Det räcker inte att samla in data – den måste användas också

Att proklamera vikten av faktabaserad kunskap är visserligen gammal skåpmat, men värt att påpeka igen. För trots att data finns tillgänglig så bör mer göras för att omsätta detta till kunskap i praktiken – alltså kort och gott använda den. Som till exempel hur olika delar av samhället relaterar till varandra, något som också har betydelse för våra medborgare/patienter.

Nyligen presenterades slutbetänkandet i läkemedelsutredningen som handlar om finansiering, subvention och prissättning av läkemedel. Slutbetänkandet har titeln ”Tydligare ansvar och regler för läkemedel”.

Sverige har byggt ett komplicerat system för hur läkemedel som behandlingsmetod i vården ska finansieras. Denna komplexitet gör att det även för den insatte krävs fokus och gott om tid för att ta sig igenom utredningen och förstå hur allt hänger ihop. För visst måste det väl ändå hänga ihop?

Trots lovvärda initiativ med de bästa intentioner om att ta ett övergripande krafttag om finansiering, subvention och prissättning av läkemedel är det svårt att få en helhetsbild av vad de föreslagna åtgärderna faktiskt kommer att innebära för slutanvändaren, det vill säga patienter, anhöriga och övriga samhällsmedborgare.

Läkemedel är en del i en behandling där kostnaderna ibland kan vara höga, vilket dock bör ses i ett större perspektiv. Ett läkemedel kan ge samhällsekonomiska vinster i andra delar av den offentliga sektorn än hos den som är betalare, det vill säga sjukvården eller den enskilda regionen. Detta borde ett land som Sverige ta tag i på allvar och studera närmare.

I utredningen föreslås att TLV får i uppdrag att göra samhällsekonomiska bedömningar som ska ge underlag för staten att se om man behöver tillföra eller omfördela resurser mellan olika samhällssektorer. Det är ett alldeles utmärkt förslag och borde gjorts långt tidigare. Att ett effektivt läkemedel mot exempelvis MS eller alzheimer kan innebära stora besparingar inom helt andra sektorer låter ju helt rimligt, men likväl måste analyserna göras så att beslut kan tas mot bakgrund av faktabaserad kunskap.

Ett land som Sverige borde ligga i framkant vad gäller uppföljning, insamling och analys av offentliga data för att vi på riktigt ska kunna fatta bästa möjliga beslut. Det är själva förutsättningen för att få så mycket hälsa som möjligt för våra skattemedel – oavsett om skattemedlen kommer från stat, region eller kommun.

Den samhällsutmaning vi står inför vad gäller finansiering och tillgänglighet till läkemedel kopplat till en ökad andel äldre multisjuka löser vi inte genom att bara titta på sjukvårdens läkemedelskostnad. Än mindre genom indelning i stuprören slutenvård, öppenvård respektive kommunal vård.

I stället för antaganden och rimlighetsbedömningar måste vi bli bättre på att omsätta data från fler samhällsfunktioner till kunskap. Först då kan vi se helheten. Vi samlar in massor av data men använder den inte.

I läkemedelsutredningen lyfts vikten av uppföljning, vilket vi bör ta på allvar. Låt de juridiska, organisatoriska och informationstekniska frågetecken som i dag utgör hinder för bra uppföljning av ett läkemedels värde rätas ut och bli utropstecken.

Genom att omsätta all insamlade data i faktabaserad kunskap är jag övertygad om att vi kommer ha underlag för att inte längre prata om insatsen läkemedel och dess finansiering i stuprör utan som en insatsfaktor för individ och samhälle. Då kan vi på riktigt säga att Sverige har en värdebaserad prissättning av läkemedel som bygger på fakta.