa bättre kontinuitet i vården och arbeta preventivt.
– Det visar på en stor styrka och en framsynthet att vi inte bara tittar på kostnaden för nya behandlingar. Man kan inte ha ett strikt hälsoekonomiskt perspektiv när man tittar på detta ur ett samhällsperspektiv, sade hon.
