Den 1 juli träder ny lagstiftning om läkemedelsbrister i kraft i Storbritannien. Lagändringen har kommit till för att minska de negativa effekterna av restnoteringar av läkemedel.
Precis som i Sverige och resten av Europa är bristsituationer när olika läkemedel inte går att få tag på ett stort och växande problem i Storbritannien. I Storbritannien finns dessutom, som Läkemedelsvärlden rapporterat, en stark oro för att en eventuell kommande hård brexit ytterligare ska spä på problemet.
Därför har det brittiska hälso- och socialdepartementet utarbetat den nya lagen. I allvarliga bristsituationer ger den apoteken ökade befogenheter att byta ut läkemedel eller göra andra förändringar vid receptexpediering, rapporterar the Pharmaceutical journal.
De nya befogenheterna gäller vanliga lokala apotek, community pharmacies, inom det statliga hälso- och sjukvårdssystemet National health services, NHS.
Enligt de nya bestämmelserna kan hälso- och socialdepartementet utfärda ett ”serious shortage protocol” om ett visst receptläkemedel som anses viktigt och som det är eller kommer att bli brist på. Ett sådant protokoll är en tidsavgränsad föreskrift. Den ska ange hur farmaceuterna på apoteken ska agera för att lindra följderna av läkemedelsbristen.
Det finns fyra olika sätt att välja på och departementet bestämmer vilket av dessa som gäller för varje enskilt bristläkemedel. Ett sätt är att farmaceuten expediera mindre kvantiteter av läkemedlet än vad som står på receptet. Ett annat är att expediera en annan beredningsform än receptet säger. En tredje möjlighet som ett serious shortage protocol kan ange är att farmaceuten ska byta ut det förskrivna läkemedlet mot en generisk kopia. Den fjärde och sista möjligheten är att farmaceuten ska byta till en annan likvärdig behandling för samma diagnos.
Farmaceuten behöver inte kontakta förskrivande läkare när ett serious shortage protocol har utfärdats utan ska på egen hand vidta den åtgärd som föreskriften bestämmer. Enligt uttalanden från hälso- och socialdepartementet kommer dock de två sista åtgärdstyperna – att byta ut det förskrivna läkemedlet – bara att bli aktuella under mycket exceptionella omständigheter.
Departementet har vidare klargjort att utbyten av läkemedel inte kommer att få göras när det gäller epilepsimediciner och inte heller beträffande biosimilarer där det finns kliniska orsaker till att förskriva ett visst varumärke.
