Det finns ett vaccin som skyddar effektivt mot hepatit B (och som erbjuds barn i samtliga regioner trots att det inte ingår i det allmänna vaccinationsprogrammet). Hepatit B kan även behandlas med antivirala läkemedel. Och mot hepatit C finns sedan några år effektiva botande läkemedel. Från och med årsskiftet 2017/2018 är dessa läkemedel även subventionerade för alla med hepatit C i Sverige.
Men riskgrupperna är ofta svåra att nå med konventionell vård. Det gäller särskilt hepatit C som sprids främst bland missbrukare som delar injektionsverktyg. Därför, framhåller Folkhälsomyndigheten i en ny rapport, är så kallade lågtröskelverksamheter mycket viktiga.
– Vaccination, riskreducerande rådgivning, testning och behandling behöver tillgängliggöras för riskgrupper som ett paketerbjudande, säger Niklas Karlsson, utredare på Folkhälsomyndigheten i ett pressmeddelande.
När det gäller hepatit B rör de flesta nya fallen som upptäcks i Sverige personer som smittats redan innan de kom hit, oftast vid födseln genom smitta från mamman, vilket innebär att migranter är en viktig grupp att nå med insatser mot hepatit B.
Hepatit B och hepatit C är virusorsakade leverinflammationer som överförs genom blod-till-blod-smitta, sexuell kontakt och från mamma till barn vid förlossning. I kronisk form kan inflammationerna orsaka levercancer och i fråga om hepatit C även skrumplever.
Världshälsoorganisationen WHO har satt upp ett globalt mål som säger att hepatit B och hepatit C ska vara utrotade i världen till år 2030. I fjol fick Folkhälsomyndigheten, som Läkemedelsvärlden rapporterade, regeringens uppdrag att se över det svenska arbetet mot de båda smittsamma leverinflammationerna och framför allt mot hepatit C.
Nu har Folkhälsomyndigheten presenterat sin rapport om vad som behöver göras i Sverige för att bidra till att uppnå WHO:s mål.
De senaste årens utbyggnad av sprutbytesverksamheter lyfts i rapporten fram som en framgångsrik åtgärd mot hepatit C och Folkhälsomyndigheten rekommenderar fortsatta satsningar för att nå ut till de ofta svårnådda riskgrupperna. Myndigheten anser att det behövs fler lågtröskelverksamheter. Inte minst rekommenderas en utbyggnad av så kallade mobila lågtröskelverksamheter som kan flyttas mellan olika områden där riskgrupper kan nås. Även uppsökande arbete inom bland annat kriminalvården rekommenderas i rapporten.
En annan av myndighetens rekommendationer är att öka samordningen av det förebyggande arbetet och vårdinsatserna.
– Aktörerbehöver samverka för att hindra att personer faller mellan stolarna, det ser vi som en viktig framgångsfaktor, säger Niklas Karlsson.
