Socialstyrelsen publicerade på tisdagen uppdaterade nationella riktlinjer för vård och stöd vid missbruk och beroende. De innehåller en ny, stark rekommendation om att hälso- och sjukvården i hela landet bör erbjuda så kallade naloxonprogram.
– Läkemedlet kan rädda liv vid en opioidöverdos, och nu finns alla förutsättningar på plats för att fler regioner ska kunna starta naloxonprogram som kombinerar förskrivning och utdelning av naloxon med utbildning, säger Olivia Wigzell, Socialstyrelsens generaldirektör.
Målgruppen för insatserna är personer som missbrukar opioider. Det handlar både om narkotikaklassade substanser som exempelvis heroin och om smärtstillade opioidläkemedel som tramadol och oxikodon. Läkemedlet naloxon kan häva överdoser av opioider och finns numer som nässpray.
Den nya rekommendationen i de nationella riktlinjerna får den högsta angelägenhetsgraden på Socialstyrelsens prioriteringssskala.
Sverige har fått kritik av EU för den internationellt sett höga narkotikadödligheten i landet. Omkring 900 personer dör varje år i vårt land på grund av överdoser av främst opioider. Socialstyrelsens nya rekommendation är en fortsättning på de senaste årens arbete för att öka tillgängligheten till det livräddande läkemedlet, som Läkemedelsvärlden vid flera tillfällen rapporterat om.
Från mars i fjol blev det möjligt att lämna ut naloxon direkt på mottagningen. Sedan augusti får räddningspersonal ge naloxon i väntan på ambulans och i november blev det möjligt även för sjuksköterskor att förskriva naloxon
Förskrivning av naloxon till opioidmissbrukare har testats i Skåne, Uppsala och Stockholm vid särskilda mottagningar. Nu anser Socialstyrelsen att tiden är mogen för att erbjuda naloxonprogram med utdelning av läkemedel och utbildning på fler håll. Tillsammans med de reviderade riktlinjerna som rekommenderar att detta införs i hela landet publicerar Socialstyrelsen även ett utbildnings- och informationsmaterial om överdoser och naloxon.
Tanken är att opioidberoende personer ska få ökad kunskap om bland annat tecken på en överdos och hur läkemedlet ska användas. De kan sedan föra kunskapen vidare till närstående som kan agera om en överdos inträffar.
– Nu är det upp till regionerna att fatta beslut om att införa detta, säger Stefan Brené, projektledare för riktlinjearbetet vid Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen bedömer att rekommendationen om naloxon kan komma att påverka resursfördelningen och organisationen inom hälso- och sjukvården. Sjuksköterskor inom kriminalvården, sprututbytesmottagningar, mottagningar för läkemedelsassisterad rehabilitering vid opioidberoende och patienter med opioidberoende behöver utbildas.
– Vår analys visar att den sammanlagda kostnaden för naloxon och utbildning beräknas till knappt 12 miljoner kronor för hälso- och sjukvården. Då har vi utgått från att drygt 10 600 patienter får tillgång till två förpackningar naloxon per år, säger Stefan Brené.
Socialstyrelsens generaldirektör Olivia Wigzell framhåller att naloxonprogrammen inte ersätter förebyggande folkhälsoarbete mot missbruk.
– Jag tänker att man behöver hålla två saker i huvudet samtidigt. Vi ska ha ett samhälle som arbetar både för att ge människor som hamnat i beroende ett bra dagligt liv och för att få bort narkotika och missbruk, säger hon.
– Inget i tidigare erfarenheter tyder heller på att ökad tillgänglighet till naloxon skulle öka risken för opioidmissbruk. Förhoppningsvis kan i vissa fall i stället naloxonprogrammen bli ingångar till hälso- och sjukvården som gör att personer även kan få annan hjälp mot sitt missbruk.
