Barncancerfonden presenterade nyligen nya siffror om den allt bättre genomsnittliga överlevnaden för barn som drabbas av cancer. Den allra största förbättringen syns för blodcancern akut myeloisk leukemi, AML.
Av barn i åldrarna 0-15 år som insjuknade i AML under 2011-2013 levde nästan åtta av tio (78 procent) fortfarande efter fem år. Fem år tidigare levde bara lite drygt sex av tio (63 procent) barn fem år efter att de fått sin diagnos. Siffrorna bygger på statistik från cancerregistret och det svenska barncancerregistret.
Procentsiffrorna för överlevnaden vid AML kan visserligen behöva tolkas med viss försiktighet eftersom detta är den mer sällsynta av leukemiformerna bland barn och endast drabbar 10-15 barn om året. Men det är tydligt att det nya behandlingsprotokoll för AML hos barn som infördes 2013 har gett goda resultat.
– Vi har blivit mycket bättre på att riskindela patienterna och identifiera vilka som behöver en mer intensiv behandling, förklarar Jonas Abrahamsson, professor och överläkare vid Barncancercentrum på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg och ansvarig för det nya protokollet.
Det är alltså inga nya läkemedel som ligger bakom förbättringen. Samma cytostatika som för 15 år sedan används fortfarande. Den främsta förklaringen till att överlevnaden ökat är i stället att läkarna fått en bättre metod för att avgöra vilka barn som inte får tillräcklig effekt av den intensiva cytostatikabehandlingen.
Med hjälp av den högkänsliga metoden flödescytometri kan biomedicinska analytiker och läkare nu upptäcka en enda kvarvarande cancercell bland tusen friska celler. Metoden utnyttjar laserljus och antikroppar mot markörer på leukemicellerna och används numer vid alla barncancercentrum i landet.
Efter en inledande behandlingsperiod undersöks benmärgsprover från patienten. Hos tre av fyra barn med AML visar analysen att cytostatikabehandlingen ger god effekt – det finns ytterst få kvarvarande cancerceller. Dessa barn får då fortsatt standardbehandling med tre cytostatikakurer till. Den totala behandlingstiden är fem-sex månader.
Hos ett av fyra barn med AML finns dock ett större antal cancerceller kvar efter den inledande behandlingen, vilket visar att sjukdomen svarar sämre på läkemedlet. Dessa barn får därför en stamcellstransplantation, som är en effektiv men inte riskfri behandlingsmetod.
– Tack vare riskstratifieringen kan vi ge patienterna behandling på den nivå var och en behöver. Med det här angreppssättet har barn vars sjukdom svarar lite sämre på behandlingen fått en prognos som är nästan identisk med prognosen för dem som svarar bra på cytostatikabehandlingen. Och vi tror att denna förbättring kunnat åstadkommas utan en ökning av sena komplikationer av behandlingen, säger Jonas Abrahamsson.
Förutom riskanalysen finns ytterligare en förändring som, enligt Jonas Abrahamsson, bidragit till den ökade överlevnaden för barn med AML. Det handlar om att cytostatikakurerna gjorts något intensivare så att totalt sett mer läkemedel ges.
– I takt med att framför allt intensivvården förbättras så kan vi våga ge lite intensivare behandling eftersom vi vet att vården kan ta hand om de komplikationer som behandlingen ibland kan leda till, förklarar han.
Även vid den vanligare formen av leukemi, akut lymfatisk leukemi, ALL, har överlevnaden förbättrats. ALL drabbar ett 100-tal barn per år och i dag överlever i snitt 94 procent av dem i minst fem år. För fem år sedan var femårsöverlevnaden 89 procent.
Förklaringarna till ökningen är desamma som för AML – bättre riskindelning som möjliggör mer anpassad behandling, och en något intensifierad cytostatikabehandling.
– Vi har subgrupper av barn med leukemi där vi kan bota nästan 100 procent. Men det är det där hemska ordet ”nästan”, säger Jonas Abrahamsson.
– Alla drömmer om dagen när vi får målriktade behandling mot leukemi. Jag är övertygad om att det krävs ett sådant paradigmskifte för att vi ska kunna nå fram till att kunna bota alla barn med leukemi.
Han anser att pågående forskning inger försiktig optimism om när sådana paradigmskiften kan komma. Det gäller både för leukemi och för andra cancerformer hos barn. Bland annat har, påpekar han, myndigheter och industri ett ökat fokus på att pröva nya cancerbehandlingar för vuxna även på barncancer. En utveckling som också Läkemedelsvärlden återkommande rapporterar om.
Samtidigt fortsätter det kliniska utvecklingsarbetet med att förfina befintliga behandlingar och skräddarsy dem allt bättre. I genomsnitt är femårsöverlevnaden vid cancer hos barn nu 85 procent, vilket är fem procentenheter mer än för fem år sedan. Men prognosen varierar kraftigt mellan olika cancerformer.
– Enstaka diagnoser har fortfarande mycket dålig prognos. Men det forskas en hel del på dessa också och jag hoppas vi ska få se förbättringar även där.
