Ökande antimikrobiell resistens orsakad av utsläpp av antibiotika och vissa kemikalier till miljön är ett av de värsta nya hoten mot vår hälsa, konstaterar FN:s miljöprogram i sin rapport från slutet av 2017.
För 12 år sedan publicerade Joakim Larsson, forskare vid Sahlgrenska akademin på Göteborgs universitet, tillsammans med sina kollegor den första av flera studier om utsläpp vid läkemedelstillverkning.
I studierna har forskarna studerat utsläpp från indiska fabriker som tillverkar antibiotika. Resultaten visade att avloppsvatten och förorenade åar och sjöar innehöll högre halter antibiotika än vad som uppmätts i blodet hos en människa under antibiotikabehandling.
– Bakterierna som frodas där är dessutom multiresistenta i exceptionellt hög grad, säger Joakim Larsson.
I dagsläget finns dock ingen lagstadgad maxnivå för utsläpp av antibiotika och andra aktiva läkemedelssubstanser i naturen. Detta trots att forskning från bland annat Joakim Larssons grupp visat att utsläpp av antibiotika riskerar att driva på utvecklingen antibiotikaresistens.
Miljöns betydelse för antibiotikaresistensproblemet märks bland annat genom att redan resistenta bakterier sprids genom människors avföring, något som är ett extra stort problem i länder där människor saknar toaletter och hantering av avloppsvatten.
– Men utsläpp av antibiotika kan också driva på utveckling av nya former av resistens, och den utvecklingen är särskilt viktig att fördröja. Har det väl uppstått nya former av resistens finns de där för alltid, säger Joakim Larsson.
Enligt Joakim Larsson är risken för resistensutveckling särskilt stor där koncentrationen av antibiotika är hög, och eftersom resistens ofta sprids snabbt över jorden spelar det mindre roll att de riktigt höga utsläppen antagligen är begränsade till ett mindre antal specifika platser.
– Nästan alla aktörer jag talat med delar synen att höga utsläpp från antibiotikatillverkning utgör en oacceptabel risk med tanke på det växande resistensproblemet. Samtidigt borde det rent tekniskt vara ganska enkelt att se till att utsläppen begränsas, säger Joakim Larsson.
Så vad har hänt på reningsfronten sedan rapporterna om utsläppen vid läkemedelstillverkning 2007? Inte mycket och framför allt inte tillräckligt, anser Joakim Larsson.
– En positiv sak är att flera ledande läkemedelsföretag ganska nyligen har lovat att begränsa sina egna utsläpp i linje med de utsläppsgränser vi föreslog för ett par år sedan. Det är också positivt att den indiska regeringen gått ut med att man vill reglera utsläppen till 2020. Men om det sker någon faktisk förändring är omöjligt att veta än.
Joakim Larsson vill därför se en ökad öppenhet från läkemedelsindustrins sida om till exempel hur stora utsläpp de har och om var de aktiva substanserna tillverkas. Denna information är hemlig i dag, vilket gör det svårt för utomstående, till exempel media, att följa upp vilka eventuella förbättringar som görs.
– Bilden är att det inte har hänt så mycket och i dagsläget är det omöjligt att veta hur stort problemet är. Utan en ökad transparens och möjlighet för utomstående att granska tror jag en förändring kommer att ta lång tid.
Hör Joakim Larsson berätta mer om sin forskning kring utsläpp av antibiotika på Kampen mot antibiotikaresistens – från ord till handling den 23 maj. Medverkar i ett panelsamtal gör också Therese Ringbom, Läkemedelsverket och Bengt Mattson, Lif. Läs mer och anmäl dig här!
